uppenbara sig hos det ädlaste deri, menniskän. Hon fordrar ovilkorlisen att icse nödgas stå, likasom trampade bon i lera, på samma punkt. Det är styrelsernas bemödanden, att. qvarhålla henne vid denna lertrempning, som väcker obelåienhet, och som är den förnämligaste orsaken till striden emellan styrelserna: och folken. Jag är således fullkomligen af dras mening, som tro, att det är styrålserna; som böra taga nitiativet vid alla de företag, som de se, satt det upplysta och sansade folket önskår. Derpå skölle de säkert vinna. Historien . kar öfverallt visat oss de olyckliga följderna deraf, att styreleine envisais at hålla nationeraoe siafviskt oqvar vid det gomla. Med all den historiska detaljkunskap, som iir Rosenblad understundom visat sig äga, tror jag dock i gotexempel på matsätsen, d. v.s., på någva lyckliga följder af denna fåknimiga resistans, Menniskolynnet har i enabanda riktving utvecklat sig, ehuru under olika former, från början till slut. Om man, läser icke, att han kan framlägga nå historien med eftersanka, och icke blott utantill, såsom katesesen vanligen läses, så skall man finna, huru allt det stora, som händt, hänfört sig till de menskbga kraftervas, eller rättare de gudorel:ga krafternas i menniskan, utveckling, och varit ett dunklare eller klarare uttryck af någon viss id, i någon wiss tid. Så har jag läst historien; och jag har deraf dragit den slutföljd, att det icke är möjNet att hindra menskligheten att gå framåt, och att men blott bereder sig ett ondt, om man söker qvarhålla benve på samma punkt, ehuru framskricandet visserligen derföre icke bör gå brödstörtadt eliter våldsamt. Man har fruktat för republikanska idger, man har sagt, att de frihetsbegrepp, som bar framstallas, äro sådane, att de ej stå tillsammans med den monarkiska principen, och man bar gått så långt, att man påbördat publiciteten, att den efter vårt monarkiska statsskick lämpade form för framställningen af dessa begrepp endast vore en slöja, för att desto lättare bereda dem insteg. För min del alskar jag republiken, såsom princip, teen jag skulle anse, såsom snart sagdt det olyckJigaste af allt, som kunde hända mitt fädernesland, om, under närvarande förhållanden, en sådan statsform har blefve införd. Jag tror att något sådant måhända ej på flera sekler kan blifva verkställbart, och jag tror ej, att det blifver möjligt förr, än de Europeiska samhällena: vunnit en . utbildning, som de måhända aldrig uppnå, utan nya förfärliga skakningar; och jag kan således icke hysa ens den aflägsnaste önskan, att det måtte ske. Ehuru jag sålunda aldrig kunnat vara till den grad exalterad, att jag drömt om ett republikanskt statsskick i Sverge, och ehuru jag lifligt önskar att vi i lugn ech fred få behålla vår konstitutionellt monarkiska statsform, tror jag likväl, att alla, som med mig dela önskningar för fosterlandets väl, också gsnska uppriktigt kunva dela mina frihetsbegrepp Man har sagt, att sedan tidningsskrifve:iet blitvit et materielt yrke, hvarpå man kunde samla skatte, så har detta ogräs vuxit landet ö!ver hufvudet och spridt missnöje bland folket. Jag tror för det fösta, att man har orätt i förutsättningen om tidpngslitteraturens egenskap af rikedomskälla. Så Jat se ivaragningsmakten fortfar, skall utgifvande af en sidning alltid blifva ett högst osäkert industriellt företag, och det torde ej vara under sådane förhållanden, man derpå samlar skatter. Jag skulle åtminstone kunna nppgifva exempel, att en tidning, köpt för en betydlig penningesumma, och dertll försedd med ett 30 års gammelt privilegium, 10 å 11 veckor efter köpet träffats af indragningsmaktens Pbaunstråle, och derigeoom förlorat den egenskap, :som utgjorde föremål för köpeafbandlingen. I öfrigt är jagiöfvertygad, att den publicist, som skrefve, endast för att samla skatter, emot sin öfvertygelse, ej länge kuode undgå allmänna opiniopens ogillande, samt följakteligen hans tidning snart sakna debit — en händelse, som inträffat åtminstcne med de salarierade bladen. Friherre Boije har vidare framställt en lång serie af underdåniga råd, hvilka han, i händelse han vore Konungens rådgifvare, önskade framföra till Konungens Öron. Uti dessa råd finner jag visserligen ett och annat förståndigt, och hvilket sakert gillas af en hvar vän af friheten, såsom t. ex. att Konungen bör akta sig att lyssna till dem, som fordra ändring i Regeringssättet o. s. v.,, ty denna fordran kommer icke från den liberala och fosterländska sidan. Men en annan del af dessa råd kan jag åter ej gilla. Jag trort. ex. ej, att Frih. rättvist he mm TA TR Ta NN