terne. Efter slutad protokollsjustering för den 9. föredrogs Konstitutions-Utskottets den 27 Maj och den 2 Juni bordiagda memorial, rörande Stats-Utskottets anmärkningsanledvivgar i ofvannämda ämne. En vidlyftig diskussion uppstod i anlednirg häraf, hvarnti följande ståndets ledamöter deltogo: Komminister Dahlgren: utan att vilja inlåta sig i någon pröfning eller meningsstrid om Kougl. Maj:!s höga rätt, att inom hbufvudtitlarne fritt och obehindradt disponera de uppkomna besparingarne och i följd deraf yrka någon ansvarspåföljd för dem af den rådgifvande personalen inom konungens konselj, hvilka sådant tillstyrka i de fall, då ett sådant användande vore mindre nyttigt eller kanske obehölligt, kunde talaren deck icke undgå förklara, att i en sådan fråga som denna det ovilkorligen hade ålegat Stats-Sekreteraren och Stats-Rådet att afstyrka inför Kongl. Maj:t all åtgärd, i afseende på ett förböjdt löneanslag för Gardesregementernre, emedan det verkligen, fastän indirecte, var initiativet till öfverskridande af staten; tv följden skuile blifva, att kommande Sänder härigenom sesig nöd gade till ett dylikt förhöjdt löneanslag jemväl för de andra värfvade regementerne. Deriemte, för menar Hr Dahleren, beror iu möjligheten för Rikets Stäncer att beräkna Statsverkets utgifter i det hela och att derföre föreslå nödiga tillgångar, hufvudsakligen derpå, att partiella staterna förblifva inom de för dem bestämda anslagssummor, och då afsigten med ölfverlåtandet till Kongl. Maj:t af besparingarne väsendtligen är påräknadt för oförutsedda, emellan Riksdagarne uppkomna bebhof, så kan omöjligen till detta fa!l lampas löneanslag, hvilka för statsregleriogen kända, iedan af Riksens Ständer blifvit pröfvade och fastställda. Visserligen yttras det i Konstitutions-Utskottets betänkande, att icke Siats-Sekreteraren, ej heller StatsRådet, tillstyrkt något öfverskridande af den upprättade staten, utan tvertom ansett frågan om de projekterade löningsstaternes antagande böra förfalla; vaen litet längre ner läser mar: att de likväl, under erkännande af löneförhöjningens lämplighet i förhållande till tidens fordringar, föreslagit, blott såsom förberedande åtgärder, Statskontorets ytterligare hörande öfver tillgången på tredje hufvudtitelns besparingar. Jag frsgar vu, fortfor talaren, hvartill ett sådant tillstyrkande, om ej derunder redan legat ett tyst bejakande till åtgärder, som visst icke kuvna kallas blott och bart förberedande, då de redan burit frukt i verkligheten? Var det icke att 3 omvägar och ett indirekt sätt komma till-samma mål? Jag skulle alltså hafva önskat, att äfven iden senare punkten ett afstyrkaade ägt rum, och, enär detta icke skett, trott Konstit. Utsk. åtminstope bort uttala sitt ogillande häröfver, utan att derföre tillämpa någon paragraf ur ansvarighetslagen eller Regeringsformen. Tälaren slutade med att yttra: huru detta bäst låtit uttrycka sig, vill jag hafva lemnat till Konstit. Utskottets egen dispositiov: inom de besparingar af fraser och vändningar, det niöj!igen kan hafva i b-håll: med ett ord, jag hi nistatter till det Höglofl.: Utskottet sjelft: om det finner det vara rättvist och med Riksens Ständers värdighet instämmande, att 1829 års Ständers opirion lemnats iaf Stats-Rådet och föredraganden uten afseende, på det att de beslut, som vid denna Rilsdaz kunna fattas, jemväl i sin ordning må röra en lika behandling? — Prosten Åstrand tillkännagaf, : i afseende på den i: första betänkandet besvarade anmärkningsanledningen, att Konstit. Utskottets evasiva svar bar tvingat Stats-Utskottet till den förnyade anmärkningsanmälan, som i senare betänkandet är besvarad. Onekligen ligger grunden till det faktum, att 18,564 Rdr utöfver det af förra Rikets Ständer åt Gardesregementerna beviljade anslag af besparingar utgå, just i rådgifvande ätgärden af d. 17 Sept. 1830, och i det då af Kongl. Maj:t fattade beslut; och det anmärkningsvärda är, att Konungens Stats-Råd och föredragande icke redan då fästade uppmärksamhet på det skadliga i principen af Kommitterades förslag till lönereglering för Gardesregementerne, utan tillstyrkte Stats-Kontorets hörande, för att, i skydd bakom dess utlåtande, ehuru grundfalskt det ock kunde vara, undgå ett rättvis: ansvar: Hade rådgifvare-personalen icke då nyttjat detta kryphål; utan direkt utsagt sin ogillaöde mening, så hade saken fått för beständigt förfalla, hvilket talaren trodde skulle hafva besparat både Regeringen och Nationen det största obehag. — I det senaste betänkandet har Konstit. Ut:skottet äntligen ärligt utsagt sin opinion, ehuru — 1 -—oo TT TY osasss oo Any MAR dIT a rå MI