att Svenska köpmän ej kunna stå i dylikt frimurareförhåltande till de-utländske, hvilka aldrig draga några vexlar på Stockholm. Hr Nordenankar förenadesig med Grefve Björnstjerna, i frågan om lånerörelsens öfverflyttning till Riksgäldskontoret; äfven sade han sig inom Banko-Utskottet hafva yttrat sin tvekan,;att någon kredit kunde af Banken erhållas i den föreslagna formen. Hr Lefren sade sig vara öfvertygad, att realisationen vore fullt betryggad genom de beslut, som blifvit fattade. Man hade nu beträdt en ärlig bana, som leder till målet; men om man betviflade, att kreditiver kunde erhållas, så anhöll han att Grefve Björnstjerna ville väcka motion, att Bankostyrelsen för den händelsen bemynrdigades, att anskaffa de erforderlige medlen i annan form. Friherre Ehrenborg tillkännagaf sig dela Grefve Björnstjernas åsigter, och påstod, att desamma legat förborgade iden propositiom Friherrn och Gr. Frölich begärt, angående sammanslåendet af 3— 9 punkterse i bet. N:o 16 till en enda, deruti Bankostyrelsen beraymdigas, att använda sina statsobligationer och fastighetsinteckningar, på sätt det lämpligast finner, för anskaffandet 3t vexlar eller silfver till realisationens betryggande. Äfven hade han önskat låncrörelsens öfverflyttande på Riksgäldskontoret, i händelse detta verk finge en fonderad skuld. iirefve Björnstjerna väckte slutligen motion om Bankostyrelsens rättighet att upptaga utländskt lån, i händelse kreditivet ej kunde erhållas, hvilken motion bordlades, På eftermiddagen biföll Ridd. och Adeln Bankoe-Utskottets bet. N:o 14, angående decimalsystemets införande i mynträkningen. Af de för reformer förskräcktas parti yttrade sig endast Hr Tham och Hr v. Hartmansdorff. Herr Cederschjöld ville, att myntenheten skulle kallas Piks-Ort, och de hundradedelarne deraf Ort. Äfven han var ej särdeles böjd för decimalräkningens införande. I enlighet med de öfrige stånden antog Ridd. och Adeln Riksdaler kurant såsom benämning på myntenheten; racen gillade betänkandet för öfrigt i alla delar, Stats-Utskottets bet. N:o 193 bordlades för andra gången. N:o 194, rörande kreditivet till Ulldiskonaten, bifölls. För detsammas återremitterande talade Grefve v. Fersen H., hvilken instämde uti Grefye Hamiltons reservation, och yrkade förhöjning i anslaget för ulldiskonten. Samma åsigter yttrade Grefve Horn, Frih. Cederström och Gr. Lövenhjelm, hvilken sade, att ullproduktioner hos oss så tilltagit, att man med skäl kunde säga: ett barn är föåt i Bethlehem. Grefyvarne Frölich och Gyldenstolpe sanit Hr Tham voro emot ett ökadt understöd, och gillade betänkandet. TANNER TN KASERNER PEO UTI TaA