Sällan ilv 2 TO U LA Lv) Ale uv Re KAL vIiTtlilalae, aLL VU reciprocitetsförhållanden nedsätta tullen. Hvad Frih. Boije yttrat em nyttan af K. M:ts rätt att höja eller sänka tulien, bevisar ej, att den är grundlagsenlig. Hr Rosenschöld hade sjelf 18:18, som ledamot i konstit. Utsk. vid frågan om Representationsförändring som bevis för skadligheten af så långa intervaller mellan Lagstift. maktens sammantiäden arfört möjliga behofvet af sjötullens förändring under lå lång tid, och derföre understödt öfverlåtandet till nästpåföljande Riksdag åt Konel. Maj:t, att vid reciprocitetsförbållanden sänka tullen. Frih. Akerhjelm uppläste tillstöd för sitt påstående 60 S. R. F. samt frågade, om det der funnes förbudet för H. M. att sänka tullen. Hr Munk af Rosensch öld ville begagnasamma argumentationssätt mot Frih Akerbjelm, och hemställde, om i den åberopade 5. står, att RK. M. äger utan RB, St:s samtycke rätt att sänka stora sjötullen , spanmål undantagen. Betänkandet bifölks. i Lag-Utskottets betänkande N:o 64 återremitterades, sedan Friherrarne Boye L. och Ehrenborg yttrat sig emot detsamma. Samma Utskotts Botänkande N:o 79, innehållande Utskottets utlåtande rörande Justitie Omkudsmannens Embetsförvaltning, bifölls, efter nägon diskussion. Frih. Boye L. yrkade återremiss, alldenstund Justitie Ombudsmannen ej kunde nöjas med den halfva decharge betänkandet innehöll. I ut!åtandet läses neml., att Justitie Ombudsmannen låtit i laglig ordning anställa ätal i anledning af yppade felaktigheter, utom hvad angår nägra få mål af mindre betydenhet, hvari varit orätt dömdt.? För bedömandet af dessa orätt dömda mål ville Hr Friherren å dem hafva cen närmare uppgift. Hvad den ene finner obetydligt, kan en anran finna ganska betydliet. Dessutom stötte Hr Frih. sig vid det obestämda uti ordet lärer, der det heter : och lärer få antagas att Justitie Ombudsmannen iakttagit hvad honom vid vården om lagskipningen ålegat. Frih. Ehrenborg trodde återremiss var utan ändamål, helst som Riks. St. enligt grurdlagen ej behöfva lemna Justitie Ombudsmannenr någon decharge. Grefve Cronhjelm trodde sig böra yrka bifall, i synnerhet som tiden för laglig riksdag redan biifvit öfverskriden och riksdagen kunde vara slut innan betänkandet från Utskottet återkommer. I häne delse af återremiss önskade ban, att detta betänkande måtte framför andra handläggas, och att uppmärksamhet må 1isynnerhet fästas på det som ;j Ombudsmannens berättelse rörer Halländska kyrkohemmanen. Frih. Ehrenborg upplyste Frih. Boye, ait de mål, hvari varit orätt dömdt, stå upptagne i Omhudsmannens berättelse och behöfde således icke i Utskottets betänkande anföras. Borgareståndets plenum den 9 Juni. . (Slut fr. Gårdagsbladet), LagUtskottet hade tillstyrkt, att gäldenar, som vid konkursens början sitter i bysättningsbäkte, måtte, sedan han besvurit boupleckningen. varda lösgifven. Hir Rubin, Holm, Ekerman, Hessle, Cederborg, Leffler, Hemberg och Linderholm biträdde Utskotrews åsigt, bvaremot fr: Halling, Helsingius, Björk och Lundin, med anförande af de flere olägenheter ett sådant lagstadgande skulle medföra, yrkade afslag. — Efter votering blef dock Utskottets förslag bifaller med 19 röster emot 15 för afsiag. Samma Utskotts Betänkande öfver väckta motioner om antagande at en mera fri assignerings-rätt enskilte emellan, sn nu: äger rum, samt med förslag till en författning i detta ämne, återremitterades, hufvudsakligast på grund af deremot gjorde anmärkvingar af Hir Ekerman och Winberg. — Hr Hessle yrkade återremiss, på det ärendet af Bankooch Lag-Utskotten gemensamt måtte behandlas. Er Holm utvecklade Utskottets motiver, fastän han ej ville bestrida återremiss, som jemväl yrkades af Hir Santesson och Olbers. WVi skola i en särskilt artikel snpart återkomma till detta ämne, som i vår tanka är af icke mindre vigt än sjelfva realisationsfrågan. Vidare föredrogs Lagu!tskottets Betänkande N:o 65, om ändringar och tillägg i nu gällande stadanden angående bysättning m. m. — Brr Ekerman, Helledaij och Rubin instämde med Friherre teCl von Holstein uti den reservation, han afgifvit mot Betänkandet, i bvad derigenom afstyrktes bifall till motionerne om bestämmande af viss tid, utöfver hvilken bysättning för samma skuld ej skulle få tortfara. Yrkade återremiss. — Hr fMessle, att, om man vek ifrån den idden att bysättning vore ett medel att förmå 2äldenärv framlemna sina tilgängar, så blef bysättning ett straff, hvilket vo:e oriktigt, och derföre kunde talaren ej gilla några tidsbestämmelser. Yrkade bifall. Häruti instämde Hr Cederborg. Hr Olbers ville, att bysättning ej skulle få äga rum längre än i 5 års tid; önskade återremiss. — Hr Helsingius talade jemväl för återremiss. — Efter votering blef betänkandet bifallet med en rösts plura!ite. Slutligen förekom en för våra läsare sannolikt föga intressant diskussion, 1 anledning af StatsUtskottets granskning af Pikszöidskontorets, Assistanskontorets m. il. räkenskaper. rn I. Kildee lor Fr ort TT TT TT TA TTT Es