SH!um, ciler NYvdG dess cc allum utvisar, Iceall sistlildet år härutinnan fattat sig beslut, är. dock detta ännu, och kan möjligen äfven nästa Riksdag finnas oexpedieradt. Häraf skulle man kunna taga sig skälig enledning till den förmodan, att regeringen fäster föga vigt vid civiladministrationen, eburu det just är på en väl inrättad organisation deraf, som all borgerlig ordning, säkerhet till person och egendom, i förening med lagbunden frihet, förnämligast hvilar. Talaren framställde, huru de störste ojemnheter, relativt till göromålens vigt, fionas i civilstatens löner. Semliga tjenstemän med de mest maktpåliggande, mångfaldiga och invecklade göromål, äro så knappt lönade, att de föga äga den mest tarfliga lifsbergning, under det andre, såsom vissa Landshöfdingar och presidenter, hvilka ofta göra intet, eller ock uppehålla cch förvirra ärendernes jemna gång, deremot åtnjuta en öfverflödig aflöping. Vidare anställde talaren jemförelse med militärstaterne. Hofrättsråder t. ex. och deras vederlikar, som efter Karl XI:s stat åtnjöto lika och till och med större aflöning, än regementscheferne, hafva nu i löneförmåner nedgått under kaptener vid garderne och rmajorer vid landtregementerna, ehuru de sednares göromål med de förres icke ens tåla skuggan af jemförelse. Jemte afslag å all tillökning för denna hufvudtitel, proponerade talaren, det ståndet mitte kos Kongl Maj:t anhålla, dels att förslag till ny reglering af lönerna för alla till civiladmipistrationen hörande embeten och tjenster må vara i god tid före nästa Riksdag utarbetadt, och, sedan det af Kongl. Maj:t blifvit granskadt, öfverlemnas till B. St:rs pröfning vid nästa Riksdag, dels ock att, till undanrödjande af alla hinder för en ny ändamålsenlig reglering, Kongl. Maj:t täktes vid utfärdande af fullmakter eller konstituorialer vid civilstaten, låta införa det vilkor, att innehafvaren skall åtnöjas med de löneförmåner, som vid en blifvarde ny reglering kunna komma att af R. St. bestämmas. — Brissman bestred all förhöjning å andra bufvudtiteln utöfver 1830 års stat, med undantag af hvad som rörer Sundbets-Kollegiet, medicinalverket och veterinär-inrättvingen. — Strindlund erinrade, att Kongl. Maj:t förordnat en komit för 1eglerandet af landtstatens löner och tillkännagifvit i komiltdens instruktion, att vid utfärdande af fullmakter å Landshöfdingesyslor hädanefter skall uttryckas det vilkor, att innehafvaren får ätnöjas med löneförmåner efter en framdeles skeende reglering. — Rutberg förmente det vara godt och väl, att komitåer tillsättas, men vill ock gerna, att deras verksamhet måtte leda till någon följd och verkställighet. — Många förenade sig med Rutberg. — Förevarande 3:dje punkt blef af ståndet bifallen. 4:de punkten: Postverket. — O. Olsson från Östergötland bestred den föreslagna löneförhöjningen, och anförde såsom exempel på Postmästarens sätt att förskaffa sig arfvoden, hurusom postmästaren i Linköping beskattar en hvar, som på postkontoret derstädes med väska afhämtar sina bref, sålunda att de till honom årligen måste betala en tunna råg, efter årets markegångspris, samt, vid hvarje qvartals inbetalning, beräknar han härutöfver sig till godo en betydlig procents förhöjning utöfver sjelfva postporte.. — På A. Danielssons förslag beslöt ståndet, det på postverkets stat icke må uppföras mera än 300,000 Rdr, jemte de derå indelte 68 Rdr 36 sk. 6 rst., för att företrädesvis användas till postinrättningens ytterligare förbättrande, och tili understöd och befrämjande af de gagnelige diligensinrättningarne; hvarjemte R. St. böra hos Kongl. Maj:t avhålla, att Kongl. Maj:t täcktes låta, innan nästa Riksdag, stadga bestämda sporteltaxor för postverkets tjenstemän, hvarutöfver de icke må äga att af enskilte fordra betalning för lösväskor, posträkningars förande m. m., under skyldighet, att dessa sportler bokföra och till Kongl. Öfverpostdirektionen uppgifva, hvarefter, vid den förestående regleringen af postverkets löningsstater, sportlerna deri intagas och mellan postverkets alla tjenstemän fördelas. Härjemte beslöt Såndet den anhållan till Kongl. Maj:t, det paketpostfarten må erbjudas något enskilt bolag, som, mot tillgodonjutande af årligt tillskott af postmedien, på stadgade vilkor, samt under Öfverpostdirektörens inseende och kontroll, åtager sig att ansvara för vidmakthållandet af denra kommunikationsanstalt. Heurlin från Kronobergs län begärde härefter ordet, och påminte i allmänhet om de redan så dryga skattebördorna, samt uppmanade Ståndet att ej bevilja förhöjda statsanslag, visade med autentika sana att Uf AÅlha härad i Småland. under 1830