- - rå -
större genomtänkt plan till reform. Den mäste
komma från en god styrelse. Det är ingen, som
begart hastigt genomgripande reformer, åtminstone
bar jag ej gjort det, och jag har ej heller hört
andra begära det; men jag har fordrat, att då ivan
öfvertygat sig, att vår representativa form är o-
lämplig, Styrelsen måtte tanka på att småningom
förandra den och att derefter framgå på de öfriga
reformernas bana. Dem nödiga förändringen gäller
icke så mycket personerne inom representationen,
som formerna; ty jag är öfvertygad att, afven med
den nuvarande representationens personal, en el-
ler två kammare skulle kunna sammansättas, hvat-
med nationen åtminstone kunde vara hattre belå-
ten, än den nu är; men de odragliga formerna för
arbetssättet vid Riksdagarne, och de många Stånds-
intressen, som splittra representationen, måste nod-
värdigt förändras och undanrödias. Här har blil-
vit sagdt, att det vore den unga familjen inom vår
dynasti, som, om jag fattade meningen rätt, skulle
först komma att känna de skadliga följderna der-
af, att Konungen gåfve efter för 10pet efter refor-
mer. Jag tror tvertom, såsom Grefve Cronhjelm,
att det just vore den uppväxande dynastien, som
häraf komme att skörda de mest välgörande fruk-
ter. Alt införa reformer, är naturligtvis alltid till
en början förenadt med svårigheter, ty de, som
dragit fördel af oformligheterna, släppa ej gerna
ifrån sig dessa fördelar, utan söka på allt sätt att
bibehålla dem. Men det är just detta onda, som,
för att undanrödjas, fordrar den bepröfvade kraf-
ten, det stadgade anseendet, den Europeiska rykt-
barheten, samt således icke bör ölverlemnas åt
unga telninzar, som ännu icke haft tillfälle att för -
värfva någondera,
Hr Rosenblad har vädjat till bistoriens dom, öfver
så väl rådgifvande personalen, som de personer, som
här tagit sig friheten att klandra denna. Jag har
för egen del aldrig smickrat mig med någon tan-
ka att ibågkommas af historien, och hvad vår
opposition i öfrigt angår, så anser jag det vara så
obetydligt, som den både vid denna, och isynner-
bet vid sista Riksdag, uträttat, att jag icke tror,
att historien skall göra sig särdeles besvär, att åt
densamma förvara månget blad i sin dombok; och
beträffande den rådgifvande personalen, så fruktar
jag, att dess anspråk äro föga mer grundade, då
sannolikt det bästa för åtminstone plurvaliteten in-
om den vore, att den helt och hållet glömdes af
bistorien. Jag måste likväl bekänna, att, genom
vår opposition, meningar oci tankar blifvit bragte
i omlopp bland allmänbeten, hvilka kunna, om ej
celebrera personerna, åtminstone fästa uppmärk-
samhet vid dem, och jag kan, ur denna synpunkt,
icke annat än lemoa min byllving åt det första
försöket, jag från denna sida förnummit, att öfver-
gå från de stora klingande orden, för att lemna
ev, på lakta grundad, skildring af styrelsens band-
lingssält. Jag säger likväl uppriktigt, att jag tror
denna Hr Grefve Cronhjelms framställning hafva
kuonat vara mer sakisik och mer bindande i be-
visningen; men såsom det första försöket är den i
alla fall högst förtjenstfull och berömlig.
Hr Tham bar bögeligen fördömt, att man, utan
att hafva läst StatlsRåds-protokollerna, här vågat
yttra, hvad man hört sägas om den rådgifvande
personalen, och hav har kallat detta för sqvaller,
en odygd, som, vid den tid Hr Tham uppfostrades,
var allmänt afskydd. Jag tror emellertid de! va-
a både lofligt och nödvändigt, att yttra hvad
man i ett eller anvat ämne, angående Konungens
rådgifvare, hört, då man ej från KonstitutionsUt-
skottet kan framtvinga Protokoller: e öfver dess
gransknoiogs-åtgärd. Dessutom bar jag ej I Grefve
Cronhjelms skildring funnit annat än hvad som
kan bevisas genom tryckta akter, eller innefattar
allmänt kände händelser, hvilka hvarken böra eller
kunna undandöljas. Men älven, om man skulle nödgas
förlita sig på blotta berättelser, om hvad som passerat
inom administrationen, och således någon gång äfven-
tyra ett misstag — hvems är skulden, om icke deras,
som undanhålla upplysningarne 1 officiel väg? Jag
kan intyga, att. det blifvit rekadt att få af-
skrifter af till Embetsverk aflåtne Kongl. Bref, der-
före att man ej kunnat Pog fullständigt uppgifva
etiketten; att få utdrag ur offentliga diarier, eme-
dan man ieke kunnat eller velat specifikt bestämma
något särskilt ämne, d. v. 3. på förhand känt inne-
hållet af den handling man begärt, utan endast i all-
mänhet fordrat Utdragen för någon viss tidrymd —
och denna vägran har skett, oaktadt Tryckfribets-
FT ww CD Kr