il al VILDIR ee UERIERV HA aAalllu vrallillludbdillatll
gande slutsatser, och sådan visar sg älven här hän-
delsen, då Jurnaiförfattaren, under sitt uppsåt att
frånvkänna Sverska folkets förboppningsfulla förtro-
ende till Kootrgamaaten allt anseende af legl ghet,
tycks vilja Sägsa Konungen ev bestämd förbndel-
se ät: göra mera afseerde å de önskningar och töän-
kesätt, som a! Rilsens Sänder framställdes, än å
dem, som af hela Svevska folket i massa möj
bigen kunde 1 uvderdånighet andragas. i ful!komli-
gaste motsats till Ritets Ständers äsgter och hacd-
lingssätt.
Konungen förbindes genom gruvdlesarre lika li-
iet at: fästa afserose å Rikets Ständers önsknin-
gear och tänkesätt, som å Svenska fokets,
Dev bindande kraften ligger här, för besge fallen,
endast uti tingens natur; och det torde näson sång
kunna blifva fullt ut bka vådhgt, att lemna Sven-
ska folkets böjt ualade mening utan uppmark-
samhet, sem det nigsonsin kan blifva det, att icke
fästa afseende vid Bisets Störde:s framstillde önsk-
ingar. ,
I fall Rikets Ständer, emot all rimbhiz
modan, skulic kunna åsämjas om ett
representat onsförändrivg, så vore, enligt Jurcal-
författarens mening, Konungen förbunden att göra
afseende de ligt ntiryck af Sven-
ska foltets övsk
Konungen cn grundlagsenlig rättighet, att endast
2med ledning af sin öfvertygelse om fordringarne för
get allmännas väl, antages, ellev förkasta Rikets
Stånders försleg; hvadan det vill synas klart, att
Piåets Ständer aldrig måne kunna syfta till den
förmätenhet i tanke, att de skulle äga Större och
hättre grundade anspråk å Konungens uppmä:k-
samhet, än hela folkets samlade röster, då de uti
någon större angelägenhet akiat vödigt, att inför
tronen göra sig gälla de.
Man wåste här göra sig klart och becriphigt, att
de i underdånighet ingifne petilionerne icse inne-
fatta det aldvaringaste förslag till en representa-
tionsförändring, i hvillet fall de skulle intvärgt på
grundlagens område, som föreskrifver vägen för än-
dripgarnes tillvägabringande i dessa delar.
Är det väl trobgt, att R:kets Ständer sknile, utan
tvånget af någon allmännare oyinions- stämning, skri-
da till försläg för representalions-föränd:iug?
Om någon yttre kraf: till frambrivgande af dessa
i alla ländet ömtålisa omskapningsbehof icke vore
af nöden, hvarföre hafva icke Rikets Ständer, un-
acer tjuguf m förflutne år, företegt ordnandet afen
1 för-
rsiag till
åå, såsom åå ett lag
pingar och tävkesätt. Men nu äser
samhallsangelägenhet, hvars vigt och oumgångeliga ;
nödvändighet redan af 1309 ärs grundlags stiftande
Ständer erkändes, påkallades, och såsom eit mål för
kommande Ständers rastlösa och ärofulla bemödan-
gen antyddes? Ertännom heli öppet, att Rikets
Ständers overkssmbet i dessa delar härflutit ifrån
Svenska folkets, till högt uttalad tankeyttring lång-
samt mognande öfvertygelse. Låtom oss komma
öfverens, att den stoia sakens utveckling långt för
detta skalle förevarit, om icke den i Jurnalartikeln
öfverklagade allmännare opinionsyttringen uteblifvit.
-Hvem kan väl öfvertyga oss, alt ett förslag till
souresentationsförändrivg, ar Kikseas Ständer, i all
tysthet, och utan något yttre tvång, för tio år tillbaka
den andra statsmakten förelag:, hade vunnit n5got
as ende, såsom ett verkligt ntryck sf folkets önsk-
, nten att folket låti höra några sådane.
Vär mening och innerliga öfvertygelse ar, att
ve itionerne i representationsfrågan utgöra alldeles
ovsdgängliga medel, för dess frambringande till nå-
ov resutat: och detta icke allsnast, såsom en drif-
foder för Riksens Ständers vsrksambet, utan såsom
en i aldra högsta måtto inverkande vägledning för
Kovel. Majs öfvertygelse i afseende å den mog-
nadsgrad, Svenska folkets önoskutvgar 1 dessa delar
uti sjelfva verkligheten upphurn lt.
jurnalförfeattaren fordrar ati: man måste med: e,
det 2 å 3.oc0 namn, huru aktningsvarda som helst,
hvilka endast representera sig sjelfva, icke kunna
ens tagas i betraktande vid sidan af deras, som,
till följe af förutgångne, fagliga val, represente-
ra omkr. 2 millioner af rikets allmoge, nära hun-
dra tusende af dess borgerskap. ochtretusende af
dess prester Vadeln oberäknad); ännu mindre upp-
ringer
väga dem. oo a
Vi nödgas helt oförskrväckt tillstå, att vr på in-
tet vilkor kunna antaga eller ingå på denna. sats.
Af de 2 till 53,000 aktningsvarda namn, som un-
dertecknat petitionerne, hafva alliör få deltagit uti
representant valen. Då man omnämner, att Bonde-
ståndets bärvarande vepresentanter föreställa om-
keino 2 millnaner af rikets alimoge, så nödgas man