4) ben åsioten, att Riksstånden, om de finna Rikets I det kräfva, icke, enligt 107 5 Reg. formen, skulle kunna besluta att bos Konungen ckriftigen pmäla deras önskan, at han ville ur Stais-Rådet och iftån Em betet skilja avn eller dem cmot hvilka anmärkning biitvit gjord. cå vida icke Konstitutions-Ut-kottet avrmarkt det förhållande, bvarpå en sådan åtgärd ville grunda sig, är alldeles stridande mo! Grundlagens tydliga ord; ty 2 momentet af samma står vitrycklisen: Frågor uti detta ämne kunna i Rikecs Ständers plena väckas och af andra B:s Stävders Utskott än Konsiit. Utskottet bos Stånden andragas, men icke af Rikets Ständer afsörss förr, än sistnämde Utskott deröfver blifvit h ördt.? Att, sedan Utskott biilvit hörda, RiksStaänden oberoende besluts, finres deremot stadgad: i 56 S Reg.-formen; och blilver ännu tydligare deaf, alt, då ej fråga är om åtal inför Riks-Rätt, utan cm tillämpnivg af 107 S, BR. St. allena, men ej KonstitutionsUtskottet, enligt 1 mom. sömrma 4 äga beslutande rätten.