rationen; man gick ikring så fritt och obehindradt,
som på en marknad; den stora. ingången och de
små, källarvåningen, vindsrummen, paradsalarne, ja
till och med de dagliga bovingsrummen voro be-
ständigt utan hinder öppna för hvar och en.
Dessa tvranver af den äldre linien
I folkets kärlek sågo de sitt skydd!?
Och likväl hade de erfarit, huru man mördar
Konungar och Prinsar; ty de räknade bland sina
förfäder och barn sådane offer för fanatismen. Men
de bade ett moraliskt mod, .som icke längre är in-
hemskt i Tuilerierne.
Om fruktan åtminstone vore främmande för Ko-
nunrg Ludvig Filip! Jag är öfvertygad, att den icke
bor hos honom; men hans tjenare äro i så hög grad
intagna deraf, att det på en gång är skamligt och
löjligt: löjligt, emedan det belt och hållet strider
mot monarkens ursprung från folket. och skamligt,
emedan det förutsätter att bvarje Fransman är en
Ravaillac. Huru mycket äro .dock icke kooungar-
ne att beklaga, Deras omgifningar tafla med hvar-
andra i dumbeter, och dessa återfalla på dem: Så
är det t. ex. en verldsbekant sak, att Ludvig Filip
regerar i följd af nationens vilja och efter den s0-
ora pluralitetens ef Fransmäns önskan! Den som skul-
le våga att yttra något tvifvelsmål i denna punkt,
hans väg ginge säkerligen udirekte till Assisrvätten.
Nå väl! Ludvig Filip skyddas mot det folk, som
vördar honom, prec:st på samma sätt som Ludvig
I
XI skyddades mot sina undersåtare, hvilka förakta-
de honom. Se här beviset,
I Kommer man till Ludvig XYV:s torg, så stöter
I man på en bataljon, som är uppställd vid marinc-
ministerns hotel; — tvenne kompauier äro statio-
I nerade i vakthus vid slutet af kajerne och gatan
Rivoli; — en dubbel kordong af skyltvak:er är dra-
I gen kring Terrasse des Feuillans och Ludvig XV:s
I torg; — tvenne kavalleriregementen liega i kaser-
nerne bredvid; en bataljon står under arkaderne vid
I Pyramidplatsen, oberäknadt.de starka posterne vid fi-
I nansmisisterns botel; — på Tuilevigården finnas 5 a 6
bögvakter för alla stags vapen; — en ka vallerisqvadron
står under museums galleriet; — en annan i botelet
Croussol; — en batalion bevakar pagernes fordna
hotel och trakten deromkring; — en annan står på
I gatan St. Thomas du Louvre; — i de kungliga
; stailena och i galleriet på gatan Rivoli står lifvak-
I ten till häst, och slutligen på karussellplatsen natio-
I nalgardets gensralstab.
I — Detta är det militäriska. — Trädgården och de
I öppna platserne vid Tuilerierne genomstrykas oupp-
hörligt af en massa spioner, påpassare, uppsy-
I ningsmän och slottsknektar, med och utan livre.
Domestikerne i palatset äro delade i tvenne klasser,
I sådane som tillbringa nätterne i Tnilerierne, och
I sådane som endast äro på vakt om dagen. At de
I förstnämnde äro bildede brigarder, beväpnade med
! karbiner, och hvar och en bar en sådan upphängd
bredvid sin säng. Så snart det börjar mörkna, dra-
I gas poster rundt kring målningsgalleriet och Lou-
I vren. Hvar och en, som då passerar trakten af
slottet, anhålles af dem, och examineras på det nog-
grannaste. Oupphörliga ;ooder gå inom denna krets,
och slottets kommendant, Öfverstlöjtnant Castre, leder
har emellertid icke minskat hans korpulens.
Utom dessa synbara försigtighetsmått gifs det än-
i egen person bevakningsanstalterne. Hans tjenstenit
I
i
I
I
nu tvenne andra bekanta poliser i slottet, som na-
turligtvis ligga i fejd med hvarandra; slutligen en
tredje hemlig polis, som dock icke är sämst under-
rättad bland kamraterne. Den första af dessa po-
liser har ett slags militäriskt anseende, och står un-
der befal af Hr A. Den ger akt på valet af de
natiovalgardister som göra tjenst, studerar tänker
sätten, cch aflägsnar i all tysthet dem, som äro iila-
I sinnade. Bevis härpå är den bekanta händelsen
med en borgare, hvars namn undfallit mig, och :
som man med våld ville drifva från sin post, under
förevänning att han ej var klädd efter föreskrift.
Denna polis skaffar sig, vidare. notiser rörande ofti-
cerarnes amuretlter, och till hvad grad man kan li-
ta på dessa personer: den utforskar samveten,
söker lifva kärleken för den nuvarande regeringen,
der anlag till någon sådan finnes, och bemödar sig
att qväfva gamla minnen; den gör opp lista på dem
man bör frukta, på dem man bör skona och belö-
na; den är sträng, orolig och misstänksam, och har
en brinnande håg att gå tillväga med hårdhet, hvil-
ket den likväl ännu icke vågar. i
Den andra. polisen är anförtrodd åt Hr do -
Den, char sig ålagdt att hafva iet öfver den. hö-
Den. ha nada E agdk att hs 4 RR fåbana hHolisastå