uppenbara sig hos det ädlaste deri, menniskän.
Hon fordrar ovilkorlisen att icse nödgas stå, lika-
som trampade bon i lera, på samma punkt. Det
är styrelsernas bemödanden, att. qvarhålla henne
vid denna lertrempning, som väcker obelåienhet,
och som är den förnämligaste orsaken till striden
emellan styrelserna: och folken. Jag är således full-
komligen af dras mening, som tro, att det är sty-
rålserna; som böra taga nitiativet vid alla de före-
tag, som de se, satt det upplysta och sansade folket
önskår. Derpå skölle de säkert vinna. Historien
. kar öfverallt visat oss de olyckliga följderna deraf,
att styreleine envisais at hålla nationeraoe siafviskt
oqvar vid det gomla. Med all den historiska detalj-
kunskap, som iir Rosenblad understundom visat sig
äga, tror jag dock i -
gotexempel på matsätsen, d. v.s., på någva lyckliga
följder af denna fåknimiga resistans, Menniskolynnet
har i enabanda riktving utvecklat sig, ehuru under
olika former, från början till slut. Om man, läser
icke, att han kan framlägga nå
historien med eftersanka, och icke blott utantill,
såsom katesesen vanligen läses, så skall man finna,
huru allt det stora, som händt, hänfört sig till de
menskbga kraftervas, eller rättare de gudorel:ga
krafternas i menniskan, utveckling, och varit ett
dunklare eller klarare uttryck af någon viss id,
i någon wiss tid. Så har jag läst historien; och jag
har deraf dragit den slutföljd, att det icke är möj-
Net att hindra menskligheten att gå framåt, och
att men blott bereder sig ett ondt, om man söker
qvarhålla benve på samma punkt, ehuru framskri-
candet visserligen derföre icke bör gå brödstörtadt
eliter våldsamt. Man har fruktat för republikan-
ska idger, man har sagt, att de frihetsbegrepp, som
bar framstallas, äro sådane, att de ej stå tillsam-
mans med den monarkiska principen, och man bar
gått så långt, att man påbördat publiciteten, att
den efter vårt monarkiska statsskick lämpade form
för framställningen af dessa begrepp endast vore
en slöja, för att desto lättare bereda dem insteg.
För min del alskar jag republiken, såsom princip,
teen jag skulle anse, såsom snart sagdt det olyck-
Jigaste af allt, som kunde hända mitt fädernesland,
om, under närvarande förhållanden, en sådan stats-
form har blefve införd. Jag tror att något sådant
måhända ej på flera sekler kan blifva verkställbart,
och jag tror ej, att det blifver möjligt förr, än de
Europeiska samhällena: vunnit en . utbildning, som
de måhända aldrig uppnå, utan nya förfärliga skak-
ningar; och jag kan således icke hysa ens den af-
lägsnaste önskan, att det måtte ske. Ehuru jag
- sålunda aldrig kunnat vara till den grad exalterad,
att jag drömt om ett republikanskt statsskick i
Sverge, och ehuru jag lifligt önskar att vi i lugn
ech fred få behålla vår konstitutionellt monarki-
ska statsform, tror jag likväl, att alla, som med
mig dela önskningar för fosterlandets väl, också
gsnska uppriktigt kunva dela mina frihetsbegrepp
Man har sagt, att sedan tidningsskrifve:iet blitvit
et materielt yrke, hvarpå man kunde samla skat-
te, så har detta ogräs vuxit landet ö!ver hufvudet
och spridt missnöje bland folket. Jag tror för det
fösta, att man har orätt i förutsättningen om tid-
pngslitteraturens egenskap af rikedomskälla. Så
Jat se ivaragningsmakten fortfar, skall utgifvande af
en sidning alltid blifva ett högst osäkert industriellt
företag, och det torde ej vara under sådane förhållan-
den, man derpå samlar skatter. Jag skulle åtmin-
stone kunna nppgifva exempel, att en tidning, köpt
för en betydlig penningesumma, och dertll försedd
med ett 30 års gammelt privilegium, 10 å 11 vec-
kor efter köpet träffats af indragningsmaktens
Pbaunstråle, och derigeoom förlorat den egenskap,
:som utgjorde föremål för köpeafbandlingen.
I öfrigt är jagiöfvertygad, att den publicist, som
skrefve, endast för att samla skatter, emot sin öf-
- vertygelse, ej länge kuode undgå allmänna opinio-
pens ogillande, samt följakteligen hans tidning snart
sakna debit — en händelse, som inträffat åtminstc-
ne med de salarierade bladen.
Friherre Boije har vidare framställt en lång se-
rie af underdåniga råd, hvilka han, i händelse han
vore Konungens rådgifvare, önskade framföra till
Konungens Öron. Uti dessa råd finner jag visser-
ligen ett och annat förståndigt, och hvilket sakert
gillas af en hvar vän af friheten, såsom t. ex. att
Konungen bör akta sig att lyssna till dem, som for-
dra ändring i Regeringssättet o. s. v.,, ty denna for-
dran kommer icke från den liberala och foster-
ländska sidan. Men en annan del af dessa råd kan
jag åter ej gilla. - Jag trort. ex. ej, att Frih. rättvist
he mm TA TR Ta NN