.msedlora större olägenheter, än om betänkandet, i
Sitt vuvarande skick, an!ozes. :
Plenum hos-BondeStåndet den 20 Juni.
Till handläggning i ett sammanhang företogos
LagUtstottets Betänkanden N:is 70.—76, rörande åt-
skillige stadganden om förmynderskap, förmyndare-
kamrars inrättande samt tvsta förmånsrätternas af-
skaffande, hvilka one sistnämde förslag Utskottet
afsiyrkt. Peter Persson från Kalmar Län, skrvift-
ligen, yttrade sin förundran deiöfver, att Utsk.,
förbiseende de öfvertygande skälen i Kongl. propos.
och enskilte motioner i ämnet, yrkat bibehållande
af ett lagstadgande, hvars skadliga följder för ail-
männa krediten, samt o-illräcklighet att betrygga
omyndiges rätt, äro ljusligen ådagalagde. Utskottets
första motiv var: att omvårdnaden om de omyndi-
ge är ett bland sambällets hefigaste åligganden, för
hvilket ändamål någon uppoffring väl måste tålas.
Denna uppoffring får dock ej bestämmas bögre, än
ävdamålrt fordrar, och öfrige medborgares tätt med-
gifver. Från denna synpunkt utvecklades i anfö-
randet en grundlig vederläggning af Utskottets be-
tänkande, och yrkades återremiss samt den Kongl.
propositionens antagande. Vidare visade talaren,
vid. förevarande Betänkande N:o 70, olämpligheten
deraf, att förmyndare skulle inlemna till Rätten 2
exempler af alla bevis hörande till den treåriga
redovisningen, helst dessa bevis ofta utgöra vidlyfti-
ga bouppteckningar, auktions-protokoller m. m.
Fillräckligt är, om originalerne finnas hos Rätten
att tillgå. Förmente ytterligare, att förmyndare
bör vid vite förpligtas att, å viss lämplig tid efter
räkningens första ingifvande, hos Rätten förete be-
vis öfver kommunikations verkställande med släz-
tingarve. Vidare att bestämde stadganden böra gif-
vas, huru förfaras bör, när förmyndare uraktlåter
insända räkning hvart 3:dje år m. m. Talaren öf-
vergick derefter till Utsk:s utlåtande om förmyn-
Garekamrar, och ansåg inom särgkilta distrikter
kunva tillvägabringas municipal-föreningar af per-
soner, hvilka det ålåge att. tillse, det förmyadare
uppfyllde deras skyldighet. -Utsk:s tillstyrkan om
uppmaningar till allmogen vore en ändamslslös half-
mesyr. Äfven trodde talaren, att underdomstolar,
som förmyndareförordnanden utfärda, böra inom viss
tid insända till Hofrätt protokollerna deröfver, samt
för hvarje Hofrättsdistrikt gett register eller för-
-4nyndarebok upprättas, i sammanbang hvarmed bör.
stadgas, att särskilt förmyndareförordnande bör ut-
färdas, då fader eller moder sjelfva åtaga sig för-
valtningen af gods, som tillfallit omyndigt barn,
medan föräldrarne lefva. Vidare: att då förmyn-
dare tillsättas eller entledigas, på ansökan af annan
-enstuilt person, denne må förpligtas att inom viss
tid kommunicera honom protokollsutdrag, samt då
Aäatten, utan någon ansökan, tillsätter eller entledi-
förmyndare, sådant bör inom viss tid, genom
Eronobetjenings försorg, kommuniceras, samt för-
myndares tills eller afträde af sip. befattning. räk-
nas från kommunicerings-dagen. Det borde ock
tillkänsagifvas i kyrkorna, när någon till myndige
år tommen förklaras omyndig. . Mången domare
har redan infört detta bruk, af omtanka för sin
-ort. i Det vore olämpligt bestämma någon viss rän-
tebetäkning, äfvensom viss tid för räntans .läiggan-
de tll kapitatet. . Nya lagförslaget hade rätteligen
antsgil: den prine:p, att förmyndaren ej må vara.
skyldig att svara för ränta, förrän efter viss tid fiån
den -d sg, medlen i hans händer kommit. eller kom-
ma: kuunat. - Yrkade återremiss af LagUtskottets
föresarande 7 Betänkanden. — Gustaf. Larsson från
Stockholms Län och Gezelius från Dalarne förena-
de sig med P. Persson från Kalmar. Län. — P.
Andersson. från Halland skriftligen: Ansåg Utsk.
med. skäl bafvå afstyrkt Kongl. propos. om tysta
förmänsrättens - upphörande; trodde ock, att inga
nya föreskrifter öm förmynderskap äro af nöden,
allvaminst sådana, som, skulle medföra dryga kost-
nader: för pupillen, så att han måhända måste ut-
beta!å, 10 Rdr, för att kontroHera, det 5 blifvit
wikiigt använde. Ansåg Utsk. hafva utsträckt do-
mernes öfverförmynderskap för långt, och gjort ho-
nom till målsägande. Vid betänkanden N:is 74 och
45 ordade P. Andersson i samma syftning som P.
Perssor från Kalmar län. — Likaledes Olof Olofs-
son frår Östergötland rörande Bet. N:is 79, 74, 76.
— Äfvenså Johannes Andersson från Jönköpings I
Län, rörande Bet Nis 70 och72, — Dahlberg från
Westernorrland hade ett skriftligt anförande vid
PHetänkandet N:o 72, 1.samma anda som P. Perssons:
