at det kortare sammandrag alt hans yttrande Ul
Presteståndets pro!dkoll den 15 April, i frågan om
de såkallade Domkyrkotunnornas återflyttande från
Upsala til Hervösands stift, hvilket refereras sålun-
da: Hr Prosten Björkman gillade motionen, och
ansäg Upsala Domkyrka ganska väl kunna under-
hållas och prydas utan dessa tunnor, vid wlfälle
få sill ylirande in extevso infördt i detta blad, för
att redovisa motivesna till sin afsigt i denna fråga.
Yttrander lyder som följer:
Bescgrad ar de i detta betänkande anförda skäl stadnade
jag i Alim. Besvärs- och Ekonomi-Utskuttets plenum vid ma-
joritetens mening. Visserligen önskade jag redan då att kun-
na tänka annorlunda. Jag fann det så enligt med min hbö-
jelse och så culigt med min skyldighet, att såsom cn re-
presentant frår Erkestiftet framför allt söka befrämja dess
domkyrkas fördel. Men alla tyckets och partisinunets kon-
siderationer måste gifva vika för de rättsgrunder, som den-
na gång voro så bestämdt talande för Hernösands Stifts-
kyrka.
Jag har sedermera, ledd af samma konsiderationer, för mig
framställt ämnet till nogare begrundande; Jag har, väckt af
förebråel-s us röst, sedan fiera gåvger begrundat saken, men
tvertemot hvad jag önskat icke kunnat komma till något
annat resultat. Jag bar derföre tröstat mig dermed, att
Erkestiftets presterskap och Upsala Akademi och stad, öf-
vertygade om den sannolika orättvisan af de 134 Domkyr-
kotunnoruas bibehållande, aldrig kulle sörja öfver deras
förlust. Upsalas herrliga tempel. skola de såga, bör ej en
gäng befizchus med misstanken, än mindre med den härda
beskyllniugen alt på Ikroösands stiftskyrkas bekostnad un-
derhållas och prydas.
Atergif de efter all sann likhet med sättvisa ice börda-
de tunnorna; Domkyrkanus öfriga tillgångar och statens fri-
kostighet skola nog ändå upprätthålla och än vidare för-
sköna det herrbiga riksmonumentet.
Men hvilka äro väl de i Utskottets betänkande anförda
så talande och öfvertygande skälen?
ee framställas af historien om första uppkomsten af
Sverzes Domkyrkotunnor såsom ett bidrag al hvarje för-
samling till sin c2ch stiftskyrkas och silt eget Biskopssätes
underhåll; de bekrättas af dylika bördesfrågors seser for-
dom vid andra Superintendeubers förvandliug till Biskops-
dömen t. ex. då Wermiands Domkyrkotunnor, som förr
tillföllo Skara Domkyrka, sedan tilldömdes Karlstads stifts-
kyrka; och de motvägdes slutligen ej heller af hehotvet.
Man har sagt, att Domkyrhkotunnorna äro statsanslag, cj
stiftsafoift. Hi-torien visar dock, att, om de än kunna
kallas statsanslag, vore de iikvät ursprungligen fertclade på .
hvarje församling att betala till sin egen stiftskyrka. Sc-
dan Gustaf d. I indragit de kända 2-3:delarne af tionden
och dermed gjort ett snart sagdt revolutionärt siut på hyr-
kornas under Papisrmen samlade rikedomar och rik-doms-
källor, stadgades cj långt derefter, att af de indragna med-
len, som då kallades kuvga- elier kronotionde, skulle så-
som ersättning utur alla kyrkohe: bergen vissa tunnor utgå
till Domkyrkornas, kyrkornas och huspitalens m. m. un-
derhall. Till följe deraf anordnades utur hvarje försam-
lings kyrkoherberge ett bestämdt tunntal först tll dess egen
kyrkas vin och bygenadssäd, så till dess Domkyrkas be-
bof cch dernäst tll underhåll af länets hospital m. m.
Och aldrig hon härvid någon sådan sammanblandning i
fråva, som att t. ex. erkestiltets socknar skulle underhålla
Strengnäs stifts Domkyrka, chHer tvertom. Hade sålunda
Hernösands Biskopsdöme då fuanmts, visserligen hade dess
stiftskyrka och Biskopssäte också falt all: sina tillydande
kyrkoherbergens anordnade Doumkyrkotunnor anslagne till
sitt eget underhåll. Ehura va HBernösands stift är en -ed-
nare tids inrättning, bör derföre ej nekas detsamma en rätt-
visa, som det i fordna tider skulle hafva erhållit. ElHer
om en socken i våra tider skulle fördelas uti ne, skulle
väl då vin- och byggnadssäden anses böra endast till-
höra den sockendelen, uti hvilken gamla kyrkan ligger.
Man har också sagt, att ingen föreskrift finnes, huru
dowikyrkotunnorna böra utgå- från kyrkoherbergena; men
föreskristen finnes, om ej skrifiligen, dock i verkligheten.
Om man nemligen jewuför gamla kyrkoherbergenas antal
t. ox. i orkestiftet, med antalet af domhkyrkotunnorna
dersiädes, så skall man finna, alt ur hvarje erkestif-
tets tillydande kyrkoherberge utgingo bestämdt två tunnor
till Dowkyrkan, likasom ulur alla ett koutrakt tillydande
kyrkoherbergen be tämdt 1 tunna till kontraktsprosten.
Man torde ock invända, att deuna rätivisa anordning,
alt nemligen hvarje stiftskyrka och Biskopssäte skulle un-
derhållas af kungstiouden från hvarje -tiftet tillydande
kyrkoherberge, numera cj är allmän, då t. ex. en del af
Dalslands Domkyrkolunnor ännu inflyter till Skara Dom-
kyrka, i stället för att tillfalla Karlsstads stift. Jag med-
gifver detta och säger: beali possidentes, men inser cj
rättvisan efter änuu gällande gamla grunder för denna af-
giit. Skulle dessa grunder allmänligen upphäfvas, då inser
jas nogsamt, hvilka nya bäst svarade mot nutidens begrepp
om rättvisa; de nemligen att alla rikets Domkyrkotunnor
äter indrogos till statsverket, och efter ny af behofvet be-
stämd och fastställd fördelning årligen derifrån åter utbe-
taltes till alla Rikets stiftskyrkor och Biskopssäten; men
härom är icke nu fråga.
Hvad slutl. med åsidosättande af anspråkens rättmätighet
endast behofven angår, så inser jag visserligen, att Upsala
Domkyrka äfven kan behöfva dessa ifrågavarande 24 tunnor,
men jag tror att Hernösands stifts kyrka behöfver dem ock så,
äfvensom jag tror att Upsala tempel äger så stora anspråk
ä extra statsanslag, att de i behofvets stund aldrig kunna
eller skola nekas, hvilket icke torde vara händelsen med
Hernösands stifts kyrka. Jag har ansett oundvikligt för
mig alt auföra detta, icke för att dermed yrka på andras
omdöme, utan för att försvara mitt handlingssält in-
om Utskottet. För öfrigt får jag tillägga, att jag, om
nägorsin, vid detta tillfälle önskade, det jag gjort fal-
ska slutsatser, och gerna ser, alt andra för Upsala Dom-
kyrka mera gynnande sanna asigter kunna göra sig gällan-
aAa