HOUMUUMUM OUOÖO HOH OM MH OH PO OO OO BU OK —nm vwu—-!!tvvnvwvoovnvnevrv nrno1J— nunnan Hink nt n i. r i UM MUUMUMHj UVA Mm MM MM — . ;2-—w vnornnmfu————— lOOOOOOO— .Z-— — — —— I 1 Je I afseende på Domstolsväsendet afeåfvo Rikets Stander underdåniga förslag om upphäfvandet af Lagmans-, Kämnersoch Riddaresyne-Rätter m. fl. De hafva tvenne Riktsdagar å rad, begärt offentlighet vid Polisoch Under-domstolar. Å ingendera af dessa framställninsar har Regeriogen fästat afseeuwde. Måhända finnes dock i protekollet skäl, hvarföre Konungens rådgifvare, i s:rid med nationens representanter, icke ansett sig böra tillstyrka bifall åt dessa, som det vill svnas billiga, önskningar. Detta bade Utskottet bort upplysa. Befordringssystemet är ett af de vigtigaste föremål för folkets uppmärksambet och borde således vara det äfven för KonstitutionsUtskottets, Utskottet hade således bort undersöka, om skickliglighet och för!tjenst vid befordringar gällt mera än rekommendationer och konsiderationer; om EmbetsVerkens förslag blifvit följda; om Stats-Rådets tillstyrkanden vunnit mera afseende, än några rekommendationer utom konseljen. — Man klagar öfver, att de flesta, eller åtminstone många af de sedan sista Riksdag bortgifna Domare-Embeten, beklädas af Borgmästare, som tillhört en viss medgörlig opinion vid sista Riksdagen. Man hörer en allmän obelåtenhet med en viss klass högre Embetsmän i landsorterne. Utskottet borde hafva underrättat oss om sådant gifvit anledning till några deliberationer inom Konungens konselj, samt huruvida :rådgifvarne föstat Konungeus uppmärksamhet uppå denna missbelåtenhet. Man har redan i många är haft en komil nedsatt för att förbättra våra befordringslagar. Men vi afbida annu förgäfves något resultat häraf. i Man läser i allmänt tryck och hörer i allmänna samqväm, att personer utom Rådkammaren utöfva ett mäktigare inflytande på -styrelseåtgärderne, än de konstitutionella rädgifvarse, Konstitutions-Utskottet hade det ålegat upplysa förhållandet i detta hänseende, huruvida Räådgifvarne förmå göra sina rådslag gällande, eller, 1 motsatt fall, hvilka bemödanden de användt, för att inbringa den eller dem, hvars råd meia följas, under samma konstitutronella ansvarighet; som de sjelfva, eller hvarföre de annars qvarstanna, om deras råd icke vinna gehör och säledes äro mindre goda. Går man derefter till sjelfva administrationen, så erkänner jag hos styrelsen ett beskedlighetssystem, välvilja och goda afsigter; men landet är icke belåtet med dessa egenskaper, om de icke förenas med kraft, duglighet och förstånd, och de förra utan de sednare kunna leda oss till branten af samhällets upplösning. Man har talat om ett missnöje med regeringen, som funnits; jag säger funnits, ty Hr JVollrath Tham, som nyligen, liksom a propos af dechargebetänkandet, uppkommit till Riksdagen, har försäkrat, med sitt vanliga nit, att något missnöje icke finnes — men att det funmts före Riksdagen, derom kan jag försäkra, emedan jag, kort förut, genomreste landet söder om Stockholm, i snart sagdt alla riktningar och då var verkligen missnöjet ganska högljudt. : Hade detta missnöje väckt regeringens uppmarksamket? Tydliga tecken till detsamma har ju försports i den ringa benägenhet, hvarmed styrelsens stora propositioner denna Riksdag blifvit emottagne. Jag har enskilt hört, att rådgifverepersonalen yrkat vissa Embetsmäns aflägsnande, utan att sådant ägt rum. Hvarföre har Utskottet icke upplyst oss härom? Det är allmänt kunmwigt, huruledes en Embetsman, som tillgripit 20,000 piaster. åf statsmedlen, likväl fått qvarstanna vid sin post. Man har har hört, huruledes ent Embetsberättelse blifvit afgifven, emot hvilken kontrasignanten måst reservera sig, på den grund, att den icke öfverensstämde med hans uppfattning af sanna förhållandet; och dennä Embetsman hor likväl fått bibehålla sin plats... Man här hört, huru en annan högre Embetsman på ett besynnerligt sätt rest från sin post, utan Embetets och allmänhetens vetskap, och utan att sådant förmärkts hafva väckt någon tlil påföljd ledande uppmärksamhet hos styrelsen. Styrelsen hade, i min tanka, bort ibågkomma, att sådane slags konsiderationer kunna vara af de vådligaste följder, och lemna hos allmänheten de skadligaste intryck, samt tillintetgör sluteligen all den nödvändiga aktning för en del af administrationens högre Embeten. 4 Jag önskadertro; att några skäl till Rådgifvärnes ursäktande i dessa tall finnas i Protokollet, och jag begär att Utskottet må framlägga dessa skäl. En ej obetydlig del af Rikets Ständers skrifvelser vid föregående Riksdagar, befinna sig ännu