Stats-BRåd. Det torde likväl vara nödigt, att kän-
na derna öfverläggning, ty om man skulle tro be-
rättelsen af tillförlitliga persorer, så kan Utskottet
härmed åsyfta en öfverliggning inom Stats-Rådet,
der någon eller några af de Stats-Rådets Ledamö-
ter, som på detia rum yitrat, att motiverna voro
olyckliga och innefattad2 grundlagsvidriga tan-
kar, då tillstyrkt samma sak. Jag finner således
förhållandt icke ful!ständigt utvedt. För min del
erkänner jag icke syodahockssystemet, och jag skul-
le aldrig medgifva, att det i afseeude på de ansva-
rige rådgifvarne tillämpas inom vår representation,
så framt jag icke är fullt öfvertygad. att de öfrige
af Konunxgens rådgifvare kunna med rättvisa fri-
tagas. I närvarande fall anser jag visserligen Hr
Skogmans fel oförminskadt, ehuru de öfriga Konun-
gens Rådgifvare måhända deruti deltagit, men då
Utskottet talat om en föregående öfverläggning
inom Stats-Rådet, och denna tilläfventyrs spri-
der ett helt annat ljus öfver frågan, än de här af
någre rådgifvare afgifne förklaringar tyckas förut-
satta, så tror jag, att Br StatsSekreteraren Skog-
man ej bör ensam drabbas af representatio-ens
bannstråle, innan detta förhållande blifvit rärmare
utredt.
Här bar blifvit af Friberre Boije sagdt, att i sam-
ma stund 72 S. nya redaktion föll, förföll också
förslaget till Bankiag, så vidt det vore stridande
mot 72 S:s rya redaktion. Nå väl, har man tillagt,
var denna afsigt straffvärd och var förslaget vågot
annat än ett sådant, som framlades, såsom bercen-
de af ett annat? Om verkligen denna förmenta af-
sigt funnits, hvilket dock strider rakt emot det
banklagen följaktiga rådsprotoll, så hvad hade väl
varit för regeringen lättare än att först begära för-
slaget hvilande till dess 72 5. blifvit afgjord, och
sedan denne S. blifvit förkastad, återkalla förslaget.
Men så gick det icke till. Man stridde ifrigt för
att erhålla remiss å lagen, innan 72 . ännu var
officielt afgjord, och oansedt man kärde, att den
nya redaktionen deraf blifvit i 2 stånd förkastad.
Således håller ej heller devna argumentation streck.
Jag gör gerna rältvisa åt mina -motståndares mo-
tiver sch jag begär att få tillgodonjuta sam-
ma 1ättvisa for mina; ty den som är öm om sin
egen existimation, den söker icke att nedsätta andras;
men jag måste förklara, att det är sårande för kän-
slan hos mig cech hos hvarje rättskaffens represen-
tant, då man såsom här hör antydas, att de som
yttrat sig till något klander emot regeringen, vilja
sönderbryta konstitutionen. Det torde vara tänk-
värdt, om icke de, som i dessa tider ej sky att ta-
la sanningens språk för regeringen, äfven då sannin-
gen är obehaglig att höra, torde få anses för lika
varma vänner af den konstitutionella konungamak-
ter, som de hvilka oupphörligen se alla regeringens
åtgärder omgifna af solstrålar, men deremot
det minsta lyssnande till folkens alla önskningar
om reformer i en sansad anda, hlott förebud till
de förskräckligeste tider. Jag förklarar dessutom
har öppet, att anmärkningarne oftast framkallas af
majoritetens sätt alt försvara regeringen, hvarige-
nom misstankar emot henne näras cch vidga sig.
Jag tillåter mig ej att yttra mig om någons afig-
ter, men jag -lemnar till en hvar att bedöma, om
det ej kunde vara en verklig krvigslist hos majori-
teten i ett Konstit. Utkott, att, sedan den lyckats
undanhålla allt det vigtiga af rådkammarens för-
handlingar, narra minoriteten inom Utsk., för några
ögonblick förstärkt till majoritet, framställa till
Rikets Ständer några få obetydliga anmärkningar
mot regeringen, sådana som de nu ifrågavarande
om bränvinsskatten och revisionsinstruktionen. Bl:f-
vyer icke föliden, att, i konseqvens med hvad en så-
dan majoritet önskade, Styrelsen upphöjdes i sam-
ma mån, som Utskottet måst anses hafva strängt
och noggiant uppfyllt sin pligt, då det anmärkt
slika obetydligheter. Och jag frågar, om icke ett
Dechargebetänkande, sådant som det af Utskottet
nu afgilna, icke hos den eljest okunnige, måste le-
da till den slutsats, att Styrelsen vore alldeles för-
träfflig, och om icke meningen dermed kunde vara,
att sedan dessa anmärkningar blifvit af Rikets St.
underkända, framställa henne för nationen, såsom
fullkomligen rentvättad? Jag tror således, att den
majoritet inom Utskottet, som voterat anmärknin-
garne i Dechargebetänkandet, sådana de befinna sig,
kanske sig sjelf ovetande, bandlat i ministörers in-
tresse. i
Hvad beträffar Instruktionen för Rikets Ständers
revisorers och Hr Stats-Sekreteraren Skogmans råd-
oo. 24värd I afseende devå så står det fast att
,4