enda inirvesse, det storsta tort: yck under dettt Iintre:se
skulle kunna uppkomma. Deremot skulle enligt den Sven
ska konstitntio: ens mening ctt bufvudintresse kunna haf-
va så stor öfvervigt i personal som helst, och. dock ej
få öfvervigt 1 resultat, utan med de öfrigas medgi:-
vande, emedan ändamålet af Svenska konstitutionen är
att innesluta intressena inom stånd; och cburu detta ända-
mål hvarken är realiseradt eller kan realiseras fullkomligt,
så synes dock att en slags jomnvigt emellan intressena der-
igenom är nedlagd eller åtminstone äåsyftad i den Svenska
konstitutionen, hvartill intet .spår finnes i de öfriga, och
som tiilräckligen förklarar, -hvarföre det aldrig fallit de
Svenska grundlagsstiftarne in, att grunda ett sådant Öfver-
hus, som finnes i alia andra både äldre och: nyare konsti-
tutioner. Ett öfverhusi Svenska konstitutionen måste haf-
va ett helt annat syftemål än i de öfriga ländernes, eme-
dan genom fyrdelningen iärenderne snarare lida af tillba-
kahållning än af deras fortstyndande utveckling, och
emedan en mänad vigtiga ärender skulle alldeles komma
att förfalla, så framt icke det gifves en ännu högre delega-
tion än de 4 ständen, som hindrar ettsådant målens för-
fallande, och jemkar 1 högsta instansen emellan intressena,
ett öfverhus af en alldeles motsatt syftning, nemligev ett
öfverhus som vill framåt, i stället för att hålla tillbaka.
Ett sädant slags öfverbus har våra grundlagsstiftare tänkt
sig uti det förslärkta StatsUtskottet, men blott för
några få enskilta mål, och dessutom uti ett alldeles vut-
veckladt skick, nemligen sisom en blindt och tyst voterån-
de församling.
Uppfattar man likväl detta redan nedlagda frö, och lå-
ter det växa ut till hvad det kan och bör blifva, gör man
dess omfattning vidsträcktare, bestämmer de personers at-
tributiöher närmare, hvilka skola ingå deruti, så att icke
den svenska afunden på deras val fur ett för stort infly-
tande, samt slutligen mindre biuder -dev vid stånden och
mera vid personligheten, så synes mig gelom cen sådan ut-
veckling deraf det slags öfverhus äfven inom vår Konsti-
tution kunna uppkomma, som endast passar in i alla de
förhållanden, i vart land, som icke kunsa utan en revolu-
tion en gång rubbas eler öfverändakastas.
Med represenlationens sammansmältning till 2 kamrar,
såsom beslutande, mäste man icke sammanblan da deras sam-
mansmältning såsom öfverläggande afdemingar . Emot det-
ta senare finnes föga något annat att säga, än svårigheten
att tillvägabringa den; hvilken dock icke synes mig såstor
som man föreställer sig, eller oöfvervinnerlig. Ingenting
hindrar derföre om man än vill bibehålla Ståndens be-
slutande rätt som hittills, att Stånden förut under dis-
kussivner meddela hvarandra sina tankar, och de upp-
lysningar, de ömsesidigt kuvwita lemna öfver hvarje ären-
de, samt först derefter afgöra det i de särskilta Stän-
den. Att detta skulle mycket befordra enhet i åsigter och
närma Stånden bvarandra är ingen tvifvel; äfvensom det
skulle i många fall göra våra Utskott aldeles öfverflödiga,
som nu derföre ofta äro nödier, att de 4 Stånden gemen-
samt der kunna öfverlägga.
Jag föreställer mig derföre, att för alla de frågor, som
i form af fullkomligt utredda lagförslag föreläggas Ständer-
ne, skulle den första öfverläggningen derom vara gemensam
emellan alla 4 Stånden. Den skulle, som det synes mig, sva-
ra emot billens första läsning i Eugelska parlamentet. Det
är möjligt att så skulle kunna ställas, att en stor mängd
mål der kunde afgöras, nenmligen alla de mål, som mötte
intet motstånd vid denna öfverläggning, utan med acklaäma-
tion antoges. Uppstode åter motsägelser, kunde Stånden
träda till sina rum, och der ånyo och ännu närmare disku-
tera frågan, hvilket motsvarade billens andra läsning i En-
gelska Parlamentet. Vore derefter frågan antingen af den
natur, att hon nödvändigt skulle bafva Öfverhusets sanktion,
i fall ett sådant öfverhus, som jag i det föregående tänkt
mig, skulle komma till stånd, den att hon genom Ståndens
olika beslut b-rde i alla fall bänskjutas till en högre delc-
gation, så uppstod derefter den tredje öfverläggningen der-
om, nemligen inom Öfverhuset eller Lagtinget, hvilket mot-
svarade den tredje läsningen af lagtörslaget i Engelska par-
lamentet, så vidt newligen en sådan jemförelse kan tilläm-
pas under så olika författningar, som de Svenska och de
Engelska.
På detta sätt har jag tävkt mig den enda möjligheten bå-
de att bereda i Sverge ett Öfverhus, och en gemensamhet
emelian öfverläggningarne. :
Prosten Hallström fann de framställda förslagen till
bildande-af Öfverhus och Underhöus lika betänkliga, och vil-
le för sin del, att, sågom i Norge, den första Kamauren ut-
gjorde en delegation af den andra. Ett oeftergilligt vilkor
lika ivantal. ; :
Johan Eriksson yttrade äfven den åsigt, att, i händelse
af representatiouens fördelning på tvenne Kamrar, den för-
sta borde bildas af en delegation. ;
tg garn ä (Forts. följer(!
härför vore dock, att all Stånden skulie vara hvarandra