Stats-BRåd. Det torde likväl vara nödigt, att känna derna öfverläggning, ty om man skulle tro berättelsen af tillförlitliga persorer, så kan Utskottet härmed åsyfta en öfverliggning inom Stats-Rådet, der någon eller några af de Stats-Rådets Ledamöter, som på detia rum yitrat, att motiverna voro olyckliga och innefattad2 grundlagsvidriga tankar, då tillstyrkt samma sak. Jag finner således förhållandt icke ful!ständigt utvedt. För min del erkänner jag icke syodahockssystemet, och jag skulle aldrig medgifva, att det i afseeude på de ansvarige rådgifvarne tillämpas inom vår representation, så framt jag icke är fullt öfvertygad. att de öfrige af Konunxgens rådgifvare kunna med rättvisa fritagas. I närvarande fall anser jag visserligen Hr Skogmans fel oförminskadt, ehuru de öfriga Konungens Rådgifvare måhända deruti deltagit, men då Utskottet talat om en föregående öfverläggning inom Stats-Rådet, och denna tilläfventyrs sprider ett helt annat ljus öfver frågan, än de här af någre rådgifvare afgifne förklaringar tyckas förutsatta, så tror jag, att Br StatsSekreteraren Skogman ej bör ensam drabbas af representatio-ens bannstråle, innan detta förhållande blifvit rärmare utredt. Här bar blifvit af Friberre Boije sagdt, att i samma stund 72 S. nya redaktion föll, förföll också förslaget till Bankiag, så vidt det vore stridande mot 72 S:s rya redaktion. Nå väl, har man tillagt, var denna afsigt straffvärd och var förslaget vågot annat än ett sådant, som framlades, såsom bercende af ett annat? Om verkligen denna förmenta afsigt funnits, hvilket dock strider rakt emot det banklagen följaktiga rådsprotoll, så hvad hade väl varit för regeringen lättare än att först begära förslaget hvilande till dess 72 5. blifvit afgjord, och sedan denne S. blifvit förkastad, återkalla förslaget. Men så gick det icke till. Man stridde ifrigt för att erhålla remiss å lagen, innan 72 . ännu var officielt afgjord, och oansedt man kärde, att den nya redaktionen deraf blifvit i 2 stånd förkastad. Således håller ej heller devna argumentation streck. Jag gör gerna rältvisa åt mina -motståndares motiver sch jag begär att få tillgodonjuta samma 1ättvisa for mina; ty den som är öm om sin egen existimation, den söker icke att nedsätta andras; men jag måste förklara, att det är sårande för känslan hos mig cech hos hvarje rättskaffens representant, då man såsom här hör antydas, att de som yttrat sig till något klander emot regeringen, vilja sönderbryta konstitutionen. Det torde vara tänkvärdt, om icke de, som i dessa tider ej sky att tala sanningens språk för regeringen, äfven då sanningen är obehaglig att höra, torde få anses för lika varma vänner af den konstitutionella konungamakter, som de hvilka oupphörligen se alla regeringens åtgärder omgifna af solstrålar, men deremot det minsta lyssnande till folkens alla önskningar om reformer i en sansad anda, hlott förebud till de förskräckligeste tider. Jag förklarar dessutom har öppet, att anmärkningarne oftast framkallas af majoritetens sätt alt försvara regeringen, hvarigenom misstankar emot henne näras cch vidga sig. Jag tillåter mig ej att yttra mig om någons afigter, men jag -lemnar till en hvar att bedöma, om det ej kunde vara en verklig krvigslist hos majoriteten i ett Konstit. Utkott, att, sedan den lyckats undanhålla allt det vigtiga af rådkammarens förhandlingar, narra minoriteten inom Utsk., för några ögonblick förstärkt till majoritet, framställa till Rikets Ständer några få obetydliga anmärkningar mot regeringen, sådana som de nu ifrågavarande om bränvinsskatten och revisionsinstruktionen. Bl:fvyer icke föliden, att, i konseqvens med hvad en sådan majoritet önskade, Styrelsen upphöjdes i samma mån, som Utskottet måst anses hafva strängt och noggiant uppfyllt sin pligt, då det anmärkt slika obetydligheter. Och jag frågar, om icke ett Dechargebetänkande, sådant som det af Utskottet nu afgilna, icke hos den eljest okunnige, måste leda till den slutsats, att Styrelsen vore alldeles förträfflig, och om icke meningen dermed kunde vara, att sedan dessa anmärkningar blifvit af Rikets St. underkända, framställa henne för nationen, såsom fullkomligen rentvättad? Jag tror således, att den majoritet inom Utskottet, som voterat anmärkningarne i Dechargebetänkandet, sådana de befinna sig, kanske sig sjelf ovetande, bandlat i ministörers intresse. i Hvad beträffar Instruktionen för Rikets Ständers revisorers och Hr Stats-Sekreteraren Skogmans rådoo. 24värd I afseende devå så står det fast att ,4