2IIULILIL ET Jann Uar FAITA LIVE UL CiL ULLA lladatbUut ladan
ningsförsvar. Af andra länders exempel öfvertygas
man dessutom, att den högre utbildning, som krigs-
konsten vunnit, tillintetgör det tappraste och bäst
anlagda fästningsförsvar. Antwerpen är derpå ett
nytt talande bevis, Fästningar kunna i den mån,
som de gifva stödjepunkter för inbördes krig, vara
till skada för det land, till hvars försvar de äro
ämnade, Också har man i våra dagar sett, huru
försöket att befästa Paris icke kunnat fullföljas.
Den rikaste statskassa skulle vara otillräcklig, för
att fullständigt befästa alla de försvarslösa punkter,
som Sverges vidsträckta yta företer. Mot våra na-
turliga vänner behötfva vi inga förskansningar, och
mot våra möjligtvis blifvande fiender finna vi vår
förnämsta säkerket uti kloka och på våra effektiva
tillgångar väl beräknade dispositioner, uti national-
andan och uti alla vapenföres personliga mod.
Karlsborg, som endast har Göta kanal att tacka
för sin tillvaro, erbjuder icke ens den lätttrogne
någon garanti för Sverges sjelfständighet; och om
än denna fästning kunde så länge som heist hålla
stånd mot fienden, så förmår den dock icke skydda
inloppet till Göta kanal och den ännu vigtigare
punkten Jönköping. Det ligger efter min tanka ic-
ka den ringaste vigt derpå, att arbetet vid Karls-
borg framgår med brådstörtande hastighet, och jag
anser således, att StatsUtskottet, som icke för Rikets
Ständer utredt, hvad tillgång för Karlsborgs fäst-
ningsbyggnad som af de under KrigsKollegii för-
valining ställde fonder är att påräkna, saknat an-
ledning att, med afseende på denna fästning, till-
styrka Riket; Ständer, att under loppet af 35 år,
bevilja ett extra ordinärt anslag af 250 oo00 Rdr.
Karlskrona har redan kostat staten så mycket,
att man derföre måste häpna. Opinionea har län-
ge uttryckt sin oro och fruktan för denna, den
Svenska skattkammarens botteniösa graf. Hvad der-
om blifvit kunnigt, borde icke helt och hållet haf-
va undfaliit uppmärksamheten, då, i fråga om Sta-
tens rätt, den moraliska vissheten kunde vara till-
röcklig, för att, så vidt ske kan, söka befordra den
strängaste ordning uti hushållningen med statens
medel. Synnerligen oförsigtigt anser jig det vara,
att göra ett extra anslag för Karlskrona fästnings-
verk, så länge dervarande högre sjöbefal utöfvar ett
inflytande, som ännu gör hoppet vacklande att pla-
nen för Rikets sjöförsvar kommer att, med frånträ-
dande af hittills följde utarmande system, bestämmas
efter de grunder, som Rikets lokala förhållanden
och financiela resurser utstaka. Jag kan således
icke annat än på det högsta ogilla StatsUtskottets
förslag att 220,000 Rdr måtte, under namn af extra
anslag, intill nästa Riksdag beviljas för: Karlskrona
fästningsverk.
Stockholms befästning har hittills blifvit bearhe-
tad både på sjö- och landsidan. Följden deraf är,
att ännu intet belt kunnat åstadkommas, eller att
intet af de, i denna väg påbegynta nya arbeten,
blifvit fullbordadt. Med detta från den i allt nöd-
vändiga ordningen afvikande förhållande, har Stats-
Utskottet icke varit befogadt att tillstyrka ett extra
ansleg af 350,000 Rdr till fortsättning af Kodjupets
försänkningar, samt Fredriksborgs fästningsverk; ty
visserligen är det Rikets Stäinders pligt, att, då till
öfverflöd kändt är, att plan i anslagsdispositionerna
hittills saknats, icke i nagot fall meddela nytt stats-
anslag för gamla qvarstående behof, så länge plan-
lösheten och dess verkningar äro, äfven för det
kommande, att befara.
Slutligen anser jag mig böra göra den allmänna
anmärkning, att ett extra Statsauslag för Försvars-
verket, i närvarande omständigheter, är en åtgärd,
hvilken, då den innebär en hyllning åt den svaghet,
som utgör vår tids utmärkande tecken, och paraly-
serar hvarje försök att införa en bättre ordning uti
hushållningen med militär-statens redan existerande
tillgångar, omöjligen kan förenas med omsorgen för
nationens beklagligen förbisedda rätt, i afseende
på gamla Mötes-Passevolans-fonden, Konvoj-kassan
samt andra allmänna medel. Att låta vården om
de skattdragandes rätt gifva vika för sådane kon-
siderationer, som här kunna ifrågakomma, är ett
handlingssätt, hvilket, då det underkänner nationens
på representationen ägande anspråk, och innebär ett
farligt frö till söndring, lika litet bereder någon en-
skilt tillfredsställelse, som det i sjelfva verket gag-
nar den Statsmakt, hvars öfver alla intressen upp-
höjda ståndpunkt icke kan öfvergifvas, utan skada
för det moraliska värde, som aldrig bör underord-
nas några materiella fördelar. Stockholm d. 9 Au-