fråga-rorande anSvarspaloljd. fOr-Olals-OERISt. VID krigsärenderna, i anl. af hans förhållande med anslagen åt gardesregementerna, icke har ringaste gemenskap med frågar, huruvida de omnämde ansiagen fortfarande skola utgå, hvilket endast beror på pöfning af anslagens behöflighet. Rutberg erinrade, huru sist församlade R. St. afslogo det begirda anslaget till gardesregementerna, samt huru Stats-Utsk. vid denna Riksdag afstyrkt tillekade anslag på stat för de embetsverk, som af hufvudtitlarne, sedan sista Riksdag, fått sig sådane beviljade; och fann 64 Y R.-F. bestämdt innehålla, det de medel, som af Ständerna till Statsverket anslås, skola vara under Konungens disposition, för att till de af R. St. pröfvade behof, och efter den upprättade staten anordnas. Således vore det endast till oförutsedda tillfälliga behof inom titlarne, och ingalunda till förböjning af redan fastställda stater, öfverskotten finge användas. Ty om dessa begagnades till staternas förhöjning, så skulle tillfälligtvis genska betydliga lönepåökningar kunna uppkomma, dem RB, St., med antagande af Stats-Utsk:s nu yttrade princip, skulle, när öfverskotten minskades och ej tilläto slike påökningar, bli nödsakade att åtminstone för innehafvarnes tjenstetid fylla genom andra anslag, och Rikets Ständers ostridiga rätt, att sig sjelfva heskatta, sålunda förvandlas till ett tomt ord utan betydelse. De embetsverk, som ej finge åtnjuta någon fördel af ett slikt sätt att förskaffa vissa andra verk och korpser ökade anslag, skuile naturligtvis bli obelåtna, och hinder uppstå för en ordnad embetsverkens reglering, och hushållning med statens medel. Talaren yrkade af dessa skäl afslag å Utskottets utlåtande i denna del, och föreslog, det Ståndet måtte förklara, att, då de under Riksstatens hufvudtitlar uppkomne besparingar icke bort utan RB. St:s bifallanvisas till några bestämda löneanslag på stat; så kunna de embetsverk och korpser, som sedan sista riksdag blifvit reglerade med högre aflöningsstater, än R. St. fastställt, icke tilläggas rätt att hädanefter på längre eller kortare tid åtnjuta andra eller större löner, än R. St. beviljat och vid förra Riksdag å stat uppfört.? Jokan Bengtsson fr. Vester-Norrlands län förmente, att, då Utskottet medgifvit K. M:s rätt alt öfver besparingarne disponera, ordet besluta, i förevarande 4:de punkt, måtte förändras till: hermställa, eller något dylikt. Härutinnan understöddes han af v. Talm. J. Jonsson; men denna mening bestriddes af en mängd ledamöter, hvilka förenade sig med Rutberg. Bland dem And. Danielsson, som tillade, det han ansåg Utskottets tillstyrkande, att de vidtagne löneregleringarne vid gardesregementerna må gälla för tjensternas nuvarande innehafvare, vara alideles otjenligt, då icke engång Utsk. vågat föreslå och säkerligen icke Ribsstånden gilla, att för dem anslå lönerna på stat, och en fortfarande utbetalning deraf på besparingarne icke är passande för B. St. ati besluta. Det är för mig tydligt, fortfor Talaren, att det enda handlingssätt, som anstår PR. St. i detta fall är, att uppföra på stat endast hvad förut varit af R. St. medgifvet, sedan de vid sista Riksdag pröfvade behofvet och ansågo sig icke kunna antaga dess nödvändighet. Den 1iegerinog, som tvert emot detta R. St:s tydliga beslut, ansett sig kunna på eget bevåg lofva enskilte personer att njuta af folkets skattemedel, må gerna lemnas att med dem, som ansett sig kunna mottaga dylika presenter af den, som icke äger gifva sådane, bäst den gilter underbandla om ändring, eller ock af egne, eller sådane medel, som äro lemnade till dess godtycko, låta dem vara i fortsatt åtnjutande deraf, Om fullmakten är ett bindande löfte på lön, kan likväl ingen tillfällig stat för ett regemente vara det; och således upphör åtminstone denna pligt att hålla ord, då ny fullmakt på ett eller annat satt erhålles. Faran är således icke stor; rch den kan ännu ytterligare minskas, om Regeringen vill lyssna till den begäran vi kunna framställa, att förändra garderna till ett enda regemente. — Ståndet biföll första momentet i 24:de punkten, men afslog det andra momentet, äfversom det dermed ; sammarhang stående tredje, som innehåller: att PR. St. må has K. M. anhålla om en förändiad organisation af de i andra momentet berörde verk och stater, hvarigenom de förutvarande tillgångarne måtte finnas tillräcklige eller, om någon förhöjning deri blifver af nöden, uppskjuta regleringens definitiva fastställande, till de:s Riksens nästsammankommande Sänder blifva i tillfälle att af förslaget taga kännedom och yttra sig om anvisandet af den i anslaget erforderliga tillökning. — 4 öar ss