SCEN OD TT
för fäderneslandet. — Flere af ståndets ledamöer
hördes förena sig med Appelqvist och Strindlund.
— Olof Olofsson från Östergötland ordade för bi-
behållande af Kongl. Förordningen den i Februari
1810, och förenade sig i öfrigt med S:rindlund. —
Johannes Christophersson från Kronobergs Län ta-
lade äfven mot ökadt underhåll åt bysatta perso-
ner. — Likaledes Brissman samt Johannes An-
dersson från Jönköpings Län. — Hans Jansson fr.
Elfsborgs Län ville fästa uppmärksamheten derå,
att Strindlunds yttrande endast afsett bedrägliga
gäldenärer. Ardra kunna likväl finnas, de der, ge-
nom oförmodade olyckor utan eget vållande blif-
vit oförmögne att betala. Är meningen, att dessa
skola dela lika öde med de andra. så torde man
kunna tillämpa ordspråket: Bättre är att tio
skyldige blifva frie, än att en oskyldig skulle få
lida. Ville ingalunda advocera för bedragare, ön-
skade blott, att ej bysättningen må blifva medel
till otidig sjelfhämd. — Botvid Jonsson anmärkte
ytterligare, i afseende på A. Danuicissons förslag om
Jury, att denna, i det enda fall der den :u äger
rum, eller i tryckfrihetsmål, blifv: förbatlig eller
åtminstone icke tillvunnit sig särde!es förtroende,
och ansåg der, i fråga om bysåttving, vara allde-
les olämplig. Vidkommande det af H. Javsson ci-
terade ordspråk, förmente talaren, att- antalet af
bedrägliga gäldenårer vida öfverstiger deras, som
oskyldigtvis iråkat fatticdom, vid hvilket senare
förhållande äfven miskundsamhet plägar äga rum.
— Strindlund anmärkte, att hans yttrande afsitt
såväl bedrägliga gäldenärer, som andra, de der ic-
ke göra rätt för sig. Brggedera slaget mås!e an-
ses skyldigt till de påföljder lagen utsätter. Bysätt-
ning begagnas dock sällan i andra fall, an då bor-
genär hyser billig harm öfver gäldenirs i ett eller
annat afscerde mindre redliga ferbållande, eller då
skälig anledning är för hanocen, a!t tiligång döljes.
— J. Andersson från Skaraborgs Län bestridde
visserligen all förhöjoiog i bysittares underhåll, men
ville ej tala emot den lindring för öfrigt, som i by-
sättningslagarne kan tämplig finnas. Persorer af
allmogen inledas ofta af obetänksamhet i borgen för
Diskontlån och andra förbindelser, och det syntes
talaren hårdt, att bysättning för skulder, på sådant
sätt tillkomve, skall äga rum. — BH. Jansson upp-
tog Botvid Jonssons yttrande om Juryns vinga lör-
troende. Ånsåg ett sådant påstående mindre väl
grundadt. Jury har blifvit införd i alla konstiln-
tionella stater och der ansedd såsom ett uttryck af
opiniecnen samt tryckfrihetens förnämsta sted. Så
länge värt land är konstitutionelit, bör den val fin-
nas äfven här.
Betänkandet återremitterades.
Till öfverläggning förekom vidare Eac-Utskottets memo-
rial (N:o 80) derom, att de lagstadganden, som vid luneva-
rande riksmöte beslutas, af sådan beskaffenhet, att de till-
höra allmän civil och kriminal-Lag, måtte, så vidt ske kan,
varda i en enda förfaltning kungjord Sckreteraren fä-
stade uppmärksamheten derpå, att ifrågavarande förslag ic-
ke vore föranledt af någon från BR. St afläten remiss Gl
Lag-Utskottet, äfvensom att detta Utsk. icke ägde att inom
sig väcka motioner, utan, enligt ordalydelsen af 33 Y. Rn.
O. och 53 S. R. F., som i hvarje fall borde, följas, endast
tillkomme att, i grund af erhbållne remisser, upptuga ärender
som till dess behandling hörde. Rutberg ansåg Utskot-
tets förslag ändamålsenligt, och yrkade bifall dertill, enär,
efter Rutbergs förmenande, Utsk:s framställning vore för-
avuledd af de vid denna riksdag ifrågasatte mångfaldiga lag-
förändringar och någon särskilt motion alltså icke vore
nödig. — Strindlund ansäg äfven förslaget nyttigt; men
då onekligt vore, att frågan denna gång på en icke konsti-
tutionell väg blifvit föremål för Lag-Utskottets behandling,
ville han nu, med stöd af!56 S. RB. O., i form af ny mo-
tion, göra samma framställning, som Lag-Uisk., till hvil-
ken framställning han bämtade stöd från den händelse, att
samma Utsk. redan tillstyrkt en myckenhet mer och min-
dre vigtiga lagförändringar, hvilkas kungörande i särskilte
författningar skulle leda till villervalla; äfvensom talaren
ännu icke öfvergifvit den förmodan, att Las-Utsk. iillgö-
rer något i anledning af det till Utsk. remitterade nya lag-
förslaget och omfattar åtminstone de ämnen, som fordra en
icke längre fördröjd lagförbättring, och hvartill nästan i
första rummet hörer exekutionsverket, derpå talaren
ock förut fästat Ståndets uppmärksamhet.
Sirindlunds nu väckte motion hänvistes till Lag-Utskot-
tet, hvars förevarande memorial blif återremitle,adt.
lans Jansson uppläste härefter det i vårt sista Lör-
dazgsblad in extenso upptagna anförande mot hvad. v. Talem.
Jon Jonsson i afs. på Statsverkets reglering under ett fö-
regående plenum andragit. — Botvid Jonsson förkla-
rade sig bufvudsakligen vara ense med H. Jonssons yttranu-
de; men i anseende till vigten och mångfalden af de äm-
nen, ået innefattar, önskade har, att det kunde blifva hvi-
lande på bordet celler förbeböll han sig att framde:es få in-
komma med hvad ban i anledning deraf kunde finna nödigt
att anföra. — H. Janssons yttrande, biträdt af många
bland Ståndets ledamöter, blef till StatsUtskottet öfver-
lemnadt.