.msedlora större olägenheter, än om betänkandet, i Sitt vuvarande skick, an!ozes. : Plenum hos-BondeStåndet den 20 Juni. Till handläggning i ett sammanhang företogos LagUtstottets Betänkanden N:is 70.—76, rörande åtskillige stadganden om förmynderskap, förmyndarekamrars inrättande samt tvsta förmånsrätternas afskaffande, hvilka one sistnämde förslag Utskottet afsiyrkt. Peter Persson från Kalmar Län, skrviftligen, yttrade sin förundran deiöfver, att Utsk., förbiseende de öfvertygande skälen i Kongl. propos. och enskilte motioner i ämnet, yrkat bibehållande af ett lagstadgande, hvars skadliga följder för ailmänna krediten, samt o-illräcklighet att betrygga omyndiges rätt, äro ljusligen ådagalagde. Utskottets första motiv var: att omvårdnaden om de omyndige är ett bland sambällets hefigaste åligganden, för hvilket ändamål någon uppoffring väl måste tålas. Denna uppoffring får dock ej bestämmas bögre, än ävdamålrt fordrar, och öfrige medborgares tätt medgifver. Från denna synpunkt utvecklades i anförandet en grundlig vederläggning af Utskottets betänkande, och yrkades återremiss samt den Kongl. propositionens antagande. Vidare visade talaren, vid. förevarande Betänkande N:o 70, olämpligheten deraf, att förmyndare skulle inlemna till Rätten 2 exempler af alla bevis hörande till den treåriga redovisningen, helst dessa bevis ofta utgöra vidlyftiga bouppteckningar, auktions-protokoller m. m. Fillräckligt är, om originalerne finnas hos Rätten att tillgå. Förmente ytterligare, att förmyndare bör vid vite förpligtas att, å viss lämplig tid efter räkningens första ingifvande, hos Rätten förete bevis öfver kommunikations verkställande med släztingarve. Vidare att bestämde stadganden böra gifvas, huru förfaras bör, när förmyndare uraktlåter insända räkning hvart 3:dje år m. m. Talaren öfvergick derefter till Utsk:s utlåtande om förmynGarekamrar, och ansåg inom särgkilta distrikter kunva tillvägabringas municipal-föreningar af personer, hvilka det ålåge att. tillse, det förmyadare uppfyllde deras skyldighet. -Utsk:s tillstyrkan om uppmaningar till allmogen vore en ändamslslös halfmesyr. Äfven trodde talaren, att underdomstolar, som förmyndareförordnanden utfärda, böra inom viss tid insända till Hofrätt protokollerna deröfver, samt för hvarje Hofrättsdistrikt gett register eller för-4nyndarebok upprättas, i sammanbang hvarmed bör. stadgas, att särskilt förmyndareförordnande bör utfärdas, då fader eller moder sjelfva åtaga sig förvaltningen af gods, som tillfallit omyndigt barn, medan föräldrarne lefva. Vidare: att då förmyndare tillsättas eller entledigas, på ansökan af annan -enstuilt person, denne må förpligtas att inom viss tid kommunicera honom protokollsutdrag, samt då Aäatten, utan någon ansökan, tillsätter eller entlediförmyndare, sådant bör inom viss tid, genom Eronobetjenings försorg, kommuniceras, samt förmyndares tills eller afträde af sip. befattning. räknas från kommunicerings-dagen. Det borde ock tillkänsagifvas i kyrkorna, när någon till myndige år tommen förklaras omyndig. . Mången domare har redan infört detta bruk, af omtanka för sin -ort. i Det vore olämpligt bestämma någon viss räntebetäkning, äfvensom viss tid för räntans .läiggande tll kapitatet. . Nya lagförslaget hade rätteligen antsgil: den prine:p, att förmyndaren ej må vara. skyldig att svara för ränta, förrän efter viss tid fiån den -d sg, medlen i hans händer kommit. eller komma: kuunat. Yrkade återremiss af LagUtskottets föresarande 7 Betänkanden. — Gustaf. Larsson från Stockholms Län och Gezelius från Dalarne förenade sig med P. Persson från Kalmar. Län. — P. Andersson. från Halland skriftligen: Ansåg Utsk. med. skäl bafvå afstyrkt Kongl. propos. om tysta förmänsrättens upphörande; trodde ock, att inga nya föreskrifter öm förmynderskap äro af nöden, allvaminst sådana, som, skulle medföra dryga kostnader: för pupillen, så att han måhända måste utbeta!å, 10 Rdr, för att kontroHera, det 5 blifvit wikiigt använde. Ansåg Utsk. hafva utsträckt domernes öfverförmynderskap för långt, och gjort honom till målsägande. Vid betänkanden N:is 74 och 45 ordade P. Andersson i samma syftning som P. Perssor från Kalmar län. — Likaledes Olof Olofsson frår Östergötland rörande Bet. N:is 79, 74, 76. — Äfvenså Johannes Andersson från Jönköpings I Län, rörande Bet Nis 70 och72, — Dahlberg från Westernorrland hade ett skriftligt anförande vid PHetänkandet N:o 72, 1.samma anda som P. Perssons: