dock hans utomordentliga naturliga ädelmod åter
försonande. Af hvad som nu blifvit anmärkt, fin-:
ner man lätt, att detta konungsliga sätt att vara,
fullt af värdighet och hållning, söm yttrar ett så
mäktigt inflytande på menniskors sinnen, är främ-
mande för Don Pedro. Dereniot har hans samtal
alltid en helt rät tframs och förtrolig karakter, men utan
att nånsin vara anstötligt. Han skulle lika litet förlåta
sig sjelf, som randra, ett enda oskickligt uttryck. I sitt
privatlif är han icke blott oförvitlig, men beun-
dransvärd. — Det är 2llmärt bekant hvilken öm
uppmärksamhet han ägnar åt sin gemåls minsta önsk-
ningar, ech huru innerligt han älskar sma barn.
Kejsarinnan åtnjater allmän vördnad. Hon är ett
fruntimmer af stort förstånd, och utmärkt ädla
tänkesätt; Don Pedro skall fästa mycken vigt vid
hennes omdöme, och det vore högligen att önska,
att :han oftare frågade henne till råds, så att
hans fatala rTådgifvares ingifvelser derigenom
kunde motverkas och göras oskadliga. Don Pe-
dros ridderlighet visar sig äfven deri, att han al-
drig, då han talar om Don Miguel, nyttjar omilda
uttryck. Vanligen säger han helt enkelt: ?min
bror , äfvensom han kallade Konungen af. Spanien
rätt och slätt sin morbror.? Till sin religion är
Don Pedro cen samvetsgrann katolik; emellertid är
han fullkomligt öfvertygad om den katolska kyr-
kans missbruk 1 Portugal; och skulle han, såsom
förmyndare för sin dotter, komma till styrelsen,
så kan man väl antaga, att kyrkans reform kom-
mnr att gå i bredd med statens. Don Pedro är
exemplariskt återhållsam; han dricker aldrig vin
eller kaffe, vanligen endast vatten. En nästan
nödvändig följd af ett så tarfligt lefnadssätt är
hans förträffliga helsa. Hans kroppsstyrka är ut-
omordentlig; han finner stort nöje i att lyfta och
bära svåra tyngder, och i allmänhet att visa prof
på sina athletiska krafter. Med alla dessa egenska-
per, med hans medfödda sinne för rättvisa, hat
mot allt tyranni, och allmänna menniskokärlek
förenar han likväl en viss fåfänga, som nedsätter
hans moraliska värde. Hos en enskild person må
detta vara en förlåtlig svaghet; men en furste,
som är behäftad med fåfänga, skadar alltid sina
undersåtares välfärd. Således tror Don Pedro sig
äga stora insigter i sjöväsendet; men i synnerhet
är han stolt öfver sin fältherretalang. Man kän-
ner till hvilka förtretligheter och tvister denna
dårskap gifvit anledning.?
Mn