2IIULILIL ET Jann Uar FAITA LIVE UL CiL ULLA lladatbUut ladan ningsförsvar. Af andra länders exempel öfvertygas man dessutom, att den högre utbildning, som krigskonsten vunnit, tillintetgör det tappraste och bäst anlagda fästningsförsvar. Antwerpen är derpå ett nytt talande bevis, Fästningar kunna i den mån, som de gifva stödjepunkter för inbördes krig, vara till skada för det land, till hvars försvar de äro ämnade, Också har man i våra dagar sett, huru försöket att befästa Paris icke kunnat fullföljas. Den rikaste statskassa skulle vara otillräcklig, för att fullständigt befästa alla de försvarslösa punkter, som Sverges vidsträckta yta företer. Mot våra naturliga vänner behötfva vi inga förskansningar, och mot våra möjligtvis blifvande fiender finna vi vår förnämsta säkerket uti kloka och på våra effektiva tillgångar väl beräknade dispositioner, uti nationalandan och uti alla vapenföres personliga mod. Karlsborg, som endast har Göta kanal att tacka för sin tillvaro, erbjuder icke ens den lätttrogne någon garanti för Sverges sjelfständighet; och om än denna fästning kunde så länge som heist hålla stånd mot fienden, så förmår den dock icke skydda inloppet till Göta kanal och den ännu vigtigare punkten Jönköping. Det ligger efter min tanka icka den ringaste vigt derpå, att arbetet vid Karlsborg framgår med brådstörtande hastighet, och jag anser således, att StatsUtskottet, som icke för Rikets Ständer utredt, hvad tillgång för Karlsborgs fästningsbyggnad som af de under KrigsKollegii förvalining ställde fonder är att påräkna, saknat anledning att, med afseende på denna fästning, tillstyrka Riket; Ständer, att under loppet af 35 år, bevilja ett extra ordinärt anslag af 250 oo00 Rdr. Karlskrona har redan kostat staten så mycket, att man derföre måste häpna. Opinionea har länge uttryckt sin oro och fruktan för denna, den Svenska skattkammarens botteniösa graf. Hvad derom blifvit kunnigt, borde icke helt och hållet hafva undfaliit uppmärksamheten, då, i fråga om Statens rätt, den moraliska vissheten kunde vara tillröcklig, för att, så vidt ske kan, söka befordra den strängaste ordning uti hushållningen med statens medel. Synnerligen oförsigtigt anser jig det vara, att göra ett extra anslag för Karlskrona fästningsverk, så länge dervarande högre sjöbefal utöfvar ett inflytande, som ännu gör hoppet vacklande att planen för Rikets sjöförsvar kommer att, med frånträdande af hittills följde utarmande system, bestämmas efter de grunder, som Rikets lokala förhållanden och financiela resurser utstaka. Jag kan således icke annat än på det högsta ogilla StatsUtskottets förslag att 220,000 Rdr måtte, under namn af extra anslag, intill nästa Riksdag beviljas för: Karlskrona fästningsverk. Stockholms befästning har hittills blifvit bearhetad både på sjöoch landsidan. Följden deraf är, att ännu intet belt kunnat åstadkommas, eller att intet af de, i denna väg påbegynta nya arbeten, blifvit fullbordadt. Med detta från den i allt nödvändiga ordningen afvikande förhållande, har StatsUtskottet icke varit befogadt att tillstyrka ett extra ansleg af 350,000 Rdr till fortsättning af Kodjupets försänkningar, samt Fredriksborgs fästningsverk; ty visserligen är det Rikets Stäinders pligt, att, då till öfverflöd kändt är, att plan i anslagsdispositionerna hittills saknats, icke i nagot fall meddela nytt statsanslag för gamla qvarstående behof, så länge planlösheten och dess verkningar äro, äfven för det kommande, att befara. Slutligen anser jag mig böra göra den allmänna anmärkning, att ett extra Statsauslag för Försvarsverket, i närvarande omständigheter, är en åtgärd, hvilken, då den innebär en hyllning åt den svaghet, som utgör vår tids utmärkande tecken, och paralyserar hvarje försök att införa en bättre ordning uti hushållningen med militär-statens redan existerande tillgångar, omöjligen kan förenas med omsorgen för nationens beklagligen förbisedda rätt, i afseende på gamla Mötes-Passevolans-fonden, Konvoj-kassan samt andra allmänna medel. Att låta vården om de skattdragandes rätt gifva vika för sådane konsiderationer, som här kunna ifrågakomma, är ett handlingssätt, hvilket, då det underkänner nationens på representationen ägande anspråk, och innebär ett farligt frö till söndring, lika litet bereder någon enskilt tillfredsställelse, som det i sjelfva verket gagnar den Statsmakt, hvars öfver alla intressen upphöjda ståndpunkt icke kan öfvergifvas, utan skada för det moraliska värde, som aldrig bör underordnas några materiella fördelar. Stockholm d. 9 Au