förböras. ilall Eders Mapt icke recan af den omständigheten, att. man ej vågade företaga någon undersökn:ng, äger tillräcklig vis-het, att saken är så-: dan jag uppgivit, skall det åtminstone då bli omisskaänveligea ådegalagdt, att jag aldrig hindrat bevakni2gen från fuligörandet af någon skyldighet. Jag bade områmt, att jag, vid mitt afförande till Smed; jegården, transporter rades med en patrull af stadens militär. — Någon egentlig klagan deröfver bar j:g :cke fört, emedan denna tillställning alldeles jeke sar mig skadl:g, ty den tillimnade skymfen, om den var någon. Töll icke på mig, utan på trilstallar en. Opin: onen förklarade sig genast så högt och tydbgt deremot, att man trodde sig böra ursäcta sitt förfarande, och derföre i Inrikes tidningen in:örde den enfalldiga förklari sen, alt jag ej mera vari militär-tjenst, liksom detta skulle urskulda en misshandling etler en chikan. ÖfverståthållareEmbetet säger, att detta skett på sätt som. med arrkstanter af Kapitenens beskaffenhet tiilförene brukats och HofhRäötten antar utan pröfnirg detta skäl för godt. Men äfven i detta fall har Öfverståthållare Embetet sjelft dragit försorg om, att bevisa ht hetev : sin uppaifi kapten Rosenqvist af kervshbuit fördes aldrig med stadsvak! , och jag sjelf bode samma beska affonhet den 23 April, som den ir April, den 25 April, den 29 ålaj och den 2:dra Juni. Icke destomindre blet jag alla dessa sednaa an rad till och ifrin mitt fingelse, dels åkande, efter exet val, endast åtnpe civila personer, antncen af ÖfvervEmbetets eller Poliskammarens tjensten. 2 var endast den 23 April, sem min bheskaffenhet och bruket exforårade bevakringens förstörkoll :g med en underofficer, i fall jeg vdat åka, och ef 8 soda a när jag valde att za. Pruket är erligt hos Öfve:StåthåällarEinrv ÖfverStithållarEmbetet, det kil ta bevak: nin: sens anställende hos var, at de et ej krirde föri sig på, alt PKaptenen, vare sig ; of hvilka orsaker som helst, skt underlåta ort begagna de itällen till f:kt, neismålt möld:ecrom försummade förstatia böra, vid förkurdo erbjuca sig, ansett doendet om Äaptenens bevakning handla efter I vad i sidane fall förut varit ölliat, och omstänP?Aisheterna särslilt föreskrefvo. Häri har ÖfverStåthålarEmbetet återigen talat mot bättre vetande, hvilket jag skall på det tydligaste ådagalägga. Med det. förut öfliga hänger så tillsammans, att det aldrig varit öfligt. Ingen af V-ktimtistarre hva:ken bör vid stadsbusbakiet eller å smedjegården, har någonsin hört talas om en dylik särskilt bevakving, och blott en enda af uppsyningsmännen hade förr varit på en dylik, då det likväl skett, ej hos någon för brottmål anklagad på ÖfverStåtbållarEmbetets omedelbara befallning, utan hos en gäldenär på dess kreditorers begäran. Hvad som vidare talas, om ett mer än vanligt stort antal fångar här på stället, är äfven osant. Det var, i Februari måvad några och 60, men då jag hitfördes, endast några och 30, och i denna stund utomordentligt lite, eller blott 17... Vaktmästaren på stället. kunde således, l:ka väl nu som förut, hafva tid att lasa igen min dörr, helst mitt rum är innanför hans kök, der han och hans folk bvarje ögonblick vistas, och någon annan anstalt till: mitt förverande har bevakningen, så vidt jag kunnat erfara, icke sie ålaged. Om ÖfverStåtbållareEmbetet ansett mun, Avkt i aldraringaste mån sannolik, och om mine fö följare hyste mins!a hopp, attjag kunde. begå en dylik dårskap, så är jag fullt ötvertygad, att bevakningen aldrig hitkommit, cch att min dörr blifvit lexord oläst, äfvensom att detta ännu skedde i fall man trodde, att någonting dermid kunde Nej. Ofver StåthållareEmbetet kar intet ölick misstänkt, attjag skulle vilja ily, och dericke en gång ålagt min bevakring de allmanskrifter, som den ofvannämda instruktionen emedan man tyckes ba föresatt sig, att, i ansecnee tlltr icke efterlefva ett enda af dess tadganden, ej en 2 ng vär de kunde vara mig till vågen olieenhet. I art. I Sy förestrifser nemligen, att, vär en f noe inkommer i hektet, hör Vaktmästaren noga visttera fJungen, och fråntaga honom alla sådane instrumenter, dermed han kan tillfoga sig sjelf och andra skada, eller betjena sig af, för ail från arresten utkomma. En så jan visitaton bar aldrig skett; saxar och kullvar inneha fvas af mir, utan enrmärkning, och mina lådor knonde förvara hvad inslrumenter som hela; men härom I RR Rn ner RR ——— — ? ————----—- TL— mn ————