helst öfver dess hendlingssätt, kan jag icke neka
mig den: förnojolen, att til den ädle Friherren
frambära min enskilta högaktning. under förklaran-
de, att jag till alla delir instämmer med de af Hr
Friherreo här yttrade tänkesätt.
Hvad särskilt angår de många anklagelserna, hvil-
ka Hr Giefve Cronbhjelm ansett fordra utredning,
upplysning och vederlöggning, så finnas de alla af
den natur, att då de blifvit i vanlig anmärknings-
väg framställda, så bade de säkerligen blifvit full-
komligen vederlagda, och då hemställer jag till den
ädle Giefven, om det icte varit både ärbgare och
mera öfverensstämmande med det uppgifna syfte-
målet, att i sådan väg få sina skrupler vederlagde.
Jag är skyldig att tio Hr Grefven på sitt hedersord,
att syftemålet endast varit det allmännas väl, och att
tacksamhetskänslan varit driffjädern; men då frågas:
fordrar landets väl, att man kastar skugga på råd-
gilfvarepersonalen, då man icke förmår uppgifva
speciella fakta på begingna olagligheter, och sedan
Konstitutions- Utskottet, som ensamt är i tillfalle
att känna deras gifta råd, ansett sig sakna all an-
ledning till anmärkning emot den? Fordrar landets
väl, att de Stats-Råder utpekas, hvilka lyckats alt
tillvinna sig Hr Grefvers gillande för sina åtgärder?
Fordrar landets väl, att den person framställes med
största ogillande, hvilken under mer än ett halft
sekels tjenstetid vid regenters sida förvärfvat sig så
många och stora förstjevster af det allmänna, att in-
gen samtida vågar mäta s:g med honom? — TI-an-
seende till det uppgifea vackra motivet frågas vi-
dare: Hade icke tacksamhetskänslan blifvit mera
tillfredsställd, om äfven med bibehållande af ett o-
gillande af hvad, ef:er Br Grefvens tanke, bör o-
gillas, fr Grefven aldrig så litet öfvergåtlt ifrån
skuggsidan af sin tafla och äfven framlagt någr
drag af det goda, som samma regering åstadkom-
mit? Räitskanslan drifver mig att lemna några bi-
drag härtill, hvarmed jag förmodar Br Grefven skall
blifva väl bel läten. Hvem hafva vi att tacka för
den lyckan att hafva ägt 20 års fred? Hvem har be-
tryggat vå - konstitutionella fribet, under en tid, då
den ådande poititiken sökt undergräfva de medbot-
gerliga rättigheterna? I hvilken mån är icke krigs-
makten förbättrad? Har icke rättvisan blifvit ski-
pad under de strängaste kootroller? Finnes icke en
stor ol-kbet uti administrationens alla grenar, e-
mot förr, då ingen tjenst kunde förvärfvas utan
ackord, och då det ansågs lofligt att föröka sina
inkomster på en enskilts bekostnad? Hafva icke ve-
tenskaperna blifvit mera hägnade och uppmuntia-
de af Regeringen än af Rikets Ständer? Vittvar ej
jordbrukets iramsteg och de konstalster, som äro
att bese på expositionen, att näringarne blifvit vår-
dade? Männe icke dessa fördelar skulle kunna mot-
väga hvad som icke möjligen kan nöjaktigt förkla-
ras af hvad. Hr Grefven anmärkt, men ändock icke
förtjent Konst. Utsko:tets åtgärd? Hr. Grefven har
älven vidlyftigt ordat om misshushållning med sta-
tens medel. Äfven jag tror, att en och annan stats-
kostnad kunvat besparas, men hemställer deremot,
om icke denna mnisshushållning må anses mer än
godtgjord dervigenom, att landet, genom Konungens
omsorg, blifvit befriadt från 14 millioner R:dr ut-
ländsk skuld, och att landet icke fått känna tun-
gan af de 30 millioner R:dr, som krigsrustningar-
ne sedan 1909 kostat? (Forts. e. a. g.)
TERO O SCREEN EE FIER TAN KT OK DOREEN AE EN