til finaandes i en Nädgård 1 grannskapet. Träd-
gårdtsmästares soekar, vid påfordran, jatt utlemna
stenarne, hvarföre saken armäldes i Polisen och re-
wmitterades. derifrån tilll Kämners-Rätt. Här å-
beropas på stadens sida vittnen, för att intyga,
att de omtvistade sätena tillförene verkligen
funnits ; vid vägen, och af yederparten anstäldes
besigtning å stenarne af tvenne goda män, hvilka
mycket omsorgsfullt synade och wumdersökte de-
samma, så ait de om både längd, bredd och tjock-
lek kunde lemna Rätten de fullständigaste upplys-
ningar.
Att stenarne voro staden tillhörige, ville Träd-
gårdsmäåstaren äfven numera icke bestrida. — Han
hade hittat deva utanför sitt plank uti ett dike,
hvarifrån hans tjenstefolk beställsamt inburit dem i
trädgården. Han vore således icke obexägen att
gilva staden hvad staden tillbörde, churu ban tyck-
ne, att staden, som har så mycket folk i sin tjenst,
väl kande taga bättre vara på sina stenar. Men
han ville hvarken sjelf låta uflytta stenarne till
vägen, eller för staden öppna porten till sin träd-
gård, utan han skulle låta hugga hål i sitt plank,
hvarigenom staden fioge krypa in och hämta sina
stenar. Om staden går in pa detta förslag, hvilket
man ännu j kan veta, emedan målet är uppskjutet
tills vidare, si: torde alltsammans kunna få ett vän-
ligt slu.