had pagnera sångerskorna. Balen öppnas. Fiun i huset dansar alldeles ensam, ev vänder (ill sin plats och uppmanar de öfriga mest ansedda damerna til davs, den ena eher den andre. De dansa ock, till dess atr alla hafva på detta sätt hälsat stillskapet, hvars bifallstecken alltjemt tyckes föröka sig. Efter damernas -olodansar, hvilka utvisa behag och konst, börja hervarnes? Först värden, bksom först värdinnan. Ofta tillåtes tjenstfolket att dansa, då det skev under en uppmaning af värdinnan, för deras lugna uppförande, såsom bevis af heunes tillfredsställelse. Dansande sångerskor sluta balen; men då går det ej an, att klappa händren eler göra korus med dem. Mot midnatten kringhjudas stora fat med syltsaker, och då ser man iblaud alia husets döttrar bildas en grupp, bkväl utan ordning, på mattan. Gästerna ställa sig rand: orekriog dem och nu följa likö flaskorna tätt på hvarandra. Efter måltiden åt-rtages samma ordning, som i början af sohden, med den skillnad, att största delen af sällskapet lemna sina platser och gå hem, ungefär som man ofia äfven ser hos 055. Som man vet, göra Engelsmännen ofta spe af A. merikanare för att desse omtala sig se ett viduander i sina haf. Emellertid får man böra alt oftare berättvise derom, så att salen dock slutigen icke torde få arses alldeles ogrungad. Den sis a underrättelsen : Eocland är meddelad af en mar. som der är allmänt känd såsom en akteingsvärd och insigtsfull sjökapten. Hans nama äv Thomas Bridges och ban bar i ett bref daterad: Salers d. 19 Aug. sistl. år försäkrat: au hav sjelf alldeles icke trott på ulivarelsen af uvågot sådant vidunder, förr än han med egna ögon sett ett sådant, samt att ban ogerna omtalade det, evardan has bar sig väl bekant all den spott och spe, som strafiat de förra berwtelserna. Den 19 Maj 15335 på farten från Salem till Philadelphia hade en matros på skonerten Mechanic från mastkorgen upptäckt något 1 valtact, som han trodde vara ett grifvande ölhufvud, för modlig-n af ett förolyckadt fartveg. Jag eftersåg det med kikaren, och fann icke erxdast att det liknade ett sådant, utan äfven att dervid syntes flyta någontiog liknande vattenfat. Skeppet var då på 5 a 10 mils afstånd från Cap Cad, sjön stilla, fisklinor utkastade. Snart tycktes det sedda komma oss närmare. Jag trodde att en strömsättving förde fartyget ech lät lodet falla; men då märktes ingen eller en högst obetydlig drifving. Emellertid sigo vi, att det var lefvande och funno ssart att det verk ligen var den så kallade Sjö-Ormen. Den kom rakt mot: skeppet, och sam langsamt förbi och på omkring 15 alnars afstånd, så att vi ganska noga kunde betrakta densamma. Den tycktes, att döma af vårt eget fartygs langd, vasa fait 36 alnar lång. På VWockaste stäliet tycktes kroppen vara som ett fat på Go galleens. Hufvudet var större och liknade nästan ett hästhufvud. Färgen var gråsvart. På afstånd tycktes det som djuret bade haft stora knölar, men då det var oss nära, sågo viatt dess vågformiga rörelse endast vållat deuta utsseende. Det ändrade alldeles icke sin kosa och syntes icke förvånadt af vårt granskap; böjde endast hufsudet som det höll helt litet, ofvan vattnet, då det passerade oss. Tydligen sågo vi det ännu på en half mils afstånd: hvarenda man ombord har betraktat det; och styrmannen infört det i loggboken. I Runopur bhblefva två ctarka inrdstötar kända dd