der offentligheten, samt det förakt, med hvilket hon bortvisat publicitetens mången gång sanska bhelsosamima råd — ett handlivgssätt, bva igenom hon måbända gjort den. liberala pressen till siv fiende, i stället för att den borde bar, såsom i England, vara Styrelsens säkravc vän och stöd. Jag har vidare fuonmit en allmän klazcan öfver det konsideratiocssystem, som ej sällan skail följas vid befordringar till embeten vch tjenster — ja, än vårre det system, att genom såtana belöna det, uvder representantkället, iakttagea underdåniga nitet, och jag har hört i synnerhet landsorternes opinion högt yttra sis emot de män, hvilka någon gång stallts i speisen för tokalstyrelserna. Jag har äfven funnit anmärkt, buruledes understundom talangerna och fusintheten sakna uppmuntran, under det medelmåttan och lycksökeriet bana sig vägen till statens vigtigaste embeten m. m. Jag bar fuorit, huruatedes Styrelsens hushållningssystem, särdeles irvom Krigsadministrationen, vant öremål för mångers klandrande förvåning, då man selt Styrelsen, Riksdag från Riksdag, begära ösade avslag, utav afseende på folkets förmåga att bära ökade skatter, och utan att man sett några sardeles resultater af tillökninvgarna, enär man än i dag börer upprepas, att våra fästningar sakvua befästning samt våra förråder både vapen och öfrig materiel — då man sett, buru styrelsen saknat medel för de avgelägnaste behof af Nationalkonskriptionens exerc:s och bevåring m. m., men icke sakna dem för lönförhöjningar utöfver Rikets Ständers stat, för umformslörandringat, lustläger Jag har ytterligare förnummit klagan öfver en bristande organisationsförmåga, enär man rakttagit, huruledes förvaltningskostnaden och personalens af löning, t. ex. Inom den marina administrationen, Icke stå i något förhåtlarde till den allt mer och mer inskränkta maerielen, och hurnledes inom tulloch postverken uppbördsutgifte: na sluka en så högst ansenlig del af de från folket på detta sätt inbragte skatterna, alt ej vämna de organisationer af embetsverken, som i senare tider skett, medförande minskade kontroller, på samma gång som ökade utger. Jag har funnit, bu:u misbelåtenheten yttrat sig öfver det ringa alseende Regeringen någon gång synts fasta å Rikets Standers till henne framställda össkningar, äfven i ärende:, der RB. St. förment sig kunna grundlagsenligt besluta och derå Reg. eudast vore verkställare, Jag har fuonit en .allmän klagan öfver beskaffenheten. af och vacklandet i våra Ekonomiska lagar och författningar, och slutligen har jag funnit den tanrkan hos mången inrotad, att Regeringens behandliog af R. S. icke vore den öppna, logala som ingåfve förtroende och säkerhet, utan att understundom hennes planer beskrifva ett slags kometisk bana, för att, på hvilka vägar som helst, hinna det föresatta målet. Dessa och ännu flera klagomål, dessa missnöjen har jag bört från många, många håll framställas emot var Kegeringssystem. — Jag har ej varit i tislfälle att undersöka deras mer eller mindre grundlöshe 35 — men, då de här på detta rum blifvit yPppade, hade jag ansett. Konstit.-Utskottet böra lemna t lfälte att deröfver meddela sitt, på granskvin gen af S ats-Rådets protokoll, grundade: utlåtande, på det antingen orättvisan af klagomålen måtte uppdagas, eller ock Rikets Stärder sättas i tillfälle, att känna de sanna egenskaperna hos den Rådgifvande persoralen, för att derefter, om ej direkte begära dess entledigande, åtminstone i anslagsfrågorna indirekte visa, i hvad mån den ansågs förtjena landets förtroende, , På dessa grunder får jag reservera mig emot den sögrade återremissen af decharge-betänkandet, med förklarande tilliba, att derest jag varit närvarande vid beslutet öfver anmärknvingarne emot Hr Statssekreteraren Skogman, jag med nej besvarat frågan om bans entledigandr, på det skal som af Hr Grefve Cronbjelm och Fr Vallman bäafvit anförda, och evär jag, ika med en aunan talare i sista plenum, anser Hr Skogman innehbafva de jemförelsevis största slätsmannaegenskaperna inom: vår micistere. Jag begär ett rum i protokollet för detta yttrande, Feiherre Ehrenborg uppsteg i anledning häraf. Han ansåg Friherre Kantzous anförande vara en trogen afskrift af Hr Dalmans och Gitfve Cronbjelms. fr Föiberre Kantzou hade yrkat att Regeringen 2 2