MRS OST 0 ras and se SR SFR RN feg AR ee et tet skolat uppgifva, i fall det kunnat sådant i protokollen upptäcka, om det icke är ett faktum att dubbla registraturer i vissa verk föras; att Embetsmän neka tillgång till och utdrag ur registraturet, så vida man icke lemnar, uppgift på något särskilt mål, hvar om man önshar besked m. m. hvilket är emot Tryckfrihetslagen rakt stridande. Det är mycket möjligt, att omstä digheter af Stats-Rådsprotokollen kunna finnas, som ursikta Styrelsen i detta afseende. Men hvarföre har då icke KonstitutionsUtskottet tramlagt dessa, så at missnöjet, som eljest qvarstår, kunvat skingra sig; ty nu kunde man tro, att Styrelsen ej är vän af publiciteten? Jag hade förmodat, att Utskottet skolat yttra sig öfver, hvad Styrelsen åtgiort i den stora frågan om vårt uppfostringsväsende. Jag hade trott, att Utskottet ur Stats-Råds-protokallen skolat kunna upplysa, hvarföre det stora anslag, som vid sista Riksdag med så mycken skyndsamhet och såsom så oundgängligt äskades och af Ständerne genast bifölls, likvä! legat under flera år odisponeradt ända till inaevarande års början. Hade uwsäktande omständigheter förefunnits, så hade Utskottet bort framställa dem. Jag talar om ursäkter, mine Herrar, emedan jag anser det vara vår pligt att önska hos Styrelsen finna så få fel som möjligt, och att kunna se henne i deo möjligen vackraste dager; emedan jag anser hvarje havdling, som kan lyfta på de skuggor, som omgifva Styrelsens åtgärder, vara välkommen för hvar och ens kännedom, som är vän af Fosterlandet och Dynastien. Man har sett besparda anslag för Elementar-Lärares aflöning disponerade för helt andra ändamål, såsom till inköp af material för Universiteterna; man har sett anvisningar till dylika främmande ändamål göras på besparingar som flere år efteråt skulle inträffa och hvars tillgång sålunda var problematisk. Jag förmodar, att något skäl härtill finnes i Stats-Ridsprotokollet, och det hade då bort af Utskottet uppgifvas. Ständerna hafva hos Konungen begärt, att, till någon slags uppmuntran, lärare vid större Vexelundervisningsskolor måtte få räkna enkla tjensteår. Regeringen har likväl afslagit detta, och jag frågar, om intrycket deraf är fördelaktigt, då ändamålet med KB. St:s framställning varit att visa någon benägenhet för dem, hvilka skola bilda vår uppväxande ungdom till nyttiga medborgare. Man har sett Ständerna vid sista Riksdagen hos Regeringen anhålla, att, för ett hastigare spridande af folkundervisningen, alla hädanefter blifvande Religioaslärare måtte åläggas förskaffa sig erforderlig insigt i de bästa Folkläromethoder och företrädesvis i växelundervisnings-methoden. Hur har detta utfallit? — Jo! Styrelsen bar afslagit den begärda examen, oansedt de kunskaper, som dertill erfordrades, ej äro vidsträcktare, än att de af en ringa bildad man kunna inhamtas på några få veckor. På samma sätt begärde Ständerna, att inom de Försämlingar, der enskilta skollärare icke finnas, klockare måtte åläggas viss prof på de för barnaundervisningen nödiga kunskaper, så att de alltid tillika må kunna fungera såsom skolmästare. Denna anhålian har blifvit afspisad med den förklaring, att föreskriften redan fanos i Kyrkolagen, eharu denna lag blott säger, att der klockare är skolmästare, der bör han äga dertill nödiga kunskaper, hvilket naturligtvis icke är detsamma, som att ålägga klockare att alltid vara skollärare inom de församlingar, der inga enskilta sådana finnas. Mån har icke funnit något afseende fästadt å Ständeroas önskan, att grurdlagarne måtte föreläsas vid Universiteten; och slutligen har intet resultat vunmits åf den stora Uppfostrings-Komitegens vidt omfattande betänkande, utan detta har hos Styrelsen fått hvila i godan ro, våra Undervisningsverk förblifvit i samma skick som förut, och hela den bitdade delens af nationen spända väntan varit förgäfves. Allt detta hade bort af Utskottet upptagas och förklaras, ty annaas ser det sanverhgen ut, som Vore styrelsen oblid mot folkundervisnvingens och upplysningens framsteg i vårt land. Ser man åter på -en så vigtig fråga som Lagverket, så finner. man att Ständerna, allt sedan inträdet jaf vårt nya statsskick, oupphörligen begärt reformer deri, utan att sådana ännu kunnat tillvägabringas... Och då en del deraf nu ändtligen blifvit: tll Ständerna öfverlemnad, så mötes man af den besynnerligbet att, icke blott från Regeriogen , sakna all ledning i detta maktpåliggande ämne, utan till och med, inom representationen sakna Bärvaron af den högsta ministern för Domareväsenat PR DT FS ESS 1 FI TJ RP rr Re