F0mm Flere flödet TOT ess Pe h OTran ue Hess Irtbebj och såsom den visa Flafögtillness sambaltsbildning. Denna feproseatafion hav ntan ucdDsägelse varit föremål för fölkefs tWlsifvehet, för hela dessotittit; och dess stiftare, återställare och försvarare brfea sujotit folkets verkliga vördud och tacksamhet. Andock har deuna grundval för Englands samhällshyggnad icke motslått tidens makt. Tiden har både uppåasgat dess bristfällieheter och förvärrat dem. Englands frihet har deri påkallat en reform, som sjelfva dess aristokrati till slut ej kunnat afslå, och hvars frameadnug var ett vilker för bibehållaude af lugn och säkerhet, M Hvarje Huroveiskt folk ! ko ohar ägt någon urgammal samhällsform, dev folket deltagit i styrebeo. Pessa former hafva alla sått under. deke alla hafva tlifvit ersatte gestlädes ör act de gamla, som man önva fordrar man, der sådarva ännu Icvet BYT, mek inger skar sig tillbaka. I ke hiifvit införda. På tetet Höätle bekräftar stg föregifvandet om folkens kärlek för dit gamla, utan afseende på less odurkiguct. fa tmänhet faller, med de gamla mis:brukser, äfven dn fördöm, sota epträttböll de gamla Dagstiflnlogartas uusveude. Buappast nagorstädes tror man itmera, att dessa ensidiot berömda gamla lagar, framåkalade af slump elbr omstämliegketernas tvåvog nuder mörka titer, och så föga härledda från upplysta lagsitttniugsgruvde:s, om hvöuka dessa tiders bilduias ej medförde vårot begrepp, kuuua uppfylla den nyare bildniogens fordringar och förtjona att bibehållas, dev folken njuta frihet att utveckla sig i borgligt, intellektuelt och muraliskt alveecde. , ) Derföre befira vi också icke? något vederläggningsskäl, hemtidt från vsörderaden för älderdovsen, etler eo iuretad Fllgifvenhet hos folket för dess urgamla förfultutnug. Långt tran sil sådan farbaga, hysa viden fasta ölvertygelse, att Hveuska höahet, med a ringa undantag, att de äro uvder all lörsvitis besäsning, längesedan helt och hållet trött ss PVivsrande iecresentalsons ät, ja, alt tillocn täkoikaste, minst hildade udesen al folket; hos : t skulle otölfva sin rakt, så Itet hävser fast vid denna fördom, att den tvertvam skatela frokten af ett Riksmöte mindre värd, än KRilspsarfvedena, sem det kostat. Och likväl saknas hos der ns det of fölketoöcke frihetskävsta och icke irikostighet emot det allmanta, evdast den kunde tese, alt at antal ten bemlades årl allmiluna gagn, som ulgör dess ändamål. Emile två äro älven dessa Biksdagsarfvoden eu icke fikeillig olägenhet. De bidraga 1 sw man alt impgilva de för darsen 1 gynner? I I I i i i l i väåljavde sä ma iGisonbje meg representölionen, som rader hos de vrepresenterade, Den ftyrdelade ståndstnvättblegen vållar a oformbe längsanmihket och vidlyttiehet vid åarendernas behandling. HKikodagarne ärv dyra i samma man Om deas recultater obetydliga. De valda HRiksdarsmännens undervåls bekostas af deras Kommittevter Ö drabbar dem ratt kännbart, då det likvät för alla ;sentantersa med skäåt borde utgå a! statskissan, h-ilkea åter för t Hl stör t: delen öfverliödiga, siksdagskostnader tillsläpper summor som, nuder ex ändamålscoli mrättuiog, borde förslå äfven till representanternes allösaude. Pa sje fva vilen hafva Riksdagsarfvoden ej sälfan ett bedröffigt iullytande, genom fattiga valmäns behof att af den valde betinga sig bästa möjliga pris. När san ävdtligen forsöker att afvisa de orepresenterades anspråk dermed, att deras intressen möjligen sammanträffa mvd ena eller andra, Ständelts, förbiser man endast den väsendtliga anledniugen tili deras misspöje, sakvadt . 1 deltagande 1 valen och sakuad valbarhet. Och hvad ängar intressena, som i Standen skola vara representerade, så utsöra de dock icke sjelfva standsintresset, och maste, vid iunträffande kollision, oftast vika för delta, Härnscd hafva vi korteligen framlagt några prof af de betrsktelser, som föranlåtit oss, att inför Eder Kgl. Maj:t underdanigst anmäla vår önskan om en förändrad och med tidens fordrivgar öfverensstämmsande nationalrepre-entation. Vi äro förvissade, att om Iders Kongl. Maj:t, genom Nåidig proposition, bringar ämnet under Rikets Ständers bebaudting, tidens fordran, framförd genom cn sådan organ, cj skall fela all göra sig gällande. Med djupaste undersatliga vördnad, nit och trohet framhärda j Stormäktigste Allernådigste Konung Eders Kopek Majas underdånigste, tropligtigste tjenare och undersåter. S. L. Theorell. Nils Kullberg M. Fr. Forssblad. G. A. Zweigbergk. N. O. Brisman. J. FTengeren. Peter Em. Blom. J. N Hallengren, N. G. Mjelberg. CC. Warenberg, Joh: Kjellberg. EL. J. Hjort. B. A, Carlsson. C. GG! Hvarfven. N:o 32. Af lika inuchåll med föregående, och med följande, underskrifter: C. J. von Hermansson. -G-. F. Reutercrona: : Gust. Liljehorn B: G. von Haussvolff. R. F. Ehrenheim. S. von Steckenström. Gabr. Casper Thimm. Nils L. Ahlberg. N:0 033. Af lika innehåll med den förstj anförda samt med följarde förändring i, slutet: G Vi, öfverlemna beredandet! deraf åt Eders K. M. vishet, endast med uttrygkande af den önskän, att hvarje fullmyndig och sjelfheroende Svensk, utan afseende på börd, stånd eller förmögenhet, må. kunna deltaga i välen; :cher at medborgares förtroende kallas till Svenka folkets ombud. Underskrifterna följa: 4 Rol 3 J. G, Gyllenkrok, Major, Östergötland; Mi: Arvidssen; Bruksp,, arumanandi AA: Ankarsvärd, Öfverste; C.G, 1ndebetuu,, Bruksp, Södermanland; E. G. Oxenstjerna. Kammarlrerre, Södermarland; J. D. Iudebetou; P. Schönström, Ofverste; G. v. Post, Kapten; Östergötland; O. A. Cronbjelm i Stockholm, Löjtnant; C. H. Ankarsvärd, Otverste; Fredrik Kurck, Kapten. i j Underteckhad anhåller om ett rum i tidningen för nedansvående. IRC , Kofferdi-Kapten Karlsson ifrån Malmö, hvilken hitfört en spanmälstast, har aflemnat för de fattige i Länet, ifrån Hr O. Ci Björkman I Malmö, tio tunnor korn, ifrån Hr Ajgeldinger i Trelleborg 3 tunnor och, för esen räknino. 3 i