före statslån uppkommit, och hvartill de blifvit begagnade,
I England hafva de tillkommit, för att göra krig efter Hrr
Ministrars nycker. Pitt kostade England omkring 400
milli ner P. St., för att bereda medel till korruption åt
Öfverhusets, så kallade drängar i Underhuset, och till sine-
kurer åt aristokratiens drabanter I Frankrike bar man lånt
en milliard, för att gifva ersättning åt gamla emigranter,
som ingenting lärt ech ingenting glömt, och för hvilkas
återkomst Frankrike måhända har att skylla den olyckliga
politiska splittring, sont nu råder i detta land. Ett annat
ganska vackert föremål för statslån var -1824 års krig mot
friheten och konstitutionen i Spanien. När således de än-
damäl, hvartill statslånen blifvit använda, öfverhufvud va-
rit för samhällena förstörande, så frågar jag, om man säger
rätt alt prisa. de medel, hvarförutan dessa ändamål icke
kunnat ernås, och hvilka således befordrat dem. Dessutom
tror jag icke, att det kan blifva en riktig statsmaxim, att
både regeringarne och folken ställas i beroende af stats-
pPappercns kredit, eller att inrätta statwmaschinerict så, att
det ovilkorligen lossnar i alla sina fogniugar, genom en i
detta hänse- nde inträffad kris. Det biefve likväl då, åt-
minstone i England, windre de rika, som komme att förlora,
ty de kunde genom börsen rädda åtminstone något. Men
enkor, omyndiga, fader- och mederlösa, alla de som för sin
utkomst hade en bespard peaning, kommo att förnämligast
drabbas af katastrofen. Och denna katastrof måste en gäng
nödvändigt inträffa. Englands och Frankrikes folk skola
slutligen vägra att betala sina förfäders skulder; ty evigt
lära de ej underkasta sig att lida för dessas synder, och
historien har visat oss, att en Nemesis går igenom tiderna,
som förr eller senare hämnar förvillelserna, de må komma
från styrelsen eller folken. Jag kan säledes ej annat än på
det lifligaste motsätta mig det första steget på en bana,
som kan leda till ett sådant mål; churu hvad Hr Friherre
Ehrenborgs ifrågavarande förslag beträffar, det synes mig
vara temligen likgiltigt, om det bifalles eller icke, emedan
jag är så viss derom, som att jag står här på bänken, att
Riksgiäldskontoret, på den grund detsamma baserar sig, cj
får upplåna ett enda öre. Motionen remitterades till StatsUtsk.
Forts. af Plenum hos Freste-Ståndet den 2:åra
Juni, angående :nskilta Teatrars anläggande.
Fältprosten Bjursten ansåg Censuren för Landsorts-tea-
trarne högst nödvändig. Professer Agardh förenade sig
häruti tillika med Biskop Franzen och Doktor Grenander.
Doktor Björkman: Miu tanke är uttryckt i min reserva-
tion, der jag åberopat 60 Reg.-Form. Jag anser denna
grundlag fordra den frihet, .om motioni en äskar, att an-
lägga teatrar öfverallt; frihet är ck det enda clement,
hvari skön konst frodas. — Häruti instämde Prostarne Lyth
och Bolander. Doktor Nibelius med Crefve Horns och
de öfriges reservation. Betänkandet aterremitterades.
Öfver Stats-Utskottets utlåtande, i anledning af väckt
fråga, om förändrade organisationer till inskränkning uti kost-
naderne för, Rikets försvarsverk talade Prosten Astrand:
ow underdånig skrifvelse till Kongl. Maj:t med yttrande af
den opinion, att en ny organiscriug af vår arme, i syfte af
förminskade kostnader och försvarets ändamålsenlighet, är af
behofyet påkallad. Talaren lemnade åt hvar och en att be-
döma, om det icke är vigtigt, att man vid Riksdagarne cj
blott hör, det medlen äro otillräcklige, utan äfven ser till,
om några mått och steg kunna tagas, hvarigenom de skulle
blifva tillräcklige, och om det ej vore vigtigt att antaga ett
sådant försvarssystem, som ej under freden nedtrycker lan-
det, genom sin dyrhbet och derigencm alstrar oförmåga,
att, när krig en gång inträffar, uthärda de då oundvikeliga
förökade tyngderna. Häruti instämde Hrr P. G: Svede-
lius, Lindahl och Dahlgren.
Presteståndets plenum d. 3 Juni.
ANMÄRKNINGSFRÅGAN OM KONSULAD-
HUSET I TANGER.
Konst.Utsk.:s Memorial N:o 6, rörande ofvannäm-
de fråga, förekom denna dag först i ordningen.
Kommnmistler Dalhgren: Hvarje gäng elt Konstitu-
tions- Utsk.:s betänkande af dylik beskaffenhet som
detta, efter sina 6 å 8 dags fastnagling vid bor-
det, ändtligen framdrages till ventilation, har det
alltid lörebommit mig, som belunre jag mig vid en:
disputationsakt, der några theser skola komma un-
der skärskådande, men der akicn förr eller senare
I slutas med ett allmänt concedo, så väl af opponen-
ter, som auditores omnuun ordiwum honoratissimi.
Denna gång arser jag (mig doch blott och bart som
en extra opponens, enär det eeeutligen tilhör Hrr:
ledamöter af det böglofl. Stat Utskotiet att ex of-
ficio såsom ordinattier uppträda.
S
S:ne ambagine vill
1 DD
jag alltså böria, ehuru jag, visserligen bebävner, att
vågra preludier bort förutgå med tllkännagifvande
af min okunnighet och oformöga i ting, som dessa,
t
äfvensom bön om ett billigt ötverss ende med mina
I
svaga och bögst obetyc argumeöler. — Efter
denna ingress begaf tolaren stS tul sjelfva ämnet,
dets ledamöter jer te Stassekriteraren, vid det till-
dem Generaikenpsu! Ehbreubotff avvaändt till ofvanbe-
rörde ombyggnad, förevar I Stulsrädet, fullgjort sn
pligt, evigt hvad man med skol hade at af dem
vånta, måste mon först bestämma, hvad samma frå-
ga egentligen angich. I cetta afrecude lärer mar
2 .
sr Abd tt se oe
vtiirande: for att kunna stfgöra. burovida Statsrå-
fälle, då en afskrifving af 20.019 Spanska pilastrar,
j
j