MRS OST 0 ras and se SR SFR RN feg AR ee et
tet skolat uppgifva, i fall det kunnat sådant i pro-
tokollen upptäcka, om det icke är ett faktum att
dubbla registraturer i vissa verk föras; att Embets-
män neka tillgång till och utdrag ur registraturet, så
vida man icke lemnar, uppgift på något särskilt
mål, hvar om man önshar besked m. m. hvilket är
emot Tryckfrihetslagen rakt stridande. Det är
mycket möjligt, att omstä digheter af Stats-Råds-
protokollen kunna finnas, som ursikta Styrelsen i
detta afseende. Men hvarföre har då icke Konstitu-
tionsUtskottet tramlagt dessa, så at missnöjet, som
eljest qvarstår, kunvat skingra sig; ty nu kunde man
tro, att Styrelsen ej är vän af publiciteten?
Jag hade förmodat, att Utskottet skolat yttra sig
öfver, hvad Styrelsen åtgiort i den stora frågan
om vårt uppfostringsväsende. Jag hade trott, att
Utskottet ur - Stats-Råds-protokallen skolat kunna
upplysa, hvarföre det stora anslag, som vid sista
Riksdag med så mycken skyndsamhet och såsom så
oundgängligt äskades och af Ständerne genast bifölls,
likvä! legat under flera år odisponeradt ända till in-
aevarande års början. Hade uwsäktande omständig-
heter förefunnits, så hade Utskottet bort framstäl-
la dem. Jag talar om ursäkter, mine Herrar, eme-
dan jag anser det vara vår pligt att önska hos Sty-
relsen finna så få fel som möjligt, och att kunna
se henne i deo möjligen vackraste dager; emedan
jag anser hvarje havdling, som kan lyfta på de skug-
gor, som omgifva Styrelsens åtgärder, vara välkom-
men för hvar och ens kännedom, som är vän af
Fosterlandet och Dynastien. Man har sett bespar-
da anslag för Elementar-Lärares aflöning dispone-
rade för helt andra ändamål, såsom till inköp af
material för Universiteterna; man har sett anvis-
ningar till dylika främmande ändamål göras på be-
sparingar som flere år efteråt skulle inträffa och
hvars tillgång sålunda var problematisk. Jag för-
modar, att något skäl härtill finnes i Stats-Rids-
protokollet, och det hade då bort af Utskottet
uppgifvas. Ständerna hafva hos Konungen begärt,
att, till någon slags uppmuntran, lärare vid större
Vexelundervisningsskolor måtte få räkna enkla tjen-
steår. Regeringen har likväl afslagit detta, och jag
frågar, om intrycket deraf är fördelaktigt, då än-
damålet med KB. St:s framställning varit att visa nå-
gon benägenhet för dem, hvilka skola bilda vår
uppväxande ungdom till nyttiga medborgare. Man
har sett Ständerna vid sista Riksdagen hos Rege-
ringen anhålla, att, för ett hastigare spridande af
folkundervisningen, alla hädanefter blifvande Reli-
gioaslärare måtte åläggas förskaffa sig erforderlig
insigt i de bästa Folkläromethoder och företrädes-
vis i växelundervisnings-methoden. Hur har detta
utfallit? — Jo! Styrelsen bar afslagit den begärda
examen, oansedt de kunskaper, som dertill erfor-
drades, ej äro vidsträcktare, än att de af en ringa
bildad man kunna inhamtas på några få veckor.
På samma sätt begärde Ständerna, att inom de
Försämlingar, der enskilta skollärare icke finnas,
klockare måtte åläggas viss prof på de för barna-
undervisningen nödiga kunskaper, så att de alltid
tillika må kunna fungera såsom skolmästare. Den-
na anhålian har blifvit afspisad med den förkla-
ring, att föreskriften redan fanos i Kyrkolagen,
eharu denna lag blott säger, att der klockare är
skolmästare, der bör han äga dertill nödiga kun-
skaper, hvilket naturligtvis icke är detsamma, som
att ålägga klockare att alltid vara skollärare inom
de församlingar, der inga enskilta sådana finnas.
Mån har icke funnit något afseende fästadt å Stän-
deroas önskan, att grurdlagarne måtte föreläsas vid
Universiteten; och slutligen har intet resultat vun-
mits åf den stora Uppfostrings-Komitegens vidt
omfattande betänkande, utan detta har hos Styrel-
sen fått hvila i godan ro, våra Undervisningsverk
förblifvit i samma skick som förut, och hela den
bitdade delens af nationen spända väntan varit för-
gäfves. Allt detta hade bort af Utskottet upp-
tagas och förklaras, ty annaas ser det sanverhgen
ut, som Vore styrelsen oblid mot folkundervisnvin-
gens och upplysningens framsteg i vårt land.
Ser man åter på -en så vigtig fråga som Lag-
verket, så finner. man att Ständerna, allt sedan in-
trädet jaf vårt nya statsskick, oupphörligen begärt
reformer deri, utan att sådana ännu kunnat till-
vägabringas... Och då en del deraf nu ändtligen
blifvit: tll Ständerna öfverlemnad, så mötes man
af den besynnerligbet att, icke blott från Rege-
riogen , sakna all ledning i detta maktpåliggande
ämne, utan till och med, inom representationen sakna
Bärvaron af den högsta ministern för Domareväsen-
at PR DT FS ESS 1 FI TJ RP
rr Re