VA NETA ME RE RT Re
CRT: FRE EPRETTe - - FF TELE
tiiiföllen beherrskade af någon stark opinion, som all-
td för vlltöllet företrader den lagliga mektens ställ-
ning ech ieflyleise Under den iuacna tiden. — Det
lär ett vådavde parti, som då garsko bhestigt afgör
de under iverlacsmng förekommande samhäillsanp-
gelagevhvtern: inder vårt lugna förhållande fin-
Des joke, och kan mom vår .epie-entation icke fiv-
nas virsol surt men i hd deraf, måste i afseen-
de å en så beskeltod fråga, som en vepresentations-
förandring, ol tud uppstå så många flere viljor, så
mycket skilja kiigar åsigter, som hvar och en vid
dessa öfve logninsar fever sig alldeles frigiord 1i-
från något vite iving, teh sålunda af den i mensk-
liga nainres uedlagdae vecukärleken manad, att göra
sin åsigt öfver del öndamålsenliga och bästa gäl-
lande. N i
Olserlicsosgasrnes egepskan trom rådslående för-
samling: är .-ogsomhet, missbelstenhet, och en ifrån
sårad een ker acjsalias uppkommarde häftighet, sem
epallsvast uppekdisr men oftast alldeles omintetgör
all ferlikviogs möjöebet emellan de stridiga åsigterne.
Petitionärerne bafva troligen ifrån dessa slutsatser
hamiat öfver vuclsen, all de lika litet sjelfve, som
senom deras vid allmän Kiksdag församlade . såkal-
lade represevianter, sköolle under hopp om fram-
gång kunna fillvägabringa något antagligt förslag
bill representationsförändring; och det är påtagligen
derföre de 1 underdånighet avnropat Konungamak-
tens hjelp och biträde. -
Vår menpings motståndare vilja äfven låta påski-
na, att icnungamakten icke bör äfventyra sin vär-
dighet, genom afgifvande al eti förslag, som af Ri-
kets Ständer kunde afslås och ogillas.
Härtill svara vi: att Styrelsen aldrig kan förlora
af sin värdighet, då den handlar öppet och i Fol-
kets anda. — Den kamp, som komme att uppstå
emellan föremingen af Styrelse och Folk, emot en
halsstarrig eller ensidig representation, blefve at
föga betydenhet, då Konungamakten, vid ett så-
dant tillfälle, begagnade sitt prerogativ, att åtskilja
Ständer, som motarbetade Konungamaktens och Fol-
kets förenäde åsigter i afseende å fordringarne för
landets väl. Det utgör i vår tanka ett bevis å en
alltför inskränkt föreställning, om man ifrån 72 4:s
öde vid denna Riksdag vill finna någon nedsättning
uti, eller ens något anfall cmot Regeringens vär-
dighet.
Rikets Ständer hafva i denna fråga i vår tanka
utom all tvifvel begåti ett misstag, likväl till be-
tydlig del understödt af inom eo stor del af Sven-
ska folket ännu outvecklade begrepp, om rätta sam-
manhanget eller heskaffenheten utaf denna fråga.
Måtte man Hikväl aldrig härvitrån komma till nägon
sådan slutsats, att styrelser kunna eller böra handla
etter det individuella småstonets retliga benägenhet
till stickenhet, och till återgäldande af sådana för-
närmanden, som blott kunna äga rum inom det en-
skilta lifvet, men som, statsinakterne emellan, al-
dig kan komma i fråga, då tiden och upplysnin-
sen alltid rättfärdigar den opinion, som varit den
rätta, om den också för ett ögonblick icke kunnat
hesegra eller öfvertyga stina motståndare. — Vi
kunna icke inse, alt Styrelsen skulle förlora af sin
värdighet, om ett ifrån den utgånget förslag icke
al Rikets. Ständer antages. Vore förslaget ärligt
viecnadt, och således godt, så skulle det utom all
fråga 1 längden vinna framgång, under det styrel-
sen, efter dess afgifvande, alltid kunde vara lugn,
i medvetandet att bafva uppfyllt en pligt emot
samhället och emot sig sjelf. — Det gifves sålun-
da i vår tanka Inga grundade skäl, som motsäga
fordringarne, att initiativet för en Representations-
förändring under rärvararde förhållande i Sverge
utgår ifrån Konungen.
Behofvet af reformer lärer nu mera icke af nå-
zon vilja motsigas. Styrelsesorganisationeni Sserge
av förträffligt skildrad, uti ett högst förtjenstfullt
arbete, under denna titel. — Sverges skatteförhål-
inden äro likaledes ådagalagde med en sakkänne-
gora och med ett nit för missförhållandernes af-
inelpande, som hade löstjent en större uppmärksam-
bet än vår lagstiftning hbuintills deråt egnat.
Landet i allmänhet , och dess industiiidkande
medlemmar isycnerhet, känna sig uti ett dagligen
sugande bebkof af en anvorlunda sammansatt och
arovorlunda verkande representation: och af eg an-
sorlunda beskaffad Styrvelses organisation än vår
aarvarande.
Saken ar nu uti folkets händer, och får icke
sera handlöst öfverlemnas. — Kongl. Maj:ts nådi-
sa yttrande, att icke kafva velat gå Svenska fol-
koto daångecamt mananande Atlmnmorfvseelanw ; fr Ce