gou gång under tödd eller uppkommen af olyckliga, cuuru obetydliga händelser, och man kan deraf förklara en vis: obenäcenhet emot förändringar i statsskicket; men när den dag (som För-ynen länge nådeligen fördröje!) ivträffar, att den åldrige Konungen wvedstiger i grafver, så frågar jag Eder mine Herrar, minga reformer da skett, om icke den missbelåtenhet, som funrnit:, då blifvit bortjagad. hu:u svärt blir det icke då för den unge man, som skall mottaga regeringen, omgifven af gamla institutioner, garula Rädgifvare, gawm. It missnöje? Jag fiagar, om någon af Eder ens kan begära, att han på eu tron, den ban ännu knappt bunnvit bestiga, och der han, den förste af sin dynasti som tager den i arf, knappt hunmt sätta s!g fast, hans förta bandling skall hlifva att stöta alla des-a gamla och måhända mäktiga intressen. — Nj! Tronuföijsren är älven menniska Aeformerna blifvy då helt säkert åter tillbakakastade 10 å 15 år och Nationen skönaste förhoppningar åter omintetgjorda. Derföre måste tiden, den närvarande tiden, noga begagnas och reformerne ske under den gamle bjeltekonungen, som änvu har 1 behåll hela sin mannakraft, som njuter hela Europas aktning och vid hvars auktoritet Svenska Folket bör tryggt kunna förlita sig, om man lika tryggt vwisste, att Konungen vore upplyst om Folkets tillstånd och års verkliga behof. — Det är derföre, mine Herrar, under Carl XIV Joban, som de nödvändiga och väl afvägda reformerna måste ske, och det är under hans älskade Son, som de böra stadfästas och utvecklas. Jag önskar att denpa sanning ofta blifvit och ofta måtte blifva framsagd inom Konungens Konselj. Jag har nu slutat; jag moser att detta mitt anförande kommer att stiänvgt klandras, och att man icke lärer underlåta att äfven tillskrifva mig onda aftsigter. Jag underkastar mig des:a skiljaktigheter i omdömet, lugn i medvetandet art jeg handlat endast och allenast i följd af den uppfattning jag gjort mig om pligterna hos den. som enligt Grundlagen är kallad att vara en bland Svenska Folkets Representanter, och glad att denna min reptesentantpligt i vissa fall låtit förena stig med dyrbara enskilte tacks-mhetspligter. Jag begär återremiss af Betänkandet. KonstitutionsUtskottets Ordförande Frib. Ehrenborg uppträdde emot Grefve C-onbjelm. Konst.Utsk., sade talaren, hade i ailt följt grundlagens stadganden. Hr Grefven anser oss äga en minvisterstyrelse. Vi äga ej en sådan. Friherren bade ej hört till dem, som ansett de 3 anmärkningarne böra upptagas. Bonklagsförslaget ansåg ban ej tillhöra värvarande KonstitutionsUtskotts granskningsrätt; Revisionsinstruktionen vo:e antagen af Pikets Staänder och gillad af samtlige rådgifvarne; Bränvinsfrågan önskade han ej behöfva nämna. Han hade tillhört minoriteten och bestred ej äterrerus, ty han trodde, att dylika betänkanden kunna återremitteras. Plenum fortsattes på eftermid., då tven. af Hr Rothlieb, ÅA. F. inlemnade memorial upplästes, hvaruti Hr Rothlieb antydde sitt missnöje deröfver, att Utskottet ej gifvit tillkänna hvad intryck granskmngen ar det hela gjort på dem som verkställt den, samt betygade sin förundran öfver de gjorde anmärkningarne. Grefve Horn fann att Utskottet på ett så lumnet sätt framställt sina anmärkningar, att man deraf ej kunde bedöma styrelsens system. 1 alseende på den anmärkning, som blifsit gjord vid ett föregående ytvande al Giefven, att han ansåge sig för en konstitutionel. dupe, och funne det omöjligt å-tadkomma några sådana anmärkningar, som kunde leda till en bättre sakernas ord.ing, nödgades Grefven anmärka, att äfven med basta vilja hos representationen och det största nit bos Utskottet, det hkväl icke vore möjligt att tillämpa någon ansvarighet på vår styrelse. Grefven uppdrog härefter en teckning af skiljaktigheterna mellan sma åsigter och Grefve Cronhielms. Den sednare hade yttrat sin övskan, att oftast finna rådgifvande persovalen urskuldad genom dess reservatioaser till Statsrådsprotokollet. Han (Giefve Horn) vore i detta fall:af eo motsatt tanka, och önskade snarare, att inga, ursäkter måtte uppletas, emedan han ville på dem tillämpa en kollektiv ausvarighet. Men huru skulle val Utskottet kunna tillämpa någon verklig ansvarighet, när Statsriderna blott behöfde reservera sig, och Statssekreteraren ej behöfde vägra sin köntrasignation. Det hade ju bändt, att vid beslut af vådlig beskaffenhet hela Statsrådet reserverat sig; och det var. på sådana tillfällen Grefven ville Jämpa uttrycket att bafva varit politisk dupe, när han trott på möjligheten af någon sanu ansvarigbet. Grefven trodde att något hvar snart skulle komma till samma öfvertygelse, och att man under närvarande tormer aldrig kunde begära en styrelse med sann duglighet, så länge reservationer fingo, gälla, såsom ursäkt. och gemensam ansvarigheticke funnes. Hvad Grefven för sin del egentligen ville lägga nuvarande rådgifvare till last, vore just att de -hade så länge kunnat för-. klifva DÅ sina Nnlatser. etxdhande sin ansvariohet nå