4) ben åsioten, att Riksstånden, om de finna Rikets
I det kräfva, icke, enligt 107 5 Reg. formen,
skulle kunna besluta att bos Konungen ckrift-
igen pmäla deras önskan, at han ville ur
Stais-Rådet och iftån Em betet skilja avn eller
dem cmot hvilka anmärkning biitvit gjord.
cå vida icke Konstitutions-Ut-kottet avrmarkt det
förhållande, bvarpå en sådan åtgärd ville grun-
da sig, är alldeles stridande mo! Grundlagens
tydliga ord; ty 2 momentet af samma står
vitrycklisen:
Frågor uti detta ämne kunna i Rikecs
Ständers plena väckas och af andra B:s Stäv-
ders Utskott än Konsiit. Utskottet bos Stånden
andragas, men icke af Rikets Ständer afsörss
förr, än sistnämde Utskott deröfver blifvit h ördt.?
Att, sedan Utskott biilvit hörda, Riks- Staänden
oberoende besluts, finres deremot stadgad: i 56
S Reg.-formen; och blilver ännu tydligare deaf,
alt, då ej fråga är om åtal inför Riks-Rätt, utan
cm tillämpnivg af 107 S, BR. St. allena, men ej
Konstitutions- Utskottet, enligt 1 mom. sömrma
4 äga beslutande rätten.