ansvarsfria. Hr Petre: Betrväffande frågar om silf-
verutvexlingen, hade väl talaren redan förut inför
Ståndet tillkännagifvit sitt bifall dertiil, men ansåg
sig dock böra förklara, att vederbörande represen-
tanter gerna Kunde undgå att här liqvidera med
sina samveten, enär, ehvad utgång realisationen fick.
det likval vore ea sanning, att detsamma numera
kunde betraktas som en ofelber följa af tvin-
garde omständigheter. Härom hade talaren haft
tillfälle närmare öfvertyga sig at en i dessa
dagar inom ståndet utdelad ströskrift, kallad Gran-
skande blick på Banko-Utskottets betänkanden,
hvilken, ehuru författad i bestämd syftning emot
realisationenr, likväl icke kunnat, för alböjande der-
af, åstadkomma något annat, än det icke antagliga,
föga troliga, att den i samma ströskrift förespegla-
de våda af realisationen skulle tomira att, hvad
ansvaret beträffade, alieva drabba Rikets Ständer,
men ingalunda den andra statsmakten. Om det vid
detta ullfälle vore talaren tillåtet, att, liksom vissa
andra ståndets medlemmar, uppmana stårdets leda-
möter till vissa beslut, ej dertöre att de äro repre-
sentanter, utan såsiom tillhörarde Borgarc-ståndet,
så skulle talaren, ehuru icke i allmänhet? gillande
en sådan uppmaning, vilja fästa Ståndets uppmärå-
samhet derpå, att en ytterligare garanti för realisa-
tionen kunde vinnas, om Borgare-stånde!, vid snart
förekommande frågor om både ordinariz och extra
siatsanslag, uppgående till flera millioner, tillväga-
sirge med den spersambet, som nationen önskar
och af statens otillräcklige tillgångar o sedersägligen
ki äfves.
Sedan Ståndet härefter gillat Utskoitets yttrande,
ati bankens ställning vore sådan att utvexling kun-
ce ske, företogs bestämmandet af dagen. Häröm
voro meningarne delade. . Under förutsättning att
sånodens olika beslut om grunderne för bankens rö-
relse och förvaltning, ej i hufvudsaklig mån måtte
rabba det förslag dertili, som: Utskoiter i betän-
kandet N:o 16 afgifvit, yrkade Hr Helsingius ulvex-
lirg d. 1 Sept; och i afseende på tiden, instämde Hrr
Lundin, Petrec, Sahlin och IVinblad med honom.
Orr ZVedberg och Hemberg önskade helst den i
September, men i fall hinder derföre skulle måta,
den 15 i nämde månad. BHrr JMWinbera och Höök
sapsågo sistnämde dag tjenligast. Hiv Bådth, Fro-
dell, Santesson, Rubin, Wijk, Halling och L- filer
kunde ej finna någon möjlighet att nosa denna tid
hinna vidtaga alla förberedande åtgärder, hvarföre
de föreslogo den 1 Oktober, — Efter votering blef
Utsåottets förslag bifallet med 26 röster mot 11.
Utskottets tillstyrkande i sista punkten, angående
beräkniagssättet af skatter och onera, efter silfver-
utvexlingens början, beslöt Ståndet, efter votering,
skulle utgå, evär någon förklaring i detta afseende
ei var af bebofvet påkallad. Hr Esgnel! framställ-
de denna mening, i olikhet mot hvad flere föregå-
ende talare yrkat.
Uti Borde-sStåndets plenum den 22 Juli förekom
Banåo-Utskottets sednare betänkande, angående ett
nytt myntsystem, tll slutlig pröfniog. 4. Daniels
so: förmente, att Rikets Ständer icke kunde afsäga
s:; rättigheten att bestämma myntenbeten, den der
ontkligen är resultatet af det för Rikets mynt stad -
ge skrotet och kornet. . Kunde enheten godtyck-
la? ändras, fanns ju ingen säkerhet för skattebe-
lovpets silfvervärde, emedan detta belopp är u!satt
; ockets mynt. — Det är ock utan tvifvel grund-
Jausenligt, att. myntenhetens underafdelningar och
försnbblingar. bestämmas af Konung och Ständer
gewrnsamt, men t:laren) afstod derifrån, emedan
möjligen mellan Riksdag någon ny afdelning kun-
de befinnas tjenlig för rurelsen, — Talaren ordade
vidare mot decimalräkningen, förmente, att man i
2 :mänhetens små affärer lättare hjelper sig med 1i2-
rikningen. Ansåg en låg myntenhet skola fälla pri-
sen på nödvändighetsvarorna. Det blefve då, trod-
de talaren, Bondeståndet, som föll med de inländ-
ska znödvändighetsvarornas pris, och Borgareståndet,
som steg med de utländska. Bankosedelriksdalern-
bör såsom enhet bibehållas, och silfvermyntet der-
med öfverensstämma. — Piastrernas uppmyntning är
ovsdig, De kunna, efter verkliga värdet, utlemnas
till Svenska handlande. som behöfva dem för Ostin-
dika bandeln. — P. Persson frår Gammelhyttan
i Örebro län talade för Riksgäldsriksdalern såsom
mvötenhet, alidenstupd derna utgjort den öfverallt,
2f alla folkklesser kända och mest allmänna värde-
nataren på lifsförnödenheter och tiecstbarketer.