före statslån uppkommit, och hvartill de blifvit begagnade, I England hafva de tillkommit, för att göra krig efter Hrr Ministrars nycker. Pitt kostade England omkring 400 milli ner P. St., för att bereda medel till korruption åt Öfverhusets, så kallade drängar i Underhuset, och till sinekurer åt aristokratiens drabanter I Frankrike bar man lånt en milliard, för att gifva ersättning åt gamla emigranter, som ingenting lärt ech ingenting glömt, och för hvilkas återkomst Frankrike måhända har att skylla den olyckliga politiska splittring, sont nu råder i detta land. Ett annat ganska vackert föremål för statslån var -1824 års krig mot friheten och konstitutionen i Spanien. När således de ändamäl, hvartill statslånen blifvit använda, öfverhufvud varit för samhällena förstörande, så frågar jag, om man säger rätt alt prisa. de medel, hvarförutan dessa ändamål icke kunnat ernås, och hvilka således befordrat dem. Dessutom tror jag icke, att det kan blifva en riktig statsmaxim, att både regeringarne och folken ställas i beroende af statspPappercns kredit, eller att inrätta statwmaschinerict så, att det ovilkorligen lossnar i alla sina fogniugar, genom en i detta hänsende inträffad kris. Det biefve likväl då, åtminstone i England, windre de rika, som komme att förlora, ty de kunde genom börsen rädda åtminstone något. Men enkor, omyndiga, faderoch mederlösa, alla de som för sin utkomst hade en bespard peaning, kommo att förnämligast drabbas af katastrofen. Och denna katastrof måste en gäng nödvändigt inträffa. Englands och Frankrikes folk skola slutligen vägra att betala sina förfäders skulder; ty evigt lära de ej underkasta sig att lida för dessas synder, och historien har visat oss, att en Nemesis går igenom tiderna, som förr eller senare hämnar förvillelserna, de må komma från styrelsen eller folken. Jag kan säledes ej annat än på det lifligaste motsätta mig det första steget på en bana, som kan leda till ett sådant mål; churu hvad Hr Friherre Ehrenborgs ifrågavarande förslag beträffar, det synes mig vara temligen likgiltigt, om det bifalles eller icke, emedan jag är så viss derom, som att jag står här på bänken, att Riksgiäldskontoret, på den grund detsamma baserar sig, cj får upplåna ett enda öre. Motionen remitterades till StatsUtsk. Forts. af Plenum hos Freste-Ståndet den 2:åra Juni, angående :nskilta Teatrars anläggande. Fältprosten Bjursten ansåg Censuren för Landsorts-teatrarne högst nödvändig. Professer Agardh förenade sig häruti tillika med Biskop Franzen och Doktor Grenander. Doktor Björkman: Miu tanke är uttryckt i min reservation, der jag åberopat 60 Reg.-Form. Jag anser denna grundlag fordra den frihet, .om motioni en äskar, att anlägga teatrar öfverallt; frihet är ck det enda clement, hvari skön konst frodas. — Häruti instämde Prostarne Lyth och Bolander. Doktor Nibelius med Crefve Horns och de öfriges reservation. Betänkandet aterremitterades. Öfver Stats-Utskottets utlåtande, i anledning af väckt fråga, om förändrade organisationer till inskränkning uti kostnaderne för, Rikets försvarsverk talade Prosten Astrand: ow underdånig skrifvelse till Kongl. Maj:t med yttrande af den opinion, att en ny organiscriug af vår arme, i syfte af förminskade kostnader och försvarets ändamålsenlighet, är af behofyet påkallad. Talaren lemnade åt hvar och en att bedöma, om det icke är vigtigt, att man vid Riksdagarne cj blott hör, det medlen äro otillräcklige, utan äfven ser till, om några mått och steg kunna tagas, hvarigenom de skulle blifva tillräcklige, och om det ej vore vigtigt att antaga ett sådant försvarssystem, som ej under freden nedtrycker landet, genom sin dyrhbet och derigencm alstrar oförmåga, att, när krig en gång inträffar, uthärda de då oundvikeliga förökade tyngderna. Häruti instämde Hrr P. G: Svedelius, Lindahl och Dahlgren. Presteståndets plenum d. 3 Juni. ANMÄRKNINGSFRÅGAN OM KONSULADHUSET I TANGER. Konst.Utsk.:s Memorial N:o 6, rörande ofvannämde fråga, förekom denna dag först i ordningen. Kommnmistler Dalhgren: Hvarje gäng elt KonstitutionsUtsk.:s betänkande af dylik beskaffenhet som detta, efter sina 6 å 8 dags fastnagling vid bordet, ändtligen framdrages till ventilation, har det alltid lörebommit mig, som belunre jag mig vid en: disputationsakt, der några theser skola komma under skärskådande, men der akicn förr eller senare I slutas med ett allmänt concedo, så väl af opponenter, som auditores omnuun ordiwum honoratissimi. Denna gång arser jag (mig doch blott och bart som en extra opponens, enär det eeeutligen tilhör Hrr: ledamöter af det böglofl. Stat Utskotiet att ex officio såsom ordinattier uppträda. S S:ne ambagine vill 1 DD jag alltså böria, ehuru jag, visserligen bebävner, att vågra preludier bort förutgå med tllkännagifvande af min okunnighet och oformöga i ting, som dessa, t äfvensom bön om ett billigt ötverss ende med mina I svaga och bögst obetyc argumeöler. — Efter denna ingress begaf tolaren stS tul sjelfva ämnet, dets ledamöter jer te Stassekriteraren, vid det tilldem Generaikenpsu! Ehbreubotff avvaändt till ofvanberörde ombyggnad, förevar I Stulsrädet, fullgjort sn pligt, evigt hvad man med skol hade at af dem vånta, måste mon först bestämma, hvad samma fråga egentligen angich. I cetta afrecude lärer mar 2 . sr Abd tt se oe vtiirande: for att kunna stfgöra. burovida Statsråfälle, då en afskrifving af 20.019 Spanska pilastrar, j j