vida vi i Danmark verkligen äga den skriffrihet, i
hänseende till meningsyttran de om konstitution, lag-
stiftning och statsbestyre!t, som vår store lagkunni-
ze, nuvarande General procurör och deputerad i
Kongl. Danska Kansliet Anders Sandöe Örsted, (i
hans skrift om förordningen af 1799) definierar med:
rätt till att tadla, rätt till att framlägga i dagen
brister och fel, rätt till att göra förslag till förän-
dring och förbättring i lagarne och allmänna in-
rättningar,? i hvilken rätt han aetager det för
så tydligt, att fribeten, om det skall finnas någon,
måste bestå, att, det skulle vara ett förnärmande
mot det sunda menniskoförståndet, att anföra bevis
derför; och, som förordningen af 1790, i direkta
och bestämda uttryck, synes hafva sanktionerat,
genom att (i 5. 7) berättiga skribenten till attytt-
ra sin meving, angående hvad han tror kunde va-
ra att förbättra eller rätta i landets lagar, stadgan-
den och allmänna inrättningar. Det skall visa,
huruvida det här är tillåtet, att i tryck, med ett
tadel, som, för att åter bruka Örsteds ord, icke
låter förklara sig af hänsigt till att uppväcka fol-
kets missnöje och tillvägabringa jäsving omtala en
regerings- eller endast blotten Kollegial-åtgärd;
eller huruvida man till och med bara, med anstän-
dig frimodighet, tör yttra tvifvel om en sådan åt-
gärds hänsigtsmessighet. Det skall faktiskt bevisa,
huru längt de, i tryckfrihetslagen stundom osäkert
bestämde gränsor, för vår tryckfrihet i sådant af-
seende får antagas att sträcka sig. — I ett ögon-
blick som det närvarande, då en icke oväsendtlig, i
statsorganisationen ingripande institution, som till-
kommit för att upplifva nationalandan, står på
punkten att träda i verksamhet, är det säkerligen
dubbelt vigtigt att veta hvad man offentligen kan
yttra sig om, och kvad som deremot anses vara en
god medborgares pligt, att låta vara oomtaladt, och
skulle jag till ochi med, emot all förmodan, med den
efter förordningen af den 27 Sept. 1799 så lätt på-
lagda speciella censurens länkar ), komma att bö-
ta för förvärfvandet af denna upplysning, skulle
det dock aldrig ångra mig, att bafva bringat ett
sådant offer. — Det stod naturligtvis mig öppet
att begagna den foglighet från censors sida, som
Kongl. Danska Kansliets intimation till Kongl. re-
skriptet af den 6 f. m. omtalar, och, efter hans an-
modan i korrekturen, om artikelns borttagande, att
undandraga mig en aktion; men det förekom mig
vid detta tillfälle, att vara en svaghet, ett syn-
dande emot min pligt som jurnalist och emot det
publicum som med stigande välvilja understödjer
mitt sbväfvandee — — — — — — —
Redaktionen.
Den af det Kongl. Dansta Kansliet befallde ak-
tion emot Köpenhamnspostens Redaktör, är nu in-
xaminerad, i det att Redaktören den 26:te dennes
emottog stämning i saken för den Kongl. Lands-,
Qver- samt Hof- och Stads-Rätt, samt den tillförord-
nade aktors, Prokuratcr Bendzons inlaga i målet den
28:de framlades i Rätten. Det af aktor gjorde på-
stående går ut på, att Redaktören bör för den rä-
sonerande artikelns införande anses efter lagens
stränghet ), samt dömas att betala rättegångs-
kostnaderne.
) Författare, som blifvit satt under speciel censur,
må finna sig uti censors godtycklighet, och kan
icke vända sig till Danska Kansliet med begäran
att få trycka hvad censor funnit för godt
stryka ut.
Af det obestämda och undvikande i dessa ord,
vili man förespå att straffet ej blifver så hårdt.
Vidrag af ett bref från Köpenhamn den 31
Juli.
Efter en skrifvelse från Reikavik på Island af d.
Juni bodde Prins Fredrik hos StiftssAmtman Krie-
ger derstädes, hos hvilken en bal skulle anställas
till ära för den höga gästen. Resan till det inre
af ön kunde då ånnu icke företagas, då man först
24 dagar sednare kunde vänta att finna bete öfver-
allt för hästarne. 30 sådane, till bruk för Prinsen,
hans sällskap och hans bagage voro anskaffade. —
Man färdas på Island endast till häst, och låter
desse beta om natten. medan man sjelf lägrar sig