ilykt. Nej, afsigten var att plåga och besvära mig, och framför allt, att hindra mig ifrån att skrifva och offentliggöra hvad jag skrifvit, emedan det var just detta man hatade och fruktade. Bevis härpå innehåller sjelfva förklaringen, hvari det heter, att, om fortsättning af skrifters utsändande, innan de biifvit hos Ofverståthällare-Embetets kansli anmälde, finge äga rum, sådant möjligen kunde leda derhin, att skrifter, verkligen brottsliga och äfven ledande till äfve niyrliza uppträden för Kapitenens förvarande, samt sålunda vädeliga för. ordning och sikerhet, kunde blifva utspridde. Arv det då med papperslaj par, som man sönderb: yter galler och murar? eller skulle jag kanhända skriftligen organisera ett uppror, för att taga mig ut ur arvresten? Men äfven ett dyhkt kvode endast befordra min flykt, och att jag ej vill fly, det vet Öfverståthållare-Embetet såväl som hvar och en annan, och har, efter hvad jag ofvan visat, der3 emot ey tent n? Soot förs! sigtighetsmått. Jag skulle således tillställs en hbel revolution? Hvilken orimlighet! J bem täller ; underdåvighet, om ehe Öfverståthä!llare-En ubetets konce ist borde förbjuda att, Atplostone i ofteella skrifva av ikt oförnonf, fal hon ehest kan läta bli det, Men saken är, at! öf ersålhåvare-Embetet, eler rättare? den, som ir nrerar detkemmo, vill utöfva en liten censur öfver hvad jag skrifver, och supprimera alt, som ejäör tocom behagligt. Tall denna afsiot icke tillräcklig et genomlyste förslarin cn, så är den ovedersäcligen vpplyst of den hövding jag här i under änia! wet biogar. Elter cct våld, som hos mig blifvit hegånget, då man borttog en iCke MatTve n, ej en gårg frdietryert skrift. järer f ) 1 rr. oo nr dte någon efertanta ha vainatios vederbö3 2 LL År At 3 a Yr a och d. 4 dennes återbar man tagna exemplaren, hvilket unge hindra, som jag bunde hi dra o tagandit. Det bifogade Protokoll! sutdra set är ikvär en så niadrkvä: dig akt, at dn förtienar komma till Eders Majits oc 2 publikens kunskap. Dei PEPS erna ie. Clörbrutit mic not instrekgvarden och Koorl. tr Mars 15150, bvilken ordning blifvit mig surciord. Jag känner er det ofvarnärsda Konsel brefvet! Irstruktionen åter innehåller intet förbud för fongar alt utsände skrilter, och intet stadgande, att de skola synas af Öfverstål ihållare-Embetet. Någon ordning, hverefter jag hede att rätta mg, har aldrig blifvit mig kungjord, intel ord har blifvit till mig sazdtom hvad j jag hade att rakttaga, jag haringenting öfverträdt. och jag trotsar Öfver: tåthällareEmbetet, a!t bevisa den minsta förseelse å min sida, enligt den gamla regeln, att der ingen lag är, der är också ingen öfverträdelse. Lag finnes ej i detta fall, och. de godtyckliga stadganden, man för hva:je dag särskilt behagar utfärda för min bevakning, gälla ej mig, som aldrig derom blifvit underrättad. Men det skäl, som uppgifveg för exemplarens återlemnande, är nästan ännu sämre, än det, som uppgafs för borttagande. Det säges nvemligen, att ÖltverStåthållare-Embetet efter den sålunda vidt-gne qvarstadsåtgärden kommit i tillfälle att taga kännedom af skriftens inrebåll, funnit detta vara af sådan beskaffenhet, att, i händelse Kapten Lindeberg i vederbörlig ordning hos Öfver-Ståthållare-Embetets kansli begärt att få skriften utlemra, sådant icke bort honom törvägras. Bredvid denna förklaring, behöfver jag endast anföra tryckhubetsförordningens 6. 2 mom., der det heter: Någon tryckningen föregående granskning af skrift, eller något förbud emos tryckning deraf, skall cj äga rum. Och det ges i Sverge, och i Sverges huf vödstud en Embetsmannsmy ndishet, till den obegripliga grad okunnig om ; dlagen, eller trottsavde dess: bud, som ofvannämda protokollsutdrag v isar! jas hade i. min Bbesvörsskrift till Hofrätten åberopat Trvekfribetsföre dvingen, och den öfvertiadelse deref Öfverståth are Embetet redan då beSin nochtr . cått, när det nekode mig begagna skrunnyshiuvide, och fritt utsänd kade crinrat, at cenna Förordri och en Svensk medborgare, i byta wanen. Endost d 1 ud trveaning bvad jag skref Jag (Y ie 1: bvad ban eckrilver, men det bliv bokivvekerens att i sådant fall. sem I acla andra, skalla sig . ven M t ariv förrattare. BRöttisheten att skri va och trycka upphör aldrig för någon Sk, Så länge han lefver, och någon Censor af skift före iryekninvger. äver ingen Mensiska nn nio Å