F0mm Flere flödet TOT ess Pe h OTran ue Hess Irtbebj och
såsom den visa Flafögtillness sambaltsbildning. Denna
feproseatafion hav ntan ucdDsägelse varit föremål för fölkefs
tWlsifvehet, för hela dessotittit; och dess stiftare, åter-
ställare och försvarare brfea sujotit folkets verkliga vörd-
ud och tacksamhet. Andock har deuna grundval för
Englands samhällshyggnad icke motslått tidens makt. Ti-
den har både uppåasgat dess bristfällieheter och förvärrat
dem. Englands frihet har deri påkallat en reform, som
sjelfva dess aristokrati till slut ej kunnat afslå, och hvars
frameadnug var ett vilker för bibehållaude af lugn och sä-
kerhet,
M
Hvarje Huroveiskt folk !
ko ohar ägt någon urgammal sam-
hällsform, dev folket deltagit i styrebeo. Pessa former
hafva alla sått under. deke alla hafva tlifvit ersatte ge-
stlädes ör act de gamla, som man ön-
va fordrar man, der sådarva ännu Ic-
vet BYT, mek inger
skar sig tillbaka. I
ke hiifvit införda. På tetet Höätle bekräftar stg föregif-
vandet om folkens kärlek för dit gamla, utan afseende på
less odurkiguct. fa tmänhet faller, med de gamla mis:-
brukser, äfven dn fördöm, sota epträttböll de gamla Dag-
stiflnlogartas uusveude. Buappast nagorstädes tror man
itmera, att dessa ensidiot berömda gamla lagar, framåkal-
ade af slump elbr omstämliegketernas tvåvog nuder mör-
ka titer, och så föga härledda från upplysta lagsitttniugs-
gruvde:s, om hvöuka dessa tiders bilduias ej medförde vå-
rot begrepp, kuuua uppfylla den nyare bildniogens for-
dringar och förtjona att bibehållas, dev folken njuta fri-
het att utveckla sig i borgligt, intellektuelt och muraliskt
alveecde. , )
Derföre befira vi också icke? något vederläggningsskäl,
hemtidt från vsörderaden för älderdovsen, etler eo iuretad
Fllgifvenhet hos folket för dess urgamla förfultutnug. Långt
tran sil sådan farbaga, hysa viden fasta ölvertygelse, att
Hveuska höahet, med a ringa undantag, att de äro uvder
all lörsvitis besäsning, längesedan helt och hållet trött
ss PVivsrande iecresentalsons ät, ja, alt tillocn
täkoikaste, minst hildade udesen al folket; hos
: t skulle otölfva sin rakt, så
Itet hävser fast vid denna fördom, att den tvertvam skat-
ela frokten af ett Riksmöte mindre värd, än KRils-
psarfvedena, sem det kostat. Och likväl saknas hos der
ns det of fölketoöcke frihetskävsta och icke irikostighet
emot det allmanta, evdast den kunde tese, alt at antal
ten bemlades årl allmiluna gagn, som ulgör dess ändamål.
Emile två äro älven dessa Biksdagsarfvoden eu icke
fikeillig olägenhet. De bidraga 1 sw man alt impgilva de
för darsen 1 gynner?
I
I
I
i
i
i
l
i
väåljavde sä ma iGisonbje meg representölionen, som ra-
der hos de vrepresenterade, Den ftyrdelade ståndstnvätt-
blegen vållar a oformbe längsanmihket och vidlyttiehet vid
åarendernas behandling. HKikodagarne ärv dyra i samma
man Om deas recultater obetydliga. De valda HRiks-
darsmännens undervåls bekostas af deras Kommittevter
Ö drabbar dem ratt kännbart, då det likvät för alla
;sentantersa med skäåt borde utgå a! statskissan, h-il-
kea åter för t Hl stör t: delen öfverliödiga, siks-
dagskostnader tillsläpper summor som, nuder ex ändamåls-
coli mrättuiog, borde förslå äfven till representanternes
allösaude. Pa sje fva vilen hafva Riksdagsarfvoden ej säl-
fan ett bedröffigt iullytande, genom fattiga valmäns behof
att af den valde betinga sig bästa möjliga pris.
När san ävdtligen forsöker att afvisa de orepresentera-
des anspråk dermed, att deras intressen möjligen samman-
träffa mvd ena eller andra, Ständelts, förbiser man endast
den väsendtliga anledniugen tili deras misspöje, sakvadt
. 1
deltagande 1 valen och sakuad valbarhet. Och hvad ängar
intressena, som i Standen skola vara representerade, så ut-
söra de dock icke sjelfva standsintresset, och maste, vid
iunträffande kollision, oftast vika för delta,
Härnscd hafva vi korteligen framlagt några prof af de
betrsktelser, som föranlåtit oss, att inför Eder Kgl. Maj:t
underdanigst anmäla vår önskan om en förändrad och med
tidens fordrivgar öfverensstämmsande nationalrepre-entation.
Vi äro förvissade, att om Iders Kongl. Maj:t, genom Nåi-
dig proposition, bringar ämnet under Rikets Ständers be-
baudting, tidens fordran, framförd genom cn sådan organ,
cj skall fela all göra sig gällande.
Med djupaste undersatliga vördnad, nit och trohet fram-
härda j
Stormäktigste Allernådigste Konung
Eders Kopek Majas
underdånigste, tropligtigste tjenare och undersåter.
S. L. Theorell. Nils Kullberg M. Fr. Forssblad. G. A.
Zweigbergk. N. O. Brisman. J. FTengeren. Peter Em.
Blom. J. N Hallengren, N. G. Mjelberg. CC. Waren-
berg, Joh: Kjellberg. EL. J. Hjort. B. A, Carlsson. C.
GG! Hvarfven.
N:o 32. Af lika inuchåll med föregående, och med föl-
jande, underskrifter:
C. J. von Hermansson. -G-. F. Reutercrona: : Gust. Lilje-
horn B: G. von Haussvolff. R. F. Ehrenheim. S. von
Steckenström. Gabr. Casper Thimm. Nils L. Ahlberg. -
N:0 033. Af lika innehåll med den förstj anförda samt
med följarde förändring i, slutet: G
Vi, öfverlemna beredandet! deraf åt Eders K. M. vis-
het, endast med uttrygkande af den önskän, att hvarje full-
myndig och sjelfheroende Svensk, utan afseende på börd,
stånd eller förmögenhet, må. kunna deltaga i välen; :cher
at medborgares förtroende kallas till Svenka folkets om-
bud. - Underskrifterna följa: 4 Rol 3
J. G, Gyllenkrok, Major, Östergötland; Mi: Arvidssen;
Bruksp,, arumanandi AA: Ankarsvärd, Öfverste; C.G, 1n-
debetuu,, Bruksp, Södermanland; E. G. Oxenstjerna. Kam-
marlrerre, Södermarland; J. D. Iudebetou; P. Schönström,
Ofverste; G. v. Post, Kapten; Östergötland; O. A. Cronbjelm
i Stockholm, Löjtnant; C. H. Ankarsvärd, Otverste; Fredrik
Kurck, Kapten. i j
Underteckhad anhåller om ett rum i tidningen för ne-
dansvående. IRC
, Kofferdi-Kapten Karlsson ifrån Malmö, hvilken hitfört
en spanmälstast, har aflemnat för de fattige i Länet, ifrån
Hr O. Ci Björkman I Malmö, tio tunnor korn, ifrån Hr
Ajgeldinger i Trelleborg 3 tunnor och, för esen räknino. 3
i