La bittae -
Hr Tham, IV. sade sig med Grefve Cronhjelm
dela bevekelsegrunderna af kärlek till sitt foster-
land och tiilgifvenhet för siv Konung och konun-
gahus; men trodde sg dessutom hafva, hvad Hr
Grefven måhända saknade, en stark tillgifvenhet
för Svenska konstitulionen och representationen.
Han ogillade dem, som ville bedöma Konunvgens
rådgifvare utom eller bredvid grundlagen. Grund-
lagen bar natstakat Konstitutions- Utskottets göro-
mål. Att ålägga Utskottet någouting, som strider
met Grundlagen, ansåg han icke löna mödan, eme-
dan nigot Konstitutionus-Utskott ej lärer devtill !å-
ta låna sig, Konungens rådgifvares göromål äro
äfven inskränkte inom hvad grundlagen föreskrif-
ver, och man äger 1 lagstiftningsväg ej rättighet,
att af dem fordra mera än denna grundlag inne-
båller. Grundlagen tillägger dem icke någon sty-
rande-ratt. Jag skulle anse 0ss olycklige om vi,
likasom andra länder, hade sty-ande ministrar, ty
jag tror icke att vårt land skulle kunna bära en
sådan tyngd som den franska och engelska mini-
steören, äfvensom jag tror, att vårt land varit
lyckligare, då Konungen regerat med Råds råde,
an då Rådet regerat.
I anledniog af frågan om : regeringens åtgärder
vid reformerna yttrade Talaren: Man har yttrat
förteylelse deröfver, att den nya lagen icke
blifvit så hastigt framlagd som man skulle önskat.
Jag stöter här emot mångens opinion. Men det må
tillåtas den gamle mannen, att fritt uttala sin öf-
vertygelse. Då 1734 å:s lag skrefs, sökte man ic-
ke grunden derför utom Svergez utan för denna
lag, som under 100 år varit gällande, sökte man
grnuden bos Svenska nationen. Nu har man valt
en annan väg. Då Risets Stander yrkade att la-
gen skulle omarbetas, månne det var meningen att
deo skulle stödjas på italienska och Franska grun-
der? Det förundrar mig icke, om många embets-
män finnal svårighet vid att antaga lagen; det
skulle mera förundra mig om den bastigt antogs,
ty olyckan och sorgen skulle komma efter.
Hr af Billbergh: Jag hade ämnat yttra mig uti de
speciella anmärkningarne emot Hr Stats-Sekretera-
ren Skogmar; men då jag blef förekommen af ta-
lare, som, klarare och tullständigare än jag skulle
hafva kunnat det, ådagalade hans oskuld och huru
högst oförtjent och stridande mot allmänna omdö-
met det skulle hafva varit, att frånkännva honom
både nit, skicklighet och faderneslandskänsla, så an-
såg jag det mest öfverensstämmande med min gran-
lagenhet mot ståndet att icke uppehålla diskussio-
nen med ett återupprepande, fast med andra ord,
af bvad redan yttradt blifvit. Då jag likväl au be-
ärt ordet så bör jag förklara, att det är i anled-
ning af Grefve Cronhjeims anförande, hvilket jag i
flera hänseenden ogillar, och tror äfven att en stor
mängd, lika med mig, ick- i annat afseende instäm-
mer uti. de af Hr Grefvan yttrade tänkesätt, än i
frågan att nitälska för Konungens rätt och fidernes-
landets väl, men i hwviiket fall vi anse andra medel
än de af Ar Grefven begagnade leda tiil målet. Jag
erkämner min underlägsenhet uti framställningsgåf-
van och min oförmäga att upptaga och punktevis
besvara det långa syndaregistret, men anser det lik-
väl ej vara rättsenhgt att låta sanningen fördunk-
las, om icke qväfvas af den lyckliga talegåfvan,
samt vill således i allmänna reflexioner frmstella
mina skiljaktiga åsigter.
Hr Grefven börjar. med att ogilla Konstitutions-
Utskottets såkallade dechargebetänkande. Äfven
jag ogillar detsamma, såvida dertill skulle
räkvas anmärkningarne emot Hr Skogman; men
deremot skulle jag hafva ansett det högst
koostitutionsvidrigt, om Utskottet, äfven anan-
de alla de anmärkningar Hr Grefve Cronhjelm
au gjort, tillåtit sig ett framställande till Rikets
Sänder af hvad i dessa frågor af Statsrådök blifvit
tillgjordt. Friherre Ehrenborghar så fullständigt
ådagalagt obefogenheten deraf, att Utskottet fram-
ställer annat än hvad inom Utskotten eller Stånden
anmärkes, att jag inskiänker mig till ett äberopan-
de deraf. Jag har ännu ett alltför stort minne ut-
ef -obehagligheten deraf, att vald till ledamot af
ett. Utskott, oansedt allt bemödande att motsvara
et sådant förtroende, ändock få uppbära ständiga
förebråelser och tadel ifrån ett visst håll, så att
jag icke kan annat, än deltaga i det Konstitutions-
Utskottet träffade lika öde i detta afseende. Frih.
Ehrenborg har redan förklarat sig äga den största
tillfredsställelsen uti medvetandet att hafva handlat
efter sarevete och Af artvsoelke ach ehuru han så-