dock hans utomordentliga naturliga ädelmod åter försonande. Af hvad som nu blifvit anmärkt, fin-: ner man lätt, att detta konungsliga sätt att vara, fullt af värdighet och hållning, söm yttrar ett så mäktigt inflytande på menniskors sinnen, är främmande för Don Pedro. Dereniot har hans samtal alltid en helt rät tframs och förtrolig karakter, men utan att nånsin vara anstötligt. Han skulle lika litet förlåta sig sjelf, som randra, ett enda oskickligt uttryck. I sitt privatlif är han icke blott oförvitlig, men beundransvärd. — Det är 2llmärt bekant hvilken öm uppmärksamhet han ägnar åt sin gemåls minsta önskningar, ech huru innerligt han älskar sma barn. Kejsarinnan åtnjater allmän vördnad. Hon är ett fruntimmer af stort förstånd, och utmärkt ädla tänkesätt; Don Pedro skall fästa mycken vigt vid hennes omdöme, och det vore högligen att önska, att :han oftare frågade henne till råds, så att hans fatala rTådgifvares ingifvelser derigenom kunde motverkas och göras oskadliga. Don Pedros ridderlighet visar sig äfven deri, att han aldrig, då han talar om Don Miguel, nyttjar omilda uttryck. Vanligen säger han helt enkelt: ?min bror , äfvensom han kallade Konungen af. Spanien rätt och slätt sin morbror.? Till sin religion är Don Pedro cen samvetsgrann katolik; emellertid är han fullkomligt öfvertygad om den katolska kyrkans missbruk 1 Portugal; och skulle han, såsom förmyndare för sin dotter, komma till styrelsen, så kan man väl antaga, att kyrkans reform kommnr att gå i bredd med statens. Don Pedro är exemplariskt återhållsam; han dricker aldrig vin eller kaffe, vanligen endast vatten. En nästan nödvändig följd af ett så tarfligt lefnadssätt är hans förträffliga helsa. Hans kroppsstyrka är utomordentlig; han finner stort nöje i att lyfta och bära svåra tyngder, och i allmänhet att visa prof på sina athletiska krafter. Med alla dessa egenskaper, med hans medfödda sinne för rättvisa, hat mot allt tyranni, och allmänna menniskokärlek förenar han likväl en viss fåfänga, som nedsätter hans moraliska värde. Hos en enskild person må detta vara en förlåtlig svaghet; men en furste, som är behäftad med fåfänga, skadar alltid sina undersåtares välfärd. Således tror Don Pedro sig äga stora insigter i sjöväsendet; men i synnerhet är han stolt öfver sin fältherretalang. Man känner till hvilka förtretligheter och tvister denna dårskap gifvit anledning.? Mn