RAonunss radeifvare. Jag tror det saledes vara orätt: att
skära alla öfver en kam, och jag hade gefna sett, att Ut-
skottet gifvit oss någen ledning, för att nera specielt be-
döma, hvilka personer som deltagit i de klandiade räds
slagen. Jag frångår visserligen icke den kollektiva ansva-
rigbeten hos Rådgifvarne för hvad som göres etter underlå-
es; men jag tror rättvisan fordra, att man derjemte äger
tillfälle urskilja, hvilka af dem säskilt förtjena förtroen-
åe, ehuru de icke förmålt att göra sina åsigter gällande.
Man har haft tillfälle att, nader granskningen af föregå-
ende mål, angående de Halländske kyrkohemmanen, ett mål,
märkvärdigt derigenom, att en hel allmänhet understödd af
representationen, blifvit; synnerligen genom högsta Doma-
rens åtsärd, vägrad att vid domstolar, enligt Svensk lag,
få pröfvad en angelägenhet, hvarpå hela dess välfärd be-
rodde, inhämta, huru åtskillige af Konungens Rådgifvare,
en Ugglas, Adelsvärd, Nordin, ja äfven, om jag cj
misstuger mig, Hans Excel. Herr Grefve af Wettecr-
stedt, aftyrkt den klandrade åtgärden. - Man har
hört att nägra af desse Rådgitvare reserverat sig mot åt-
skilliga fegerinosbestut, som väckt allmänhetens missnöje.
De bade derföre bort tillgedonjuta rättvisa, Detta har l:k-
väl icke skett, cmedar deras namn icke blifvit af Utskot-
tet tillkännagifne; och emedan en personlig granskning, fö-
retagen på detta rum, mådbända strider både mot granla-
genheten och tilläfventyrs icke öfverensstämmer med grund-
lagen. Det är dock icke obekant, att bestämda förbållan-
den gifvas till ledning för omdömet öfver vissa af Admi-
nistrationens Ledamöter, och att man ifrån dessa kommer
till resultat, hvilka ligga öppna för den allmänna gransk-
ningen, Det är bekant, att personer stödja Carl XIV Jo-
bavs tron, hvilka bibehållit sig under 4 särskilta, nästan
aila hvarandra olika, Regeringar, som stödt förmyridare-
regeringen, som deltog i Gustaf IV Adolfs klandrade åtgärder,
till ögonbictet af bans fall, som icke kunde stödja hans
tron, men bkväl vill stödja den nya dynastieus. Det är
bekant, al! en person finnes inom Konungens Rådkamma-
re, som varit en af medskaparne af vår konstitution och
som i Rådet intogs genom den auktoritet, han då med rät-
ta ansågs äga, i afseende å våra konstitutionella förhållan-
den och uppfattandet af nationens hehof. Han bar likväl
sedermera visat en förundransvärd förmäga att frångå allt
hvåd han förr yrkade, han har talat om vådor för frihe-
ten, hotat tryckpressen och stundom här råkat i debatt
nmicd egna Kolteger. Det är bekant, att det finnes en annan
ibland Konungens nuvarande Rådgifvåre, som tillhört den
suveräne Gustaf IV:s närmare onrgifning, och som i början
af vår frihetsid, utnämd till StatsRåd, likväl aflägsnades
från denna plats, emedan han ej ansågs vara nog frisinnad.
(Jag säger frihetstid mine Herrar! emedan jag räknar
den lagbundna friheten först hafva inträdt år 1809. Den
tid, som annars vanligen benämnes frihetstiden, var, i min
tanka, en tid af partisöndringar, af våld och förtryck, der
stora individer utmärkte sig, men der fäderneslandets in-
tressen djupt sårades.) Den Rådgifvare, hvarom jag nyss
talade, har likväl åter blifvit, nära 20 år sednare, inkallad
för att stödja tronen, sedan han alflagt sitt prof, genom ett
vid sista Riksdag afgifvet förslag tillen ny tryckfrihets-
förordning, ämnad att, snart sagdt, med dess finaste rötter
upprycka den fryckfrihet vi äge. Det är bekant, att en af
Konungens Ministrar, som jag ger all den rättvisa han för-
tjenar, hvars diplomatiska erfarenhet visserligen torde vara
mindre lätt att ersätta, och hvars personlighet kan anses
nästan oskiljaktig från Carl XIV Johan, likvål ännu i dag
till nationen har en ogälded skuld för indragningsmakten.
Dessa fiyktiga teckningar om statsmannakaraktererne hos
vår styrelsepersonal, skulle visserligen än vidare kunna ut-
sträckas, men jag frågar cder mine Herrar, visa dessa exem-
pel ej tillräckligt, för at kunna bedöma densamma, och
de resultater man af deras statsmannaverksamhet kan vän-
ta sig?
Jag har nu fullgjort, så vidt jag förmått, det tunga kall
jag åtagit mig, sedan Riksdagens början indragen, snart
sagdt emot min vilja, allt längre och längre i en politisk
virfvel. Jag har ansett det nu afgifna yttrande vara på-
kalladt af min pligt, ehuru jag icke trott mig böra vara en-
sam att fullgöra den, eller trott, att en man i mine om-
ständigheter skulle vara den, som nödgades framträda der-
med. — Men då jag städse klandrat konsidevations- och
svaghets-systemet hos styrelsen, så har jag icke velat att
man skulle kunna göra mig sjelf samma förebråelse till-
baka. Jag äger pligter — och dyra pligter — äfven inom
mitt enskilta lif; desse hafva stundom måst sättas på spel
för fullgörandet af pligterne såsom offentlig man, och detta
bar sannerligen varit ganska tungt. Jag är skyldig den
nuvarande dynastien allt hvad jag äger, d. v. s. min upp-
fostran eller den lilla bildning jag kunnat förvärfva. Den-
na tacksamhetskänsla känner jag djupt, och den skall aldrig
ötvergifva mig; det är måhända den enda egendom, jag för-
mår gifva i arf åt mina små barn. Min öfvertygelse har
varit, alt det är uti folkets belåtenhet, uti ett sansadt
framskridande i tidens riktning, som Styrelserna finna sitt
starkaste stöd. Oeh jag har säledes icke trott mig kunna
bättre afbörda äfven mine enskilta tacksamhetspligter, än
då jag till offentlig vederliggning framställer förbållander-
ne sådane de banat sig väg till min kunskap, och sådane
jag innerligt tror dem vara uppfattade af nationens opinion.
Lika mycket som Jag älskar sanningen ohöljd, lika ange-
lägen är jag att göra styrelsens handlingssätt till föremål
för den offentliga diskusionen, på det att andra äfven må
framlägga ljussidan deraf och rättvisan, hvarhelst den fin-
nes, få göra sig gällande, Jag vct, att de personer, hvilka
talat i samma anda som jag, blifvit bittert klandrade och
deras motiver granskade och ogiilade. Jag öfverlemnar mitt
hamdlingssätt i detta fall, till bedömande af hvarje Rid-
dersmån och af hela Svenska folket; men oansedt jag vet,
att det är svårt att tala om sig sjelf, är jag dock skyldig
att ej tillåta ovederlagdt ett oblidt bedömande af mine
motiver, hvilka jag ej eller vill undandölja. Jag har på
detta rum åtskillige gånger hört dem närmare eller fjer-
Fl 2 oe a M
ms F me oo FR orm AB