oo AR mm AMN -—— -— - RE E-EKHRR EE
tionen af bränningsredskapen, ett ämne, uti bvilket
det är vida battre att Regeringen beslutar, än att
det handlöst öfverlemnas till bearbetande af de
splittrade intressena inom en sådan representation
som vår. Regeriugen borde hbafva beslutat sattet
och tiden för denna tillverkning, samt secan öf-er-
lemnat sin förordning derom till Stärderne, som sr
dan bort beskatta tillverkningen. Nu synes beia
landet komma att förlora på behandiirgen, med un-
dantag af Kopparslagarne. De särskilta motiverre
till styrelsens underlåtenhet i detta fall, bade bort
igenfinnas uti Utskottets decharge- betänkande, och
de oskyldige ibland Rådgifvarne i denna del, om
sådane finnas, njuta rättvisa.
Man hör ofta strängt tadlas styrelsens sytem i
det stora hela, och å andra sidan kiandrar man li-
ka strängt, att de, som skrika på ett feiaktigt sy-
stem, icke uppgifva något bättre i srätlet. Man kan
hafva rätt på båda sidor. Svårt är visserligen att
uppgifva i detalj, huru en styrelse skall hardia,
utan att man sjelf i botten känner alla detaijerne
af dess verksamhet; men i några större frågor
torde det icke vara förmätet, att söka meddela hen-
pe någon anvisning. Man kan således säga, att sty-
relsen bort hafva till mål, att framgå, icke med
brådstörtande, men med säkra och jemna steg, på
reformernas bana, i allt hvad som rörer nationens
stora intressen. Konstitutions-utskottets betänkan-
de upplyser likväl icke ett ord i denna del, och
det ar deruti det synes mig vara mest ofullständigt.
Det tyckes, Mine Hrr, verkeligen 1 Eutopa, äfven-
som i andra verldsdelar, för det närvarande finnas
ett slags politisk sjukdom, syftande derhän att ut-
sträcka folkens och inskränka Regeringarnes makt.
Detta äv visserligen till en del en föijd deraf,
att natiomerra börja allt mer och mer klart io-
se sina naturliga rattigheter, och börja allt mer
och mer afskudda sig de ovmaturliga band, man
pålagt dem, och blotta aningen derom; att men-
niskan icke njuter rätt, verkar en viss oro. Des-
sa symptomer, lyckliga eller olyckliga, allt efter
som man betraktar dem, till deras grund och deras
resultater, böra deck ingalunda tillskrifvas folken
ensamt. De kunna långt mera tillskrifvas Regerin-
garne. Ty dessa synas verkligen, i vår tid, vara:
slagne med politisk blindbet och icke se, hvad de-
1as egen frid tillhörer I stället, nemligen, attstäl-
la sig i spetsen för de reformer, hvaraf folken äga
behof, och som de slutligen, med godo eller ondo,
måste framtvinga, äro styrelserna nu, nästan mer
än någonsin, rädda, att taga initiativet, som likväl
är det enda sättet för att kunna lugnt framgå på
reformernas väg. Vi hafva utom våra gränsor sett
ett folk, hänfördt, måhända längre än det bort hän-
föras, i följd af sin styrelses reaktionära anda, och
detta exempel, rätt uppfattadt, borde hafva varit i
högsta måtto lärorikt såväl för styrelserne som fol-
ken. Styrelserne borde deraf insett nödvändigheten,
att med jemna steg och utan öfverdrift medfölja
tiden, att ej lofva mer än de kunna och vilja hålla 3
och folken, eller deras försvarare inom representa-
tionerne och publiciteten, borde hafva lärt att fri-
hetsteorierna, för långt drifna och yrkade å folkens
sida, leda till en olycklig splittring emellan styrelse
och folk, antingen ull ett förderfligt folkvälde eller
en lika förderflig despotism och reaktion å styrelser-
nes sida, alltid under uppgift af nödvändigheten:
kraf. Jag tillhör ej dem, som vilja sönderbryta el-
ler vinna allt på en gång. Jag vill blott se styrel-
sen med kraftfull hand taga initiativet i de för-:
bättringar, nationen ej kan undvara. Då kan na-
tionen vara trygg, utan att beböfva frukta för de
omogna försöken ifrån ett eller annat håll, och för
de maktutdvidgningar, som å ena eller andra sidan
någon gång visa sig såsom följder af folkens sjelf-
villiga rörelser, icke vårdade af en klok och frisin-
pad styrelse. Och jag ber Gud bevara mig från att
uppletva den dag, då vår styrelse af nationalviljat
styrka och opinionens ström hänföres längre, än som
tillafventyrs kan vara nyttigt för mitt fädernesland,
och just derföre begär jag, att styrelsen måtte fö- .
reslå måttliga och sansade reformer som tiden kräf-
ver, och hvarefter folket längtar. lnk Å.
Jag gör gerna rättvisa åt Rådgifvarne. Jag har
hört, att man säger om deras kall, att det är tungt,
och jag undrar icke att detta säges synnerligen af
dem, som ensamme få draga. lasset. Man kan icke
begära, alt personer på grafvens brädd och upp-
fostrade i en helt annan tid, kunna göra sig rätt.
intima med den nya tidens fordringar och göra sig
rätt redo för dess begrepp, men det åligger dem
då ätt lemna rum åt andra, som mera. följt med