ndi laga ordning emot Kapitenen Lindeberg väckta talan endast Fförer hans ofvanm förstnämde skrift, hvilken till Hr Justitie-Ombndsmannen blifvit ingifren, och följaktligen andra förhållanden än: de, hvilka i samma skriftinbegripåsj icke böra komma i betraktande, eller: utgöra föremål för domarens pröfning; anser Kongl. Hof-Rätten de af Lindeberg anmärkte särskilta omständigheter, såsom icke ägande sammanhang med detta mit tj förtjena afseende. Beträffande derefter sjelfva målet; så alldenstund Kapitenen Lindeberg, hvilken uti den af honom författade, och den 14 sistlidne Mars till Rikets Ständers Justitic-Ombudsman ingifna skrift, ugder påkallande af Hr Justitie-Ombudsmannens embetsåtgärd, omförmält icke allenast Kongl. Maj:ts den 13 Oktober 1832 och den 30 Mars 1833 meddelte nådiga beslut, innefattande afslag å Lindebergs underdåniga ansökningar att få inrätta teater här i staden och på Kongl. Djurgården, utan äfven åtskilliga andra af Kongi, Maj:t rörande den Kongl, teatorn i nåder gifna förordnaden: ech vidtagha åtgärder, de der, enligt Lindebergs förmenande, skulle vara stridande cmot grundlag och allmän lag; vidare under framställningen om dessa ämnen, cfter alt hafva sökt visa, att: ej mindre förstnämde beslut, hvarmedelst, emot 69 Y. R. I.. Kongl. teatern blefve ett m onopolium, hvilket, såsom cen auledniag ill Lindebergs lidanden, af honom öfverklagades, än äfven alla.i öfrigt anmärkta åtgärder skulle leda till vinst för Konungex, som sjelf vore ägare af teatern, i bestämda ordalag uppgityit och pästålt, alt, för betryggande och ökande af denna vinst, Konungen förbjudit den Svenska medborgaren att ingå täflan med dess egen teater; emot Reg. Formens 57 S. ) ålagt enskilta teatrar i landsorterne och kotisertgifvare, med-flere skatter under olika benämningar till de vid teatern och för Konungens Hofkapell inrättade pensionskassor, samt cmot 76 och 77 gs5 i R. F. a) låtit teaterns direktion dels upptaga lån, till hvilkas gäldande tillgångar af statsverket blifvit anvisade, dels förpanta rummen i Operahuset; fördeuskull, och ehuru Kapitenen Lindeberg invändt, att dessa yttranden icke skulle angå eller åsyfta Hans Maj:t Kon:s egen höga personlighet, utan allenast innebära cttigrundlagen lofgifvet klander af allmänna regeringsåtgärder, af hvilka en del dessutom ägt rum före Hans Maj:t Konungens tillträde af Regeringen, det likväl deremot: förekommer, att åtalade skriften hufvudsakligast rörer beslut ach förordnanden, hvilka blifvit. under Kongl. Maj:ts Regering vidtagna: att, likmätigt Regeringsformen, dessa beslut och förordnanden icke kunnat tillkomma annorledes, än i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts höga vilja, och att Lindeberg, med kännedom deromg tydligt låtit förstå, att desamma skulle hafva skett i ändamål att försäkra och för Löja vinsten af den Teater, af hvilken, enligt hans förmälan, Kongl Maj:t sjelf vore ägare; och bäraf otvifvelaktigt ädalägges, att Lindebergs sålunda framställde klander, angående -Regeringsätgärder, tillika och egentligen har afsecnde å Hans Maj:t Konungens egen höga person och gerningar, hvilka Regeringsformens 3 utan undantag bjuder att vara från allt åtal fredade; alltså finner Kongl. Hof-Rätten, det Kapitenen Lindeberg, hvilken uti sin ofta berörde skrift tillåtit sig de tillmälen cmot Hans Maj:t Konungen, att högstdensamme, vid utöfvande af dess Kongl. kall, för befordran af egen vinning, Be-: geringsformen i flera delar öfverträdt och åsidosatt, genom sådana tillmälen uppenbarligen gjort sig saker till det brott, hvarom 5 Kap. 1: S. Missgernings-Balken handlar, eller att hafva lasteligen skrifvit emot K nungen; pröfvande Koncel. Hof-Rätten förty, i förmågo af nyss åbervpade lagens rum, rättvist, det Kaptenen Anders Lindeberg för detta grofva brott skall, sig till straff och androm till varning, varda halshuggen. Jemlikt Kongl. förklaringen den 23 Mars 1807 varder dock detta utslag Kongl. Maj:ts pröfning i underdånighet hemstäldt. Des somsmed detta utslag icke åtnöjes c;---) Denna lyder sålunda: Svenska Folkets urgåmla rätt alt sig beskatta, utöfras af Rikets Ständer allena vid allmän Riksdag. t) 36 8 lyder: Utan Rikets Ständers samtycke kan Konungeh icke lån ineller utrikes göra eller riket med ny gäld belasta. ; mV oo IR arna bås PT RAR salka 8: tan NE