HOUMUUMUM OUOÖO HOH OM MH OH PO OO OO BU OK —nm
vwu—-!!tvvnvwvoovnvnevrv nrno1J— nunnan Hink nt n i. r i UM MUUMUMHj UVA Mm MM MM — . ;2-—w vnornnmfu————— lOOOOOOO— .Z-— — — ——
I 1 Je
I afseende på Domstolsväsendet afeåfvo Rikets Stan-
der underdåniga förslag om upphäfvandet af Lag-
mans-, Kämners- och Riddaresyne-Rätter m. fl. De
hafva tvenne Riktsdagar å rad, begärt offentlighet
vid Polis- och Under-domstolar. Å ingendera af
dessa framställninsar har Regeriogen fästat afseeuw-
de. Måhända finnes dock i protekollet skäl, hvar-
före Konungens rådgifvare, i s:rid med nationens
representanter, icke ansett sig böra tillstyrka bifall
åt dessa, som det vill svnas billiga, önskningar. Det-
ta bade Utskottet bort upplysa.
Befordringssystemet är ett af de vigtigaste före-
mål för folkets uppmärksambet och borde således
vara det äfven för Konstitutions- Utskottets, Ut-
skottet hade således bort undersöka, om skicklig-
lighet och för!tjenst vid befordringar gällt mera än re-
kommendationer och konsiderationer; om Embets-
Verkens förslag blifvit följda; om Stats-Rådets till-
styrkanden vunnit mera afseende, än några rekom-
mendationer utom konseljen. — Man klagar öfver,
att de flesta, eller åtminstone många af de sedan
sista Riksdag bortgifna Domare-Embeten, beklädas
af Borgmästare, som tillhört en viss medgörlig opi-
nion vid sista Riksdagen. Man hörer en allmän o-
belåtenhet med en viss klass högre Embetsmän i
landsorterne. Utskottet borde hafva underrättat oss
om sådant gifvit anledning till några deliberationer
inom Konungens konselj, samt huruvida :rådgifvar-
ne föstat Konungeus uppmärksamhet uppå denna
missbelåtenhet. Man har redan i många är haft en
komil nedsatt för att förbättra våra befordrings-
lagar. Men vi afbida annu förgäfves något resul-
tat häraf. i
Man läser i allmänt tryck och hörer i allmänna
samqväm, att personer utom Rådkammaren utöfva
ett mäktigare inflytande på -styrelseåtgärderne, än de
konstitutionella rädgifvarse, Konstitutions-Utskot-
tet hade det ålegat upplysa förhållandet i detta
hänseende, huruvida Räådgifvarne förmå göra si-
na rådslag gällande, eller, 1 motsatt fall, hvilka be-
mödanden de användt, för att inbringa den eller
dem, hvars råd meia följas, under samma konstitu-
tronella ansvarighet; som de sjelfva, eller hvarföre
de annars qvarstanna, om deras råd icke vinna ge-
hör och säledes äro mindre goda.
Går man derefter till sjelfva administrationen, så
erkänner jag hos styrelsen ett beskedlighetssystem,
välvilja och goda afsigter; men landet är icke belå-
tet med dessa egenskaper, om de icke förenas med
kraft, duglighet och förstånd, och de förra utan de
sednare kunna leda oss till branten af samhällets
upplösning. Man har talat om ett missnöje med
regeringen, som funnits; jag säger funnits, ty Hr JVoll-
rath Tham, som nyligen, liksom a propos af dechar-
gebetänkandet, uppkommit till Riksdagen, har för-
säkrat, med sitt vanliga nit, att något missnöje icke
finnes — men att det funmts före Riksdagen, der-
om kan jag försäkra, emedan jag, kort förut, ge-
nomreste landet söder om Stockholm, i snart sagdt
alla riktningar och då var verkligen missnöjet gan-
ska högljudt. : Hade detta missnöje väckt regerin-
gens uppmarksamket? Tydliga tecken till detsam-
ma har ju försports i den ringa benägenhet, hvar-
med styrelsens stora propositioner denna Riksdag blif-
vit emottagne. Jag har enskilt hört, att rådgifve-
repersonalen yrkat vissa Embetsmäns aflägsnande,
utan att sådant ägt rum. Hvarföre har Utskottet
icke upplyst oss härom? Det är allmänt kunmwigt,
huruledes en Embetsman, som tillgripit 20,000 pia-
ster. åf statsmedlen, likväl fått qvarstanna vid sin
post. Man har har hört, huruledes ent Embetsbe-
rättelse blifvit afgifven, emot hvilken kontrasignan-
ten måst reservera sig, på den grund, att den icke
öfverensstämde med hans uppfattning af sanna för-
hållandet; och dennä Embetsman hor likväl fått bi-
behålla sin plats... Man här hört, huru en annan
högre Embetsman på ett besynnerligt sätt rest från
sin post, utan Embetets och allmänhetens vetskap,
och utan att sådant förmärkts hafva väckt någon tlil
påföljd ledande uppmärksamhet hos styrelsen. Styrel-
sen hade, i min tanka, bort ibågkomma, att sådane
slags konsiderationer kunna vara af de vådligaste följ-
der, och lemna hos allmänheten de skadligaste intryck,
samt tillintetgör sluteligen all den nödvändiga akt-
ning för en del af administrationens högre Embe-
ten. 4
Jag önskadertro; att några skäl till Rådgifvärnes
ursäktande i dessa tall finnas i Protokollet, och jag
begär att Utskottet må framlägga dessa skäl.
En ej obetydlig del af Rikets Ständers skrifvel-
ser vid föregående Riksdagar, befinna sig ännu