äro sålda, äfvensom ett något mindre antal i Eug-
land och Tyskland; allt detta har bidragit att äf-
ven hos:oss göra denna bok till föremål för en stark
nyfikenhet. : Vi hafva.derföre trott, att det högeli-
gen skall intressera våra läsare alt, genom några ut-
drag derutur, sättas i tillfälle att be. löma denne för-
fattare, om hvars ovanligt inspirerade skriftställare-
förmåga berömmet icke varil öfverdrifvet, då kan-
ske icke på århuocdraden något arbete i denna genre
utkommit, som dumed kan jemföras. Men, innan
vi meddela något af sjelfva skriften, torde det icke
vara ur vägen att yllta eit par ord om be-
skafterheten af Larneonais läror. Dessa hafva i en
utländsk jurnal, från bvars recension artiklarna så-
väl uti Dagligt Aliehandra som Svenska Minerva
voro öfversatto , blifvit karakteriserade såsom en
brondfackla, ntkastad ibland den lägre folkhopen, ett
gift för alla bestiende samhällen, co uppmaning till
uppstudsigh et emot den lagliga makten och erdningen
o. s. v., och ban nlysvi ingens st åle har sålunda län-
gr sedan bl-fvit ifran pressen slungad emot Lamennais?
incran dess blixt utgiel från vatikanen.
Det nyssvärmsda omdömet kan vara rätt eller o-
värt, allisom man betraktar arbetet från olika syn-
punkter. Un sn hamstailnivg, sem i alinärhet är
allegorisk och tiil nåson dej tikvande Uppenbarel-
sebokens, sparar ban i synnerhet visseriigen icke
judens maktige; men kars omdömen syfta hvarken
ull någon bes rämd id eler vissa personer; den är
en sers moral et historievs rfresulkater i allmänhet;
och historien sjelf maste ju anses såsom den stör-
sta af alla stmadare, såvida det skall arses för
smådeiss, att framstalla i sin rät a dager det både
andliga och ver d-liga förryck, hvartill de mäkugs
(wisserliger med unsantag) gjort sig skyldige under för-
flutoa tideharf eller den strid som visar sig emellan
samhällenas inrättningar och seder, och den kärlek
och frid, som Christus predikade, och hvilken ådrog
den gudomhge Läraren sjelf förföljelse och lidande
får svart tvenne årtusenden tillbaka. Den som när-
mare gransk: ir förhållandet, skall måbända finna,
att vår tid uti tänkesätt icke är så långt framom
den, tiden, som man vanligen föreställer sig. Detta
måste man Ihågkomma, då man läser Lamennais,
emedan man då först kan fatta den rätta betydel-
sen af hans skrift, som för öfrigt icke innehåller
någon uppmaning till olydnad emot lagen eller Öf-
verheten, utan evdast emot missbruken. Man skall
dessutom finna att trefnaden, jemlikheten och fri-
heten äro af honom framställda såsom en frukt af
arbetet och af kärleken till Gud och nästan, men
att han tillika uppmanar folken. under det han
hänvisar på dessa dygder, såsom medel till all säll-
het äfven i detta lilvet, alt förena sig, för att med
lugn och sans undanrödja det, som står i vägen för
deras utbredatude ahland menniskorna, och att för
detta ändamål icke göra afseende på egna uppoff-
TI ingar.
Vid sådant förhålarde kall man mindre undra
å den fördömelse han vttalat öfver Konungarnas
örmrnta anspråk att hafva fått sin makt såsom för-
länivg af Gur sjelf, då en:så stor del af de mnu-
varande samhallenas missbruk devifrån härflutit,
ochysör öfrigt hans läror 4 denna del fullkomligt
öfverensssäsama med hvad själva bibeln på flera
ställeå innebålier i naracnog lika starka ordalag.
Lisäven fir sjelf tillfälle att vitsorda detta, vid läs-
ningen. af nedanstående utdrag ur hans skrift. i
bar tll en början ett par styckev, som må-
hävda skulle anses bland de mest stötande, om de
vorBframställda med någon bestämd tillämpning
ull? vissa af vätidens personer eller stater ; men der
den voväldige tänkaren endast uti en träffande para-
helbliginfinner häldernas vittnesbörd.) Författa-
ren framställer icodet första! eu syn, -hvari ban
ser sju män församlade; och drickande blod utur
eu, butsudskå:, hvar och en med särskilta yttrar-
denidervid. Vi förbi igå sjelfva början af kapitlet.
Q. h en n fjerde sade: vi hafva vårt intresse, och
folken hafva afven deras, som strider emot vårt.
tia de förena sig, för alt emot oss försvara detta
intresse, huru skulle vi väl kunva motstå dem?
Låtom oss söndra för att heriska. Låtom oss
skapa i hvarje landskap, i hvarje stad, i hvarje små-
by elt intresse, som står i strid med de andra by-
aroges, de andra städerpes, de andre iandskapens.
På detta sätt skola de hata hvarardra inhärdes