na särskilta försigtigbetsmått vara af nöden. Här
deremot är intet sådant i fråga, Mitt brott, om det
är någet, är det mest offentliga af alla, och består
i en skrift, ingifven till en auktoritet. samt dess-
utom särskilt tryckt. Det måste förblifva sådant
det är, kan ej af mig ändras, och några vittnen ha
aldrig varit i fråga, lika litet som någon annans
delaktighet desi. Hvad helst jag gjort för och f-
ter denna skrifis författande, hör ej dit; min ko:-
respondans, mina samtal med andra menniskor, mi-
na hemligheter, ifall jag ägde några, angå ej målet;
domaremakten, som bar det om händer, har icke
ens med en tanka vidrört något annat af mina en-
skilta eller offentliga förhållanden, an denna skrift.
Hvad slags laglig Peller förnuftig anledning har då
den verkställande makten, att håga eiter en sak,
som domstolen icke ansett tillhöra sig, och som al-
drig kan komma att tilihöra Öfverståtbäl!are-Em-
betet Det har icke en gång ursäkten af enskilt
agg. ty jag bar med dessa embetsmän ingenting O-
bytt. Blott den ömkligaste undfailenhet för en, för
ögonblicket betydande, förföljares sliegaude insinu-
toner, kan vara skäl dertilll Är detta ett skäl,
som kan gilla till dess ursäkt icför ev sömnande
mynd: 2hket? — Beklagiigen bar det gällt imtör Hof-
rätten; jag vågar dock vara öfvertysad. att det ej
- - i
skall gälla inför Eders Maj:t. Lagen säger, alt ef-
ter landssed må dömas, der ej beskrefven tag
finns.
Jag skulle då kunna anföra, att t. ex. Revistons-
sekreteraren Friberre Ludvig Doije, är 1515, fävgsl-d
och cömd för otillbörligt skisfsätt met si: kortrapar t,
Rosenqvist af Akershuit och Noterien
a
samt Kapten
Boman, likaledes dömde vil urbota straff för tryck-
frihe:sbrott, ej underkastades någon sved at cet
våld och den smålek, man odistat påälaega mig:
att de utan hinder oche vittnen fingo emottaga
besök och bref, afsända sådana, till och med så
ut; ja, att Friherre Anciarsvard, likasoro jag, anvkla-
gad för Majestätsbrott, icke ens hiänrtades. Lands-
seden är sålunda för mig, och om allmänna före-
skrifter fionas, hvärom Öfver-Ståthållare-Embetet
talar, så har det uppeobort ofverträdt dem, autvo-
gen 1 anseende till ofvernnämde personer, eller i n-
seend till mig. Den omtalade insivuktionen för-
bjuder att handtera den ena Jönsen hardare in den
andra. Den ingqvisitoriska bel indi us man låter
8 en siymt,
miz undergå, bar säledes
rkeo af lag, natutlig billi
gäur, och allt
ens vanils
konstituti-
pi dessa gru nder, är
det-
ungen är pligiig att stvra, och lagen
onellt samhälle icke stödjer si
: a
godtyc:e, och godtycke är va
ta, som hk
att be tralla.
jag endast boböfver anfö-
a gastafliga sannlag man ej
rida, fö att erhålla den upprättelse,
Flyg NG at
trönkia sambhåll.vo:d-
om
som icke a allen vast jag, men den k
fordrar. Jas an! h: iller i underdaämehet
3
uppt äfvaodet ar alla de tvi inESn syren, man vid-
tazit emot mig, som ej direkt alse mit qvarbolan-
de i famgelse till cess dom fall; ; att Ötver- Stå: häl-
jar e -Embetet måtte äliggas uppgifva: på hviisa skäl
fakta det stöder sitt förfarande, hvtuka lagar,
som berättiga det till ens någon enda af sina åt-
gärder emot mig, utom den, att hålla mig förva-
rad, och att dess förklaring hbäröfver mätte blifva
mig kommunicerad, äfvensom Hof-Rätsens, ifall den
infordras. i
Med djupaste undersåtelig vördnad trohet och nit
framhärdar
Stormägtigste Allernådigste Konung,
Eders Kongl Maj:ts
underdånigste och tioplig-