gou gång under tödd eller uppkommen af olyckliga, cuu-
ru obetydliga händelser, och man kan deraf förklara en
vis: obenäcenhet emot förändringar i statsskicket; men
när den dag (som För-ynen länge nådeligen fördröje!) iv-
träffar, att den åldrige Konungen wvedstiger i grafver, så
frågar jag Eder mine Herrar, - minga reformer da skett,
om icke den missbelåtenhet, som funrnit:, då blifvit bort-
jagad. hu:u svärt blir det icke då för den unge man,
som skall mottaga regeringen, omgifven af gamla institu-
tioner, garula Rädgifvare, gawm. It missnöje? Jag fiagar,
om någon af Eder ens kan begära, att han på eu tron,
den ban ännu knappt bunnvit bestiga, och der han, den
förste af sin dynasti som tager den i arf, knappt hunmt
sätta s!g fast, hans förta bandling skall hlifva att stöta
alla des-a gamla och måhända mäktiga intressen. — Nj!
Tronuföijsren är älven menniska Aeformerna blifvy då
helt säkert åter tillbakakastade 10 å 15 år och Nationen
skönaste förhoppningar åter omintetgjorda. Derföre må-
ste tiden, den närvarande tiden, noga begagnas och refor-
merne ske under den gamle bjeltekonungen, som änvu har
1 behåll hela sin mannakraft, som njuter hela Europas
aktning och vid hvars auktoritet Svenska Folket bör
tryggt kunna förlita sig, om man lika tryggt vwisste, att
Konungen vore upplyst om Folkets tillstånd och års
verkliga behof. — Det är derföre, mine Herrar, under
Carl XIV Joban, som de nödvändiga och väl afvägda re-
formerna måste ske, och det är under hans älskade Son,
som de böra stadfästas och utvecklas. Jag önskar att den-
pa sanning ofta blifvit och ofta måtte blifva framsagd in-
om Konungens Konselj.
Jag har nu slutat; jag moser att detta mitt anförande
kommer att stiänvgt klandras, och att man icke lärer un-
derlåta att äfven tillskrifva mig onda aftsigter. Jag un-
derkastar mig des:a skiljaktigheter i omdömet, lugn i
medvetandet art jeg handlat endast och allenast i följd af
den uppfattning jag gjort mig om pligterna hos den. som
enligt Grundlagen är kallad att vara en bland Svenska
Folkets Representanter, och glad att denna min reptesen-
tantpligt i vissa fall låtit förena stig med dyrbara enskil-
te tacks-mhetspligter. Jag begär återremiss af Betän-
kandet.
KonstitutionsUtskottets Ordförande Frib. Ehren-
borg uppträdde emot Grefve C-onbjelm. Konst.-
Utsk., sade talaren, hade i ailt följt grundlagens stad-
ganden. Hr Grefven anser oss äga en minvister-
styrelse. Vi äga ej en sådan. Friherren bade ej
hört till dem, som ansett de 3 anmärkningarne bö-
ra upptagas. Bonklagsförslaget ansåg ban ej till-
höra värvarande KonstitutionsUtskotts gransknings-
rätt; Revisionsinstruktionen vo:e antagen af Pikets
Staänder och gillad af samtlige rådgifvarne; Brän-
vinsfrågan önskade han ej behöfva nämna. Han
hade tillhört minoriteten och bestred ej äterre-
rus, ty han trodde, att dylika betänkanden kunna
återremitteras.
Plenum fortsattes på eftermid., då tven. af Hr Roth-
lieb, ÅA. F. inlemnade memorial upplästes, hvaruti Hr
Rothlieb antydde sitt missnöje deröfver, att Utskot-
tet ej gifvit tillkänna hvad intryck granskmn-
gen ar det hela gjort på dem som verkställt den,
samt betygade sin förundran öfver de gjorde an-
märkningarne.
Grefve Horn fann att Utskottet på ett så lum-
net sätt framställt sina anmärkningar, att man
deraf ej kunde bedöma styrelsens system. 1 alse-
ende på den anmärkning, som blifsit gjord vid ett
föregående ytvande al Giefven, att han ansåge
sig för en konstitutionel. dupe, och funne det
omöjligt å-tadkomma några sådana anmärkningar,
som kunde leda till en bättre sakernas ord.ing,
nödgades Grefven anmärka, att äfven med basta
vilja hos representationen och det största nit bos
Utskottet, det hkväl icke vore möjligt att tilläm-
pa någon ansvarighet på vår styrelse. Grefven
uppdrog härefter en teckning af skiljaktigheterna
mellan sma åsigter och Grefve Cronhielms. Den
sednare hade yttrat sin övskan, att oftast finna
rådgifvande persovalen urskuldad genom dess re-
servatioaser till Statsrådsprotokollet. Han (Giefve
Horn) vore i detta fall:af eo motsatt tanka, och
önskade snarare, att inga, ursäkter måtte uppletas,
emedan han ville på dem tillämpa en kollektiv au-
svarighet. Men huru skulle val Utskottet kunna
tillämpa någon verklig ansvarighet, när Statsri-
derna blott behöfde reservera sig, och Statssekre-
teraren ej behöfde vägra sin köntrasignation. Det
hade ju bändt, att vid beslut af vådlig beskaffen-
het hela Statsrådet reserverat sig; och det var. på
sådana tillfällen Grefven ville Jämpa uttrycket att
bafva varit politisk dupe, när han trott på möj-
ligheten af någon sanu ansvarigbet. Grefven trod-
de att något hvar snart skulle komma till samma
öfvertygelse, och att man under närvarande tormer
aldrig kunde begära en styrelse med sann duglighet,
så länge reservationer fingo, gälla, såsom ursäkt. och
gemensam ansvarigheticke funnes. Hvad Grefven för
sin del egentligen ville lägga nuvarande rådgifvare
till last, vore just att de -hade så länge kunnat för-.
klifva DÅ sina Nnlatser. etxdhande sin ansvariohet nå