La bittae Hr Tham, IV. sade sig med Grefve Cronhjelm dela bevekelsegrunderna af kärlek till sitt fosterland och tiilgifvenhet för siv Konung och konungahus; men trodde sg dessutom hafva, hvad Hr Grefven måhända saknade, en stark tillgifvenhet för Svenska konstitulionen och representationen. Han ogillade dem, som ville bedöma Konunvgens rådgifvare utom eller bredvid grundlagen. Grundlagen bar natstakat KonstitutionsUtskottets göromål. Att ålägga Utskottet någouting, som strider met Grundlagen, ansåg han icke löna mödan, emedan nigot Konstitutionus-Utskott ej lärer devtill !åta låna sig, Konungens rådgifvares göromål äro äfven inskränkte inom hvad grundlagen föreskrifver, och man äger 1 lagstiftningsväg ej rättighet, att af dem fordra mera än denna grundlag innebåller. Grundlagen tillägger dem icke någon styrande-ratt. Jag skulle anse 0ss olycklige om vi, likasom andra länder, hade sty-ande ministrar, ty jag tror icke att vårt land skulle kunna bära en sådan tyngd som den franska och engelska ministeören, äfvensom jag tror, att vårt land varit lyckligare, då Konungen regerat med Råds råde, an då Rådet regerat. I anledniog af frågan om : regeringens åtgärder vid reformerna yttrade Talaren: Man har yttrat förteylelse deröfver, att den nya lagen icke blifvit så hastigt framlagd som man skulle önskat. Jag stöter här emot mångens opinion. Men det må tillåtas den gamle mannen, att fritt uttala sin öfvertygelse. Då 1734 å:s lag skrefs, sökte man icke grunden derför utom Svergez utan för denna lag, som under 100 år varit gällande, sökte man grnuden bos Svenska nationen. Nu har man valt en annan väg. Då Risets Stander yrkade att lagen skulle omarbetas, månne det var meningen att deo skulle stödjas på italienska och Franska grunder? Det förundrar mig icke, om många embetsmän finnal svårighet vid att antaga lagen; det skulle mera förundra mig om den bastigt antogs, ty olyckan och sorgen skulle komma efter. Hr af Billbergh: Jag hade ämnat yttra mig uti de speciella anmärkningarne emot Hr Stats-Sekreteraren Skogmar; men då jag blef förekommen af talare, som, klarare och tullständigare än jag skulle hafva kunnat det, ådagalade hans oskuld och huru högst oförtjent och stridande mot allmänna omdömet det skulle hafva varit, att frånkännva honom både nit, skicklighet och faderneslandskänsla, så ansåg jag det mest öfverensstämmande med min granlagenhet mot ståndet att icke uppehålla diskussionen med ett återupprepande, fast med andra ord, af bvad redan yttradt blifvit. Då jag likväl au beärt ordet så bör jag förklara, att det är i anledning af Grefve Cronhjeims anförande, hvilket jag i flera hänseenden ogillar, och tror äfven att en stor mängd, lika med mig, icki annat afseende instämmer uti. de af Hr Grefvan yttrade tänkesätt, än i frågan att nitälska för Konungens rätt och fiderneslandets väl, men i hwviiket fall vi anse andra medel än de af Ar Grefven begagnade leda tiil målet. Jag erkämner min underlägsenhet uti framställningsgåfvan och min oförmäga att upptaga och punktevis besvara det långa syndaregistret, men anser det likväl ej vara rättsenhgt att låta sanningen fördunklas, om icke qväfvas af den lyckliga talegåfvan, samt vill således i allmänna reflexioner frmstella mina skiljaktiga åsigter. Hr Grefven börjar. med att ogilla KonstitutionsUtskottets såkallade dechargebetänkande. Äfven jag ogillar detsamma, såvida dertill skulle räkvas anmärkningarne emot Hr Skogman; men deremot skulle jag hafva ansett det högst koostitutionsvidrigt, om Utskottet, äfven anande alla de anmärkningar Hr Grefve Cronhjelm au gjort, tillåtit sig ett framställande till Rikets Sänder af hvad i dessa frågor af Statsrådök blifvit tillgjordt. Friherre Ehrenborghar så fullständigt ådagalagt obefogenheten deraf, att Utskottet framställer annat än hvad inom Utskotten eller Stånden anmärkes, att jag inskiänker mig till ett äberopande deraf. Jag har ännu ett alltför stort minne utef -obehagligheten deraf, att vald till ledamot af ett. Utskott, oansedt allt bemödande att motsvara et sådant förtroende, ändock få uppbära ständiga förebråelser och tadel ifrån ett visst håll, så att jag icke kan annat, än deltaga i det KonstitutionsUtskottet träffade lika öde i detta afseende. Frih. Ehrenborg har redan förklarat sig äga den största tillfredsställelsen uti medvetandet att hafva handlat efter sarevete och Af artvsoelke ach ehuru han så