helst öfver dess hendlingssätt, kan jag icke neka mig den: förnojolen, att til den ädle Friherren frambära min enskilta högaktning. under förklarande, att jag till alla delir instämmer med de af Hr Friherreo här yttrade tänkesätt. Hvad särskilt angår de många anklagelserna, hvilka Hr Giefve Cronbhjelm ansett fordra utredning, upplysning och vederlöggning, så finnas de alla af den natur, att då de blifvit i vanlig anmärkningsväg framställda, så bade de säkerligen blifvit fullkomligen vederlagda, och då hemställer jag till den ädle Giefven, om det icte varit både ärbgare och mera öfverensstämmande med det uppgifna syftemålet, att i sådan väg få sina skrupler vederlagde. Jag är skyldig att tio Hr Grefven på sitt hedersord, att syftemålet endast varit det allmännas väl, och att tacksamhetskänslan varit driffjädern; men då frågas: fordrar landets väl, att man kastar skugga på rådgilfvarepersonalen, då man icke förmår uppgifva speciella fakta på begingna olagligheter, och sedan KonstitutionsUtskottet, som ensamt är i tillfalle att känna deras gifta råd, ansett sig sakna all anledning till anmärkning emot den? Fordrar landets väl, att de Stats-Råder utpekas, hvilka lyckats alt tillvinna sig Hr Grefvers gillande för sina åtgärder? Fordrar landets väl, att den person framställes med största ogillande, hvilken under mer än ett halft sekels tjenstetid vid regenters sida förvärfvat sig så många och stora förstjevster af det allmänna, att ingen samtida vågar mäta s:g med honom? — TI-anseende till det uppgifea vackra motivet frågas vidare: Hade icke tacksamhetskänslan blifvit mera tillfredsställd, om äfven med bibehållande af ett ogillande af hvad, ef:er Br Grefvens tanke, bör ogillas, fr Grefven aldrig så litet öfvergåtlt ifrån skuggsidan af sin tafla och äfven framlagt någr drag af det goda, som samma regering åstadkommit? Räitskanslan drifver mig att lemna några bidrag härtill, hvarmed jag förmodar Br Grefven skall blifva väl bel läten. Hvem hafva vi att tacka för den lyckan att hafva ägt 20 års fred? Hvem har betryggat vå konstitutionella fribet, under en tid, då den ådande poititiken sökt undergräfva de medbotgerliga rättigheterna? I hvilken mån är icke krigsmakten förbättrad? Har icke rättvisan blifvit skipad under de strängaste kootroller? Finnes icke en stor ol-kbet uti administrationens alla grenar, emot förr, då ingen tjenst kunde förvärfvas utan ackord, och då det ansågs lofligt att föröka sina inkomster på en enskilts bekostnad? Hafva icke vetenskaperna blifvit mera hägnade och uppmuntiade af Regeringen än af Rikets Ständer? Vittvar ej jordbrukets iramsteg och de konstalster, som äro att bese på expositionen, att näringarne blifvit vårdade? Männe icke dessa fördelar skulle kunna motväga hvad som icke möjligen kan nöjaktigt förklaras af hvad. Hr Grefven anmärkt, men ändock icke förtjent Konst. Utsko:tets åtgärd? Hr. Grefven har älven vidlyftigt ordat om misshushållning med statens medel. Äfven jag tror, att en och annan statskostnad kunvat besparas, men hemställer deremot, om icke denna mnisshushållning må anses mer än godtgjord dervigenom, att landet, genom Konungens omsorg, blifvit befriadt från 14 millioner R:dr utländsk skuld, och att landet icke fått känna tungan af de 30 millioner R:dr, som krigsrustningarne sedan 1909 kostat? (Forts. e. a. g.) TERO O SCREEN EE FIER TAN KT OK DOREEN AE EN