SH!um, ciler NYvdG dess cc allum utvisar, Iceall sistlil-
det år härutinnan fattat sig beslut, är. dock detta
ännu, och kan möjligen äfven nästa Riksdag finnas
oexpedieradt. Häraf skulle man kunna taga sig
skälig enledning till den förmodan, att regeringen
fäster föga vigt vid civiladministrationen, eburu det
just är på en väl inrättad organisation deraf, som
all borgerlig ordning, säkerhet till person och egen-
dom, i förening med lagbunden frihet, förnämligast
hvilar. Talaren framställde, huru de störste ojemn-
heter, relativt till göromålens vigt, fionas i civil-
statens löner. Semliga tjenstemän med de mest
maktpåliggande, mångfaldiga och invecklade göromål,
äro så knappt lönade, att de föga äga den mest
tarfliga lifsbergning, under det andre, såsom vissa
Landshöfdingar och presidenter, hvilka ofta göra
intet, eller ock uppehålla cch förvirra ärendernes
jemna gång, deremot åtnjuta en öfverflödig aflö-
ping. Vidare anställde talaren jemförelse med mi-
litärstaterne. Hofrättsråder t. ex. och deras veder-
likar, som efter Karl XI:s stat åtnjöto lika och till och
med större aflöning, än regementscheferne, hafva nu
i löneförmåner nedgått under kaptener vid garder-
ne och rmajorer vid landtregementerna, ehuru de
sednares göromål med de förres icke ens tåla skug-
gan af jemförelse. Jemte afslag å all tillökning
för denna hufvudtitel, proponerade talaren, det stån-
det mitte kos Kongl Maj:t anhålla, dels att förslag
till ny reglering af lönerna för alla till civiladmi-
pistrationen hörande embeten och tjenster må vara
i god tid före nästa Riksdag utarbetadt, och, sedan
det af Kongl. Maj:t blifvit granskadt, öfverlemnas
till B. St:rs pröfning vid nästa Riksdag, dels ock
att, till undanrödjande af alla hinder för en ny än-
damålsenlig reglering, Kongl. Maj:t täktes vid ut-
färdande af fullmakter eller konstituorialer vid ci-
vilstaten, låta införa det vilkor, att innehafvaren
skall åtnöjas med de löneförmåner, som vid en blif-
varde ny reglering kunna komma att af R. St. be-
stämmas. — Brissman bestred all förhöjning å an-
dra bufvudtiteln utöfver 1830 års stat, med undan-
tag af hvad som rörer Sundbets-Kollegiet, medici-
nalverket och veterinär-inrättvingen. — Strindlund
erinrade, att Kongl. Maj:t förordnat en komit för
1eglerandet af landtstatens löner och tillkännagifvit
i komiltdens instruktion, att vid utfärdande af full-
makter å Landshöfdingesyslor hädanefter skall ut-
tryckas det vilkor, att innehafvaren får ätnöjas med
löneförmåner efter en framdeles skeende reglering. —
Rutberg förmente det vara godt och väl, att komi-
tåer tillsättas, men vill ock gerna, att deras verk-
samhet måtte leda till någon följd och verkställig-
het. — Många förenade sig med Rutberg. — Fö-
revarande 3:dje punkt blef af ståndet bifallen.
4:de punkten: Postverket. — O. Olsson från Ö-
stergötland bestred den föreslagna löneförhöjningen,
och anförde såsom exempel på Postmästarens sätt
att förskaffa sig arfvoden, hurusom postmästaren i
Linköping beskattar en hvar, som på postkontoret
derstädes med väska afhämtar sina bref, sålunda att
de till honom årligen måste betala en tunna råg,
efter årets markegångspris, samt, vid hvarje qvar-
tals inbetalning, beräknar han härutöfver sig till
godo en betydlig procents förhöjning utöfver sjelfva
postporte.. — På A. Danielssons förslag beslöt
ståndet, det på postverkets stat icke må uppföras
mera än 300,000 Rdr, jemte de derå indelte 68
Rdr 36 sk. 6 rst., för att företrädesvis användas till
postinrättningens ytterligare förbättrande, och tili
understöd och befrämjande af de gagnelige diligens-
inrättningarne; hvarjemte R. St. böra hos Kongl.
Maj:t avhålla, att Kongl. Maj:t täcktes låta, innan
nästa Riksdag, stadga bestämda sporteltaxor för
postverkets tjenstemän, hvarutöfver de icke må äga
att af enskilte fordra betalning för lösväskor, post-
räkningars förande m. m., under skyldighet, att des-
sa sportler bokföra och till Kongl. Öfverpostdirek-
tionen uppgifva, hvarefter, vid den förestående reg-
leringen af postverkets löningsstater, sportlerna deri
intagas och mellan postverkets alla tjenstemän för-
delas. Härjemte beslöt Såndet den anhållan till
Kongl. Maj:t, det paketpostfarten må erbjudas nå-
got enskilt bolag, som, mot tillgodonjutande af årligt
tillskott af postmedien, på stadgade vilkor, samt
under Öfverpostdirektörens inseende och kontroll,
åtager sig att ansvara för vidmakthållandet af den-
ra kommunikationsanstalt.
Heurlin från Kronobergs län begärde härefter
ordet, och påminte i allmänhet om de redan så
dryga skattebördorna, samt uppmanade Ståndet att
ej bevilja förhöjda statsanslag, visade med autentika
sana att Uf AÅlha härad i Småland. under 1830
