och .Sgulle tororsaka rattesgangar mellan honom ocn
pupillen, hvilka väl borde tå i förhållande till
byarandra som fader till son. Alla svårigketer vo-
ro härutinnan afhulpne, om förmyndare, såsom nu
å de fleste orter öfligt är, blef wullförbunden att
hvart 3:dje är lägga rantan - till kapitalet:
Mari instämde Heurlin savat Norberg och A. An-
dersson trån Westerås Län, Per Jönsson och Tho-
mas MNilsson trån Skåne. — Ola Jeppsson från
Biekinge talade med samma syftning som Strind-
lusd. - Ansåg nuvarande stadgande i afseende på
förmyndarearfvode ingalunda behöfva tillägg. Yr-
kade återremiss — Insulin instämde med P: Pers-
son från Kalmar Län. - Likaså AA. Andersson från
Skaraborgs Län och Bengt Gudmundsson tr. Hal-
faud. — Johan Bengtsson från Wester-Norrlands
Län gjorde vid Bet. N: 0729 samma anmärkning som
Strindland. Vid Bet. N:o 71 anförde han, att, ef-
ter .den erfarenhet, han hade om förhållandet i
Wester-Norrland, någon olägenhet för . omyndige
icke. vore att befara, om den tysta förmånsratten
från dem borttoges, med det surrogat, att omyn-
diges medel ovilkorligen intecknades i förmvndares
fasta egendom. Talade i öfrigt mot förmyndare-
kamrars inrättande, bestred viss räntas bestäm-
mande, och ansåg 1669 års förmyndareordning till-
räckligen afse både förmyndares och myndlings rätt
och bästa. — Nils Månsson från Skåne förmente.
det vara vådligt afskaffa tysta förmånsrätten, derest
ej ett lullkomligen tillräckligt surrogat kunde sät-
tas i stället. Ansåg nuvarande stadgar i afseende
på förmyndares redovisningsskyldighet tillräcklige.
De föreslagve revisionerne kunde wisserligen icke
sakna all nytta, om deras granskning sträckte sig
derhän, att förmyndarne ej fingo oklandradt företaga
något, som kunde mimska deras vederhäftighet: tör
pupillernas medel. — Göran Jonasson från Krono-
bergs, Bengt Ersson från Karlstads, Erik Ersson
från Kopparbergs, P. Ekebom trån Skaraborgs
Län, 4. Andersson: från Östergötland, och Jöns
Persson från Skåne instämde med Nils Månsson. —
4pelqvist fr, Blekinge yrkade afslag eller återre-
missiaf Bet. N:o 70, 72, 74 76, men bifall till N:o
71. — Med, Apelqvist törenade sig Olof Olofsson
tran Wermland och Carl Gabrielsson från Öster-
göttand, hvilken äfven instamde i Nils Månssons
yttrande. — Erik Eriksson från Stockholms Län
stalade i simma: syfte som NV. Minsson i fråga om
vredovisnings-skyldigheten.
A. Danielsson från Elfsbor gs Län förmente mynt-
värdets osäkerhet och de tysta förmånsrätter na vara
orsaken tillbristen på penningar och kredil. Rea-
hisationens ändamålsenlighet beror af de tysta för-
Månsrätternas afskaffande, ty derförutan söker man
förgäfves att försätta allmänna krediten i det skick,
den bör vara, för att bereda näringarnes möjliga
största. förkofran. Tillstyrkte Ståndet att i detta
afseevde gå. den i Kongl. Propositionen uttryckta
nådiga afsigt ill mötes. Visade, huru -de tysta
förmånsrätterna kunna på mångahanda sätt elude-
ras. Yttrade sig för den projekterade redovisnings-
skyldigheien en gång om Het. Vill:man; att de
omyndige skola på allt sätt skyddas af lagen, så
bör man val cj ogilla förmyndarhes ställande under
närmare uppsigt. Talade ytterligare för projektet
om årliga revisioner; med domaren till Ordföran-
de. Något arfvode dervid borde ej kunna komma
i fråga åt personer, som af hederskänsla och med-
borgerlig förbindelse egnade sig åt denna ädla be-
tattning, hv:lken lämpligen kunde uttöras. vid-tin-
Tet, der ändå mängden af innevånare i Tivgslaget
samlas. Rättegångar skulle genom revisionerna fö: e-
kommas, i anseende till den fullständigare utred-
ning af förmyndaresre: den, hvilken deraf blefve en
fölid. Äfven jag, fortfor talaren, är varm för de
otmyndiges skyddande af lagen; på bästa sätt; men
dä de tysta förmånsrätterna härför alldeles icke utgö-
ra något nödvändigt vilkor, kan jag ej annat an
rösta för deras aiskaffande, enär de ej uppfylla än-
damålet; men skada allmänna krediten. : Lars
Jonsson från Östergötland instämde med föregåen-
de talaren, Hväreitot FJ. P. Jansson från Uplard,
Sven Jonsson från -Jemtland, och Brisman fr. Ska-
raborgs län delade Stfindiunds mening: Normark och
Svanberg förenade sis med Jan Bengtsson. Botvid
Jonsson önskade, det häradsboer må vara berätti-
sade att, derest de så för godt finna, inrätta
förinyndarekamrar ; förmente, att så mycken vigt
vrj borde fästas å Pomhafvandes gtanskning, helst
Domateembetet olta uppdrages åt yngre, mindre
erfarna vikarier. 0. : Teppsson fr. Blekinge hade vän-
FAT ARTE I SE Oo färs SR turdå rn I RT MANPGnAR rv DRSRNN