der offentligheten, samt det förakt, med hvilket hon
bortvisat publicitetens mången gång sanska bhelso-
samima råd — ett handlivgssätt, bva igenom hon
måbända gjort den. liberala pressen till siv fiende,
i stället för att den borde bar, såsom i England,
vara Styrelsens säkravc vän och stöd.
Jag har vidare fuonmit en allmän klazcan öfver
det konsideratiocssystem, som ej sällan skail följas
vid befordringar till embeten vch tjenster — ja,
än vårre det system, att genom såtana belöna det,
uvder representantkället, iakttagea underdåniga ni-
tet, och jag har hört i synnerhet landsorternes o-
pinion högt yttra sis emot de män, hvilka någon
gång stallts i speisen för tokalstyrelserna. Jag har
äfven funnit anmärkt, buruledes understundom ta-
langerna och fusintheten sakna uppmuntran, under
det medelmåttan och lycksökeriet bana sig vägen
till statens vigtigaste embeten m. m.
Jag bar fuorit, huruatedes Styrelsens hushåll-
ningssystem, särdeles irvom Krigsadministrationen,
vant öremål för mångers klandrande förvåning,
då man selt Styrelsen, Riksdag från Riksdag, be-
gära ösade avslag, utav afseende på folkets för-
måga att bära ökade skatter, och utan att man sett
några sardeles resultater af tillökninvgarna, enär man
än i dag börer upprepas, att våra fästningar sakvua
befästning samt våra förråder både vapen och öf-
rig materiel — då man sett, buru styrelsen saknat
medel för de avgelägnaste behof af Nationalkon-
skriptionens exerc:s och bevåring m. m., men icke
sakna dem för lönförhöjningar utöfver Rikets
Ständers stat, för umformslörandringat, lustläger
Jag har ytterligare förnummit klagan öfver en
bristande organisationsförmåga, enär man rakttagit,
huruledes förvaltningskostnaden och personalens af
löning, t. ex. Inom den marina administrationen, Ic-
ke stå i något förhåtlarde till den allt mer och
mer inskränkta maerielen, och hurnledes inom tull-
och postverken uppbördsutgifte: na sluka en så högst
ansenlig del af de från folket på detta sätt inbrag-
te skatterna, alt ej vämna de organisationer af em-
betsverken, som i senare tider skett, medförande
minskade kontroller, på samma gång som ökade
utger.
Jag har funnit, bu:u misbelåtenheten yttrat sig
öfver det ringa alseende Regeringen någon gång synts
fasta å Rikets Standers till henne framställda össk-
ningar, äfven i ärende:, der RB. St. förment sig kunna
grundlagsenligt besluta och derå Reg. eudast vo-
re verkställare,
Jag har fuonit en .allmän klagan öfver beskaffen-
heten. af och vacklandet i våra Ekonomiska lagar
och författningar, och slutligen har jag funnit den
tanrkan hos mången inrotad, att Regeringens be-
handliog af R. S. icke vore den öppna, logala som
ingåfve förtroende och säkerhet, utan att under-
stundom hennes planer beskrifva ett slags kometisk
bana, för att, på hvilka vägar som helst, hinna
det föresatta målet. -
Dessa och ännu flera klagomål, dessa missnöjen
har jag bört från många, många håll framställas
emot var Kegeringssystem. — Jag har ej varit i
tislfälle att undersöka deras mer eller mindre grund-
löshe 35 — men, då de här på detta rum blifvit yPp-
pade, hade jag ansett. Konstit.-Utskottet böra lem-
na t lfälte att deröfver meddela sitt, på granskvin
gen af S ats-Rådets protokoll, grundade: utlåtande,
på det antingen orättvisan af klagomålen måtte upp-
dagas, eller ock Rikets Stärder sättas i tillfälle, att
känna de sanna egenskaperna hos den Rådgifvande
persoralen, för att derefter, om ej direkte begära
dess entledigande, åtminstone i anslagsfrågorna indi-
rekte visa, i hvad mån den ansågs förtjena landets
förtroende, ,
På dessa grunder får jag reservera mig emot den
sögrade återremissen af decharge-betänkandet, med
förklarande tilliba, att derest jag varit närvarande
vid beslutet öfver anmärknvingarne emot Hr Stats-
sekreteraren Skogman, jag med nej besvarat frågan
om bans entledigandr, på det skal som af Hr Gref-
ve Cronbjelm och Fr Vallman bäafvit anförda, och
evär jag, ika med en aunan talare i sista plenum,
anser Hr Skogman innehbafva de jemförelsevis stör-
sta slätsmannaegenskaperna inom: vår micistere.
Jag begär ett rum i protokollet för detta ytt-
rande,
Feiherre Ehrenborg uppsteg i anledning häraf.
Han ansåg Friherre Kantzous anförande vara en
trogen afskrift af Hr Dalmans och Gitfve Cronbjelms.
fr Föiberre Kantzou hade yrkat att Regeringen
2 2