til finaandes i en Nädgård 1 grannskapet. Trädgårdtsmästares soekar, vid påfordran, jatt utlemna stenarne, hvarföre saken armäldes i Polisen och rewmitterades. derifrån tilll Kämners-Rätt. Här åberopas på stadens sida vittnen, för att intyga, att de omtvistade sätena tillförene verkligen funnits ; vid vägen, och af yederparten anstäldes besigtning å stenarne af tvenne goda män, hvilka mycket omsorgsfullt synade och wumdersökte desamma, så ait de om både längd, bredd och tjocklek kunde lemna Rätten de fullständigaste upplysningar. Att stenarne voro staden tillhörige, ville Trädgårdsmäåstaren äfven numera icke bestrida. — Han hade hittat deva utanför sitt plank uti ett dike, hvarifrån hans tjenstefolk beställsamt inburit dem i trädgården. Han vore således icke obexägen att gilva staden hvad staden tillbörde, churu ban tyckne, att staden, som har så mycket folk i sin tjenst, väl kande taga bättre vara på sina stenar. Men han ville hvarken sjelf låta uflytta stenarne till vägen, eller för staden öppna porten till sin trädgård, utan han skulle låta hugga hål i sitt plank, hvarigenom staden fioge krypa in och hämta sina stenar. Om staden går in pa detta förslag, hvilket man ännu j kan veta, emedan målet är uppskjutet tills vidare, si: torde alltsammans kunna få ett vänligt slu.