oncdige utreaQmraäspersedlar, som I forradaen Torla-
ras af målt och mal, så: föreställer man sig i san-
ning ej, att hushållssystemet är riktigt. Då man
i år sett hefästnivg-arbetet för avenuerne till Stock-
holm afbrytes i brist på medrl; men, enligt hvad
det förljuses, sidane lika fuilt skola beredas, till
belopp af 16 2 20,000 Rdr, för wllvägabringandet
af åtskilligs försndringar å vissa vangregementens
tschakos till likhet med en modeil ifråu Östern,
så hemställer jag, om detta kan väcka glada kän-
slor. Jag har hört sakkunniges persover, hvilka kän-
na ie speciella räkenskaperne öfver: statsmedlens
användande, örsokta mig, alt dessa medel under-
stundom bortplottras uten något slags gagn och ur-
skilning, och jag skulle önska att vara i tillfäl.e
offentligen framsälla en speciel tabiå öfver ifråga-
varande räkenskaper och resultaternve deraf. Det
är således befordrings- och hushållnings-systemet
hvarå, enligt min tanke, Styrelsen bör fä-ta största
afseende, om hov vill se folket tillfreds. Sista Riks-
dagen syntes eljest erbjuda ett tillfälle att ordna en
hushåilsplan inom titeln för försvarsverket. Styrel-
sen fick dä ert extra anslag af nära 3,000.000 Rdr
och försäkrade, au detta skulle vara tillräckligt.
Styrelsen bar icke desto mindre, cfrer fyra år, yt-
tertigare begärt 3 millioner, och detta genom ut-
vägen af statslån. Alla kunna icke vara så upply-
ste, alt de fatta betydelsen af bvad Styrelsens med-
lemmar kalla oundgäneliga behof, och jag bekänner
alt jag icke fattar detta, och jag tror ej att nya o-
undgängliva brhof fionas förr än jag ser de öfver-
flödiga utgifterna minskas, och medel till dylika
behof beredas genom ändamäålsenliga besparingar
inom för handen varande tillgångar. Jag tror, att,
om folket finge se försöket tll en besparing af
100,000 Rdr utaf anslagen till endast glans och flärd,
gåfve man gerna 300,000 till allmänt nyttiga före-
mål. Svenskens karakter är icke att vara knotande.
Han är tacksam, och om han såge ett uppriktigt
bemödande af sin Styrelse att framgå med förstånd
och noggrannhet, så skulle han säkert ej underlåta
att erkänna det.
Hr Tham har velat återföra oss till Gust. I:s regen!s-
tid.) Han har sagt, om jag ej fattat orätt, att en Ko-
nung borde regera sjelf, och att Sverge vore lyckligast
med en kraftfull Konung, som icke behöfde några råd-
gifvare. Jag är visserligen öfvertygad, att Gustaf I
var den störste Kung, som i Sverge, och kanske i
Peuropa funnits, i afseende på förmågan att ordna
ett oordnos dt och Moligt samhälle. Men vi lefva i
ex hel annan tid, och jag befarar, att om sjelfve
Gustaf I nu uppstege ur grafven och intoge Sve-
riges och Norriges thron, så skulle han behöfva
rådgifvare; ty numera lider icke folket att styras
efter en. endas godtfinnande. Dessutom vet man
med säkerhet endast hvad man har, men ej hvad
man kan få. Man kurde hafva en Konung, som,
ebuiu uppfostrad i främmande land och vid fröm-
mande seder, likväl fgde alla de egenskaper, som
fordras för att styra ensam; men man visste dock
ej hvad som kunde inträffa i framtiden. Och jag
kan således icke hindra img, att då jag, i stöd af
min rättighet såsom representant, förklarar det jägan-
ser ombyte af pluraliteten bland Konungens rådgifva-
re varav af landets fordran påkalladt, uttala den tanke,
att jag anser en Konung böra taga råd, ej blott
at dem, som närmast omgifva thronen, utan jem-
väl af dem, som : tillhöra folket. - Jag är öfver-
tygad, att de senares råd äro I:ka så upprigtiga,
och om de ej i hvarje specielt fall kunna vara bka
så upplysande, dock eunda sig i lika erad på
kärlek till Konung och fosterland, som de råd,
hvilka komma ifrån rådsalen eller kabinettet.
Man har sagt, att det vore svårt att finna råd-
gifvarezs att man bo:de akta sig att taga sådane
bland dem, som för sig hafva dagens opinion. Jag
tror ej heller att valet bör grundas endast på dagens
:s) Detta refererar sig till ett ställe i Hr Thams
anförande, hvilket i går kom att blifva uteslutet
i det sammandrag, som: blifvit gjordt i bladet,
och hvilket lydde sålunda: Tvenne af våra fram-
farna stora Konrungar hade sagt, att Svenska
nationen skulle styras af en stark Konuogs hand.
Han skulle vara rättvis, men kraftfull; han skul-
le äga en. rådkammare, men ej ingå i onödiga
rådslag. Han skulle regera sjelf. Gustaf I var
icke omgifven af många kloka rådgifvare, men
Gustaf Adolf hade bredvid sig en man, hvars
minne häfderna bevara, och talaren bad Gud,
att vi hade ett sådant stöd för vår åldrige Ko-