SEEM ST Nä nn RK NR OVE noggrannheten i Statsutskottets anmärkningsmemorial, för att iringgå den egentliga frågan, som angick det notoriska faktum, ait Gardesregementernes stater blifvit, emot Rikets Ständers beslut, ökade med icke mindre än 18,564 Rdr, och om hvilket faktum Konstitutionsutskottets ledamöter minst af alla kunde vara i okunnighet, då detta Utskott hade under sin granskning sjelfva de protokoll, hvari beslutet om denna förhöjning förekommer. Då innehållet af detta Konstitutionsutskoltets memorial, som är dateradt den 22 Mej, blef bekant, inkom Statsutskottet med eit ytterligare anmärkningsmemorial i frågan, hvari anpmärkninsen bestamidt och klart riktades mot kontrasignanten (Hr Grip) af det Kongl. brefvet den 15 Januari 1831, bwviiket innefattar beslutet om aro duandet af de 13.564 Rdiioe. Nu skulle mången trott, alt ingen utväg mera gafs för Utskottet, att undgå såsom felaktigt anmärka cen embetsmans förfarande, som kontrasigperat det märkliga beslutet. Majoriteten. af tiskottet beslöt likväl, i anledning af dezna senaste Statsutskottets anmärkning, ingå till Ständerna med följande memoriai, hvilket kraftigt måste bidraga att stadga Svenska folkets öfvertvgelse om beskaffenheten och värdet af de garantier, dess grundlagar lofva. Merscrialct lyder, med förbigående af ingres-sen, sålunda: För besvarande af samtliga RiksStäåndens aflåtna remisser, fär KonstitutionsUtskottet vördsamligen andraga, att Utskottet, i sammanhang med den ordagrant lika lydande anmärknings-anledningen vid en förutgående äteä:d 1 enahanda ämne, hvarom Utskottet åberopar sitt memorial N:o 7 af den 22 Maj, jemväl behörigen granskat föredragandeoch rådgifvande åtgärden till ifrågavarande, under den 8 Januari 183r, fattade och den 15 i samma månad utfärdade beslut, innebärande verkställighet af det förra i grundlaglig ordning expedierade, samt att KonstitutionsUtskottet, enär nya skäl tll anmärkning mot Konungens rådgifvare och föredragande icke blifvit af StatsUtskottet förebragta, följaktligen icke heller kan till pröfning upptaga den nu remitterade avledningen, såsom förutsättande ny granskning af ett redan pröfvadt och utan anmärkning lemnadt mål. KonstitutionsUtskottet, som väl icke anser sig af grundJagarne förbundet att för Rikets Ständer redovisa de skäl, som föranledt Utskotte att ogilla inom Utskottet väckta anmärkningsfrågor, har dock, vid ett förhållande som detta, der den af Rikets, Ständer remitterade anmärkningsanledningen redan blifvit inom Utskittet väckt, pröfvad och förkastad, och då en närmare utredning af ämnet möjligen kan leda till ett säkrare bedömande deraf, trott sig böra vördsamligen upplys:: att Utskottet grundat sitt beslut på den inom Utskottet enbälligt delade öfvertygelse em Kongl. Möj:ts af Rikets Ständer medgifna räit att fritt och obehindradt disponera de å utgiftstitlarne uppkomna besparingar för de mom titlarne förefallande behof. Denna öfvertygelse har Utskottet vunnit efter en noggrann undersökning om förhållandet med statsregleringarne, hvarvid inhämtats: att Rikets Stänuder, den 10 April 1810, vid första statsregleringen, öfverlemnat åt Konungen ofvannämde rättighet i följande ordalag: Mecd skyldigt afseende ej mindre på Riksstyrelsens befriande ifrån olämpliga inskränkningar i dess dispositionsrätt öfver statsmedlen, än äfven på försäkrundet åt nationen af desse medels användande till bestämda ändamål, hafva Rikets Ständer enhälligt fastställt följande hufvudtitlar, och för hvarje af dem anslagit nedannämde summor, att inom sjelfva titeln af Kongl. Maj:t fritt och obehindradt disponeras; att Rikets Ständer 1912, 1 anseende till då varande krigiska förhållanden, genom underdånig skrifvelse den 29 Juni samma år, förotdnat, alt besparingarne skulle öfverlemnas till Konel. Maj:ts höga disposition i och för armecen och försvarsverkel; att Rikets 1515 församlade ständer, enligt undeed. skrifvelse d. 23 Juli samma år, ansett Kgl. Maj:ts rätt att fritt disponera öfverskott och besparingar, instämma med förr gällande grunder, och derjemte bheslutit att öfverskotten på intraderne skulle insättas i Banken för Riksgälds-Kontorets räkning: att 1819 ärs Ständer. uti detta beslut icke gjort någon ändring; att 1823 ärs Ständer, under erkännande af föregångna Ständers beslut, genom skrifvelse den. 20 Augusti, samma år förklarat, att de å Utgifts-Titlarrce uppkommande besparingar derefter endast finge disponeras för de behof, som inom Hufvudtitlarne kunde förefalla, samt att, i händelse nägot återstode, sedan alla sådane utgifter blifvit bestridde, dermed borde förhållas på lika sätt som med öfverskotien å Inkomsttitlarne och samma återstod följakteligem levereras till Riksgäldskontoret, för att användas i den af Rikets Ständer, vid 1809 och 1810 årens Riksdag föreskrifne ning; hvarjemte Rikets Ständer, 1 afseende på S:de kLufvudtitein, 1 underdånighet anbällit, att Kongl. Maj:t icke ville derefter bevilja några utbetalningar äå samma titels iormodade besparingar; att 1828 års Ständer hävuti icke gjort någon förändring; och slutligen att innevarånde Riksdags StatsUtskott, uti dess Utlåtande N:o 58, under erkännande att denna Kongl. Muj:ts, af alla föregående Ständer 1ncdgifne, rätt är obestridlig, endäst funnit sig böra, i afseende på Ullämpningen deraf, på bestämda löncanslag, för framiiden tillstyrka Rikets Ständer, att hos Korel. Muj:t underdånigst anmäla sitt beslut, att de under Riks-Statens Hufvudtitlar uppkommande besparingar icke må anvisas fill bestämda löneanlag på Stat.? I öfrigt får Utskottet tillägga, alt dylika löneanslag blifvit tid efter annan på besparingarne anvisade, utan att föregående Siärders Stats-Utskott, emot anordningarne, eller KonstitutionsUtskotten vid rådgifvare-åtgärderna gjort anRe IT rt AF mm Ah mA TJ. I ära aäaaosvda acc 2 9 H I I