förböras. ilall Eders Mapt icke recan af den om-
ständigheten, att. man ej vågade företaga någon un-
dersökn:ng, äger tillräcklig vis-het, att saken är så-:
dan jag uppgivit, skall det åtminstone då bli omiss-
kaänveligea ådegalagdt, att jag aldrig hindrat bevak-
ni2gen från fuligörandet af någon skyldighet.
Jag bade områmt, att jag, vid mitt afförande till
Smed; jegården, transporter rades med en patrull af
stadens militär. — Någon egentlig klagan deröfver
bar j:g :cke fört, emedan denna tillställning alldeles
jeke sar mig skadl:g, ty den tillimnade skymfen,
om den var någon. Töll icke på mig, utan på tril-
stallar en. Opin: onen förklarade sig genast så högt
och tydbgt deremot, att man trodde sig böra ur-
säcta sitt förfarande, och derföre i Inrikes tidnin-
gen in:örde den enfalldiga förklari sen, alt jag ej
mera vari militär-tjenst, liksom detta skulle urskulda
en misshandling etler en chikan. Öfverståthållare-
Embetet säger, att detta skett på sätt som. med
arrkstanter af Kapitenens beskaffenhet tiilförene
brukats och HofhRäötten antar utan pröfnirg detta
skäl för godt. Men äfven i detta fall har Öfver-
ståthållare Embetet sjelft dragit försorg om, att bevisa
ht hetev : sin uppaifi kapten Rosenqvist af
kervshbuit fördes aldrig med stadsvak! , och jag sjelf
bode samma beska affonhet den 23 April, som den
ir April, den 25 April, den 29 ålaj och den 2:dra
Juni. Icke destomindre blet jag alla dessa sedna-
a an rad till och ifrin mitt fingelse,
dels åkande, efter exet val, endast åt-
npe civila personer, antncen af Öfver-
vEmbetets eller Poliskammarens tjenste-
n. 2 var endast den 23 April, sem min bhe-
skaffenhet och bruket exforårade bevakringens för-
störkoll :g med en underofficer, i fall jeg vdat åka,
och ef 8 soda a när jag valde att za. - Pruket är
erligt hos Öfve:StåthåällarEin-
rv ÖfverStithållarEmbetet, det
kil ta bevak: nin: sens anställende
hos var, at de et ej krirde föri sig på, alt
PKaptenen, vare sig ; of hvilka orsaker som helst,
skt underlåta ort begagna de itällen till f:kt,
neismålt möld:-
ecrom försummade förstatia
böra, vid för-
kurdo erbjuca sig, ansett
doendet om Äaptenens bevakning handla efter
I vad i sidane fall förut varit ölliat, och omstän-
P?Aisheterna särslilt föreskrefvo. Häri har Öfver-
StåthålarEmbetet återigen talat mot bättre vetande,
hvilket jag skall på det tydligaste ådagalägga. Med
det. förut öfliga hänger så tillsammans, att det al-
drig varit öfligt. Ingen af V-ktimtistarre hva:-
ken bör vid stadsbusbakiet eller å smedjegården,
har någonsin hört talas om en dylik särskilt be-
vakving, och blott en enda af uppsyningsmännen
hade förr varit på en dylik, då det likväl skett, ej
hos någon för brottmål anklagad på ÖfverStåtbål-
larEmbetets omedelbara befallning, utan hos en
gäldenär på dess kreditorers begäran. Hvad som
vidare talas, om ett mer än vanligt stort antal fån-
gar här på stället, är äfven osant. Det var, i Fe-
bruari måvad några och 60, men då jag hitfördes,
endast några och 30, och i denna stund utomor-
dentligt lite, eller blott 17... Vaktmästaren på stäl-
let. kunde således, l:ka väl nu som förut, hafva tid
att lasa igen min dörr, helst mitt rum är innanför
hans kök, der han och hans folk bvarje ögonblick
vistas, och någon annan anstalt till: mitt förveran-
de har bevakningen, så vidt jag kunnat erfara, ic-
ke sie ålaged. Om ÖfverStåtbållareEmbetet ansett
mun, Avkt i aldraringaste mån sannolik, och om mi-
ne fö följare hyste mins!a hopp, attjag kunde. begå
en dylik dårskap, så är jag fullt ötvertygad, att be-
vakningen aldrig hitkommit, cch att min dörr blif-
vit lexord oläst, äfvensom att detta ännu skedde
i fall man trodde, att någonting dermid kunde
Nej. Ofver StåthållareEmbetet kar intet ö-
lick misstänkt, attjag skulle vilja ily, och der-
icke en gång ålagt min bevakring de allman-
skrifter, som den ofvannämda instruktionen
emedan man tyckes ba föresatt sig, att,
i ansecnee tlltr icke efterlefva ett enda af dess
tadganden, ej en 2 ng vär de kunde vara mig till
vågen olieenhet. I art. I Sy förestrifser nemligen,
att, vär en f noe inkommer i hektet, hör Vaktmä-
staren noga visttera fJungen, och fråntaga honom
alla sådane instrumenter, dermed han kan tillfo-
ga sig sjelf och andra skada, eller betjena sig af,
för ail från arresten utkomma. En så jan visita-
ton bar aldrig skett; saxar och kullvar inneha fvas
af mir, utan enrmärkning, och mina lådor knonde
förvara hvad inslrumenter som hela; men härom
I RR Rn ner RR ——— - — ? ————- ----—-- - TL— mn - - ————