För några ytterligare korta reflexioner öfver decharge-debatten på Riddarhuset, hvaraf eu fortsättning i dag meddelas, utbedja vi oss ännu Läsasarens benägna tålamod. Friberse Ludvig Boije ifrån sin bänk erinrar oss em vissa små gubba: med bister uppsyn, som vid jultiden fienas till salu ibland barnleksaker 1 Svarfvaresånden. Så snart neneligen någon inom Riddarhuset gifver Styrelsen en röt att bina på, strax är Friherre Ludvig tillhands, att knäp va den, Med en skicklighet, som ofta väcker bifall: och tötnöjelse. För öfrigt är att märka om Frihe:rn, alt han i synnerhet med förkärlek upehåller sig vid ett kändt favoritämne. Föremåfet för öfserläggningen må vara statsanslag, bränvinsbränning, rv ya lagen eller hvad annat som helst, strax är han redo, att svänga sin glaf öfver den O0lyeksbringande tryckpressen cch offentligheten. Sålunda micnas vi, buru ban år 1823, vid frågan om ubiicitetens införande på Riddarhuset, skrämde Höglofl:gr Ridderskapet och Adelv för orden libe ralitet och publicitet, hvilka endast vo:o ombytta benäruningar emot orden frihet och j-mlikhet, som, enligt F:iherrns yttrande, hade blodat Europa. Nu äter tjente frihetsbegieppen och fordringarna på reformer endast till omklädnad åt republikanska läror, cch ur idernas område har uppstått ett mate