aelldsuUuc please SJV rv ÖH TIM IC oSMMA pe THURS ALIMIRS f sätt gällande, men icke tillförne väckt uppmärksamhet säsom stridavde mot Rikets sannskyldiga nytta, vill det, som mig tyckes, icke heller vara billigt ech rättmätigt, alt nu, för detta speciella fall, skärpa granskningen till en i sädant afseende godkänd anmärkning. Biskop Wallin: Mot min önskan inkastad i Konstitutions-Utskottet, sedan Riksdagen så långt framskridit, att läsningen af Stats-Rådets protokoller redan der var fulländad, har jag väl ej så kunnat följa ärendernas behandling, som varit nödigt, för att fatta ett bestämdt begrepp om de rådgifvande åtgärdernas karakter i sin helhet; men af de till granskning aflagda målen har jag sökt taga all den kännedom jag förmått, för att deröfver kunna stadga mitt omdöme. Jag är då glad, att, om jag än måste dela klandrets obehag med mina Utskottskamrater, jag tillika kan med tillfsedställelse åberopade skäl för Utskottets förhållande, hvilka af dem så fullständigt, nöjaktigt och sakrikt redan blifvit anförde för Konungens rätt att inom titeln få dispmera äfven öfver besparingarna, helst då dispositionen deraf, enligt föredragandensunderdåniga förslag, blott var ad interim och till. nästa Riksdag. Det var, för öfrigt, blott frågan om att verkställa ett redan förut, och under en annan föredragande, af Konungen fattadt beslut, mot hvilket ingen reservation kunde numera äga rum. Komminister Dahlgren: Då jag tog mig friheten yttra, det Konst.-Utsk. bort öfver denna fråga uttala sitt ogillande. så far jag härvid hänvisa till förra Riksdagens praxis och senast treårariksdagens, hvarest just dylika opinionsyttringar finnas i dåvarande Dechargebetänkande af Konstitutions-Utskottet uttryckta, utan någon tillämpning hvarken på 106 celler 107 Y RB. F. Kontraktsprosten Östberg förenade sig till alla delar med Prosten Astramd. Prosten Stenhammar uppgaf en ännu af ingen hittilis vitsordad, men visst icke väsendtlig anmärk— niag, hvaröfver Talaren utbad sig en förklaring. — Mot slutet af memorialet N:o 12 anför Utskottet, att Statskontoret, i und. utlåtande af deng D cmber 1930, uppgifvit en med sakerhet förutsedd årlig besparing vara att påräkna såsom tillgåvg för den ivterims lönestat för Gardesregementerne, hvilken Kongi. Maj:t, under den 23 västföregående September fastställt att utgå, så snart besparingarne detsamma medgafvo. Derda Statskontorets uppgift grundlade således Kongl. Maj:ts föreskrift rörande erkställigheten af det rådiga beslutet af den 23 September; och det Kongl. brefvet af den 15 Jan. 1831, hvars: igenom denna nädiga föreskrift blifvit Statskontoret meddelad, är det, som gifvit anledning till StatsUtskottets senare anmärkningsanmälav. Konstitutions-Utskotte: har väl tillkännagifvit, att Utskottet behörigen granskat föredragande oeh rådgilfvance åtgärden till det under den 15 Januari utfardade beslutet; men derom intet avnat yttrande meddelat, är att detta beslut innebar verkstallighet af det förra i grundlagsenlig ordning expedierade beslutet. Utskottet lärer då vilja antyda, att omdömet öfver den rådgifvande åtgärden bär måste inskränkas till den frågan; huruvida verkställigheten af ett redan i grundlagsenlig väg utfärdadt Kongl. beslut borde. atstyrkas eller ej, då upplyst blifvit att hindret för verkställigbeten pu mera vore undavröjdt. Nir frågan så uppfattas, förfaller visserligen all möjlighet af ansvar för rådgifvande åtgärden. Men just den af Statskontoret meddelade uppgiftens fullkomhga giltighet såsom grund för verkställigheten af det törra beslutet, hade val konungens rådgifvare bort granska, och genom framlagda upplysningar ställa i ett rätt ljus inför konungen, Då nfäan öfverväger på bvad sätt besparingar å denna hufvudtitel kunha tillvägabringas, och att den ene speciella staten, eller det era, möjligen väsendtligare, vapnet, kan blifva lidande genom en förmån, som beredes ett annat, skulle man med skäl vantat att, enär den af StatsKontoret uppgifna tillgången å besparingarne lemnade ett si obetydligt öfverskott utöfver de för GardesRegementernes lönestat crforderliga 18,000 Rdr, Konungens Rådgifvare ej allenast väckt Konungets nådiga uppmärksamhet på ovissheten af en dylik ulgång för alla följande öar intill nästa Riksdag, utsn ock på sannolikbeten att besparingen fore beredd på Artilleriets bekostnad. Den senare omständigbeten är nästan obestridligen ådagålagd i sjelfva StatsKontorets underdåniga utlåtande. Huruvida Konungens Rådgifvare uraktlåtit, att i detta afseerde göra underdåniga föreställningar, synes mig här vara hufvudfiågan 3; och den har dock det Hogloll. KonstitutionsUtskottet helt ochhållet förbisett.; Om jag icke missförstått hvad eu värd ledamot af Utskottet under diskussionen yttrat, bar han upplyst, att någie bland Konungens Rådgifvåre, ungefär af sådana konsiderationer , som de ofvanföre anförde, 1 sjelfva verket afstyrkt äfven Konbungens senare under den 15 Janvuvari utfärdade nådiga. beslut om: verkställigheten af det förra. Desto. mer förundransvärdt må det förekomma, att Utsk. alldeles lemnat denna omständighet å sido. Ty om em del af dan sugdafanda nevtnanalen icka handlat