äro sålda, äfvensom ett något mindre antal i Eugland och Tyskland; allt detta har bidragit att äfven hos:oss göra denna bok till föremål för en stark nyfikenhet. : Vi hafva.derföre trott, att det högeligen skall intressera våra läsare alt, genom några utdrag derutur, sättas i tillfälle att be. löma denne författare, om hvars ovanligt inspirerade skriftställareförmåga berömmet icke varil öfverdrifvet, då kanske icke på århuocdraden något arbete i denna genre utkommit, som dumed kan jemföras. Men, innan vi meddela något af sjelfva skriften, torde det icke vara ur vägen att yllta eit par ord om beskafterheten af Larneonais läror. Dessa hafva i en utländsk jurnal, från bvars recension artiklarna såväl uti Dagligt Aliehandra som Svenska Minerva voro öfversatto , blifvit karakteriserade såsom en brondfackla, ntkastad ibland den lägre folkhopen, ett gift för alla bestiende samhällen, co uppmaning till uppstudsigh et emot den lagliga makten och erdningen o. s. v., och ban nlysvi ingens st åle har sålunda längr sedan bl-fvit ifran pressen slungad emot Lamennais? incran dess blixt utgiel från vatikanen. Det nyssvärmsda omdömet kan vara rätt eller ovärt, allisom man betraktar arbetet från olika synpunkter. Un sn hamstailnivg, sem i alinärhet är allegorisk och tiil nåson dej tikvande Uppenbarelsebokens, sparar ban i synnerhet visseriigen icke judens maktige; men kars omdömen syfta hvarken ull någon bes rämd id eler vissa personer; den är en sers moral et historievs rfresulkater i allmänhet; och historien sjelf maste ju anses såsom den största af alla stmadare, såvida det skall arses för smådeiss, att framstalla i sin rät a dager det både andliga och ver d-liga förryck, hvartill de mäkugs (wisserliger med unsantag) gjort sig skyldige under förflutoa tideharf eller den strid som visar sig emellan samhällenas inrättningar och seder, och den kärlek och frid, som Christus predikade, och hvilken ådrog den gudomhge Läraren sjelf förföljelse och lidande får svart tvenne årtusenden tillbaka. Den som närmare gransk: ir förhållandet, skall måbända finna, att vår tid uti tänkesätt icke är så långt framom den, tiden, som man vanligen föreställer sig. Detta måste man Ihågkomma, då man läser Lamennais, emedan man då först kan fatta den rätta betydelsen af hans skrift, som för öfrigt icke innehåller någon uppmaning till olydnad emot lagen eller Öfverheten, utan evdast emot missbruken. Man skall dessutom finna att trefnaden, jemlikheten och friheten äro af honom framställda såsom en frukt af arbetet och af kärleken till Gud och nästan, men att han tillika uppmanar folken. under det han hänvisar på dessa dygder, såsom medel till all sällhet äfven i detta lilvet, alt förena sig, för att med lugn och sans undanrödja det, som står i vägen för deras utbredatude ahland menniskorna, och att för detta ändamål icke göra afseende på egna uppoffTI ingar. Vid sådant förhålarde kall man mindre undra å den fördömelse han vttalat öfver Konungarnas örmrnta anspråk att hafva fått sin makt såsom förlänivg af Gur sjelf, då en:så stor del af de mnuvarande samhallenas missbruk devifrån härflutit, ochysör öfrigt hans läror 4 denna del fullkomligt öfverensssäsama med hvad själva bibeln på flera ställeå innebålier i naracnog lika starka ordalag. Lisäven fir sjelf tillfälle att vitsorda detta, vid läsningen. af nedanstående utdrag ur hans skrift. i bar tll en början ett par styckev, som måhävda skulle anses bland de mest stötande, om de vorBframställda med någon bestämd tillämpning ull? vissa af vätidens personer eller stater ; men der den voväldige tänkaren endast uti en träffande parahelbliginfinner häldernas vittnesbörd.) Författaren framställer icodet första! eu syn, -hvari ban ser sju män församlade; och drickande blod utur eu, butsudskå:, hvar och en med särskilta yttrardenidervid. Vi förbi igå sjelfva början af kapitlet. Q. h en n fjerde sade: vi hafva vårt intresse, och folken hafva afven deras, som strider emot vårt. tia de förena sig, för alt emot oss försvara detta intresse, huru skulle vi väl kunva motstå dem? Låtom oss söndra för att heriska. Låtom oss skapa i hvarje landskap, i hvarje stad, i hvarje småby elt intresse, som står i strid med de andra byaroges, de andra städerpes, de andre iandskapens. På detta sätt skola de hata hvarardra inhärdes