och .Sgulle tororsaka rattesgangar mellan honom ocn pupillen, hvilka väl borde tå i förhållande till byarandra som fader till son. Alla svårigketer voro härutinnan afhulpne, om förmyndare, såsom nu å de fleste orter öfligt är, blef wullförbunden att hvart 3:dje är lägga rantan till kapitalet: Mari instämde Heurlin savat Norberg och A. Andersson trån Westerås Län, Per Jönsson och Thomas MNilsson trån Skåne. — Ola Jeppsson från Biekinge talade med samma syftning som Strindlusd. Ansåg nuvarande stadgande i afseende på förmyndarearfvode ingalunda behöfva tillägg. Yrkade återremiss — Insulin instämde med P: Persson från Kalmar Län. Likaså AA. Andersson från Skaraborgs Län och Bengt Gudmundsson tr. Halfaud. — Johan Bengtsson från Wester-Norrlands Län gjorde vid Bet. N: 0729 samma anmärkning som Strindland. Vid Bet. N:o 71 anförde han, att, efter .den erfarenhet, han hade om förhållandet i Wester-Norrland, någon olägenhet för . omyndige icke. vore att befara, om den tysta förmånsratten från dem borttoges, med det surrogat, att omyndiges medel ovilkorligen intecknades i förmvndares fasta egendom. Talade i öfrigt mot förmyndarekamrars inrättande, bestred viss räntas bestämmande, och ansåg 1669 års förmyndareordning tillräckligen afse både förmyndares och myndlings rätt och bästa. — Nils Månsson från Skåne förmente. det vara vådligt afskaffa tysta förmånsrätten, derest ej ett lullkomligen tillräckligt surrogat kunde sättas i stället. Ansåg nuvarande stadgar i afseende på förmyndares redovisningsskyldighet tillräcklige. De föreslagve revisionerne kunde wisserligen icke sakna all nytta, om deras granskning sträckte sig derhän, att förmyndarne ej fingo oklandradt företaga något, som kunde mimska deras vederhäftighet: tör pupillernas medel. — Göran Jonasson från Kronobergs, Bengt Ersson från Karlstads, Erik Ersson från Kopparbergs, P. Ekebom trån Skaraborgs Län, 4. Andersson: från Östergötland, och Jöns Persson från Skåne instämde med Nils Månsson. — 4pelqvist fr, Blekinge yrkade afslag eller återremissiaf Bet. N:o 70, 72, 74 76, men bifall till N:o 71. — Med, Apelqvist törenade sig Olof Olofsson tran Wermland och Carl Gabrielsson från Östergöttand, hvilken äfven instamde i Nils Månssons yttrande. — Erik Eriksson från Stockholms Län stalade i simma: syfte som NV. Minsson i fråga om vredovisnings-skyldigheten. A. Danielsson från Elfsbor gs Län förmente myntvärdets osäkerhet och de tysta förmånsrätter na vara orsaken tillbristen på penningar och kredil. Reahisationens ändamålsenlighet beror af de tysta förMånsrätternas afskaffande, ty derförutan söker man förgäfves att försätta allmänna krediten i det skick, den bör vara, för att bereda näringarnes möjliga största. förkofran. Tillstyrkte Ståndet att i detta afseevde gå. den i Kongl. Propositionen uttryckta nådiga afsigt ill mötes. Visade, huru -de tysta förmånsrätterna kunna på mångahanda sätt eluderas. Yttrade sig för den projekterade redovisningsskyldigheien en gång om Het. Vill:man; att de omyndige skola på allt sätt skyddas af lagen, så bör man val cj ogilla förmyndarhes ställande under närmare uppsigt. Talade ytterligare för projektet om årliga revisioner; med domaren till Ordförande. Något arfvode dervid borde ej kunna komma i fråga åt personer, som af hederskänsla och medborgerlig förbindelse egnade sig åt denna ädla betattning, hv:lken lämpligen kunde uttöras. vid-tinTet, der ändå mängden af innevånare i Tivgslaget samlas. Rättegångar skulle genom revisionerna fö: ekommas, i anseende till den fullständigare utredning af förmyndaresre: den, hvilken deraf blefve en fölid. Äfven jag, fortfor talaren, är varm för de otmyndiges skyddande af lagen; på bästa sätt; men dä de tysta förmånsrätterna härför alldeles icke utgöra något nödvändigt vilkor, kan jag ej annat an rösta för deras aiskaffande, enär de ej uppfylla ändamålet; men skada allmänna krediten. : Lars Jonsson från Östergötland instämde med föregående talaren, Hväreitot FJ. P. Jansson från Uplard, Sven Jonsson från -Jemtland, och Brisman fr. Skaraborgs län delade Stfindiunds mening: Normark och Svanberg förenade sis med Jan Bengtsson. Botvid Jonsson önskade, det häradsboer må vara berättisade att, derest de så för godt finna, inrätta förinyndarekamrar ; förmente, att så mycken vigt vrj borde fästas å Pomhafvandes gtanskning, helst Domateembetet olta uppdrages åt yngre, mindre erfarna vikarier. 0. : Teppsson fr. Blekinge hade vänFAT ARTE I SE Oo färs SR turdå rn I RT MANPGnAR rv DRSRNN