VIDERE OO UAES PIUS D AC, så ORdS dIVCH Rapltalerina SchHOnm
silfrets inströmmande i riket; minskas den, så kan den ic-
ke höjas genom emission af pappersmynt. Han citerade Vir-
sens auktoritet cmot statslåns-systemet -Grefve Cron-
hjelm sade sig uppträda under ofördelaktiga konjunkturer,
emedan man alltid har majoriteten cmot sig, då man talar
emot ökade anslag. Han gillade principen för statslånssyste-
met, men trodde tidepunkten ej ännu vara inne. Blifver reali-
sationen stadgad, så komnwer kapitalbehofvet att reglera sig
sjelft. När näringarnes fortskridande, såsom Frih. Boije an-
fört, kunnat äga rnm under myntoredan, huru mycket mer
skall icke detta inträffa efter en stadgad realisation. Om
fäderneslandet vore 1 fara, och flere. generationer skulle af
desna faras afvärjande kunna hafva nytta, då ville talaren
gerna medgifva en dylik asstånation på framtiden. Nu be-
höfves, den ej. Det vore dessutom ej lagenligt, att
besluta öfver kommande ständers rätt att bestämma öfver
sina hufvudtitlar. Att så handla emot kommande tiders
representanter vore moraliskt oriktigt. Och om vi äfven
hyste förtroende till nuvarande styrelses förvaltning af med-
len; hvar ligger borgem derför , att kommande styrelse för-
valtade i likhet med denna. Hr Dalman uttryekte sin
förundran, att Frih. Ehrenborg, hvilken så berömligt nit-
älskat för hypoteksföreningars inrättande, nu framkommit
med en motion, som synes stå i uppenbar strid med dessa
föreningars intresse. Om alla våra kapitaler drogos till
Piksaäldskontoret, hvarilrån skulle då bypoteksföreningarne
erhålla några tillgångar? Han hade alltid ogillat, att sta-
ten befattade sig med näringarne, och i synnerhet betänk-
Jigt ansåg han det vara, att åt nuvarande administrations
välbehag öfverlemna utdelningen af. 100,000 Rdr årligen,
och han förespeglade cj deraf för jordbruket och
näringarne de välgörande resultat, som den värde
motionären lofvat. Det syntes föga konseqvent, att,
sedan man under decennier öfverklagat, att af Kikets Stän-
ders bank blifvit bildad en Assi tamsinrättning för närin-
garne, nu öfverfiytta denna funktion på Riksgäldskontoret
i ännu större skala, och han befarade att det skulle leda
till samma olyckliga resultat, nemligen att än en gång för-
störa vårt mynt. Efter denna grundsats tillämpad med all den
förkärlek, dess anhängare derför hysa, komme slutligen
den stora massan obligati ner alt till den grad öfversväm-
ma2 landet, att den utgjorde det egentliga bytesmedlet i al-
Ja större liqvider, hvarigenom bankosedlarne gingo in i
Bauken; och då, när vexelhantdel troligen icke kunde drif-
vas med assiguater, ginge silf et ur banken och vi stodo
der då med ingen annan fond än en massa af reverser ut-
af ruiacrade jordbrukare eller inteckningar, ställde till he
talang på 37 år. Han hyllade lifligt ideen af hypweks-
inrättvingar, och insäg ganska väl behofvet af kapitaler
för vart jordbruk, isyunerhet med en lindrigare ränta, men
han skulle alltid motsätta sig sådane anstalter för detta än-
damål, som centraliseras i hufvudstaden, beroende af RKe-
geringen celler en större administrationspersonal. De en-
skilte intressena bevakades bäst af sig sjelfva, och kontrol-
len öfver medlens rättvisa distribution blefve säkrare i
samma mån, de ienskilta intressena kunde utöfva den. -Följ-
den af ett motsatt förhållande blefve alltid mer eller min-
dre orättvisa eller bristande hushållning, och understöden
skul!e endast komma de stera, skuldsatta possessionaterna
till godo, och ej åstadkomma annan nytta, än att konst-
lat uppdrifva fästighetsvärden och reta till spekulatio--
ner, hvilka slutade med ruin. För sin del vore
talaren förvissad, att när vi blott erhålla ett fast
mynt, skola alla de kapitaler, hvaraf vår industri
är 1 behof, tillströmma oss från utlänniugen, och ien sådan
tidpunkt vore det oklokt, att på samma gång man ville bil-
da inrättningar för enskilta krediten, från densamma till
statskrediten draga de kapital, som kunna erbjudas.
Statslånssystemet, yttrade Talaren, vore den nya tidens
feodalism. Under medeltiden såg man å ena sidan mäk-
tiga vasaller och jordaristokrater, å den andra lifoegne. Nu
är det Bankiererne och sta!spappersägarne, som i vissa lin-
der utöfva samma makt, och till hvilkas öfverflöd det öf-
riga folket allt mer och mer synes blifva dragbi. . Under
medeltiden var det jord- och bördsaristokratien, som lade under
sig folken, och hindrade deras utveckling; nu hotar börs-
och penuingearistokratien att snärja både folk och regerin-
gar i nätet af de så kallade intressena, Att England och
Frankrike ökat sin styrka och sitt välstånd genom stats-
läns-systemet syntes talaren vara fullständigt vederlagdt. af
dessa länders mest berömda statseckonormiska författare. Han
nekade ej, att, om nöden stod för dörren och andra tillgån-
gar ej funnes, så måste man vidtaga äfven medlet af stats-
lån för att anskaffa sådane; men han trodde detta vara ett
nödvändigt ondt, ett straff, för det statens styrelse celler re-
presentation icke under fredens lugn bättre hushållat med
sine medel. Han afstyrkte motionen. Frih. Boije, Lud-
vig, förklarade sig ej vilja kriga med kapitalisterna. Det
kurde dock icke nekas, att desse hade helt andra intressen
än nationen. Den scnares intresse är låg, de förras hög
penuingeränta. Friherrn ifrade i synnerhet mot blodsuceri-
systemet, som förqvälver alla ni ingar, och såg uti det nu
gjorda föreslaget ctit korrektiv deremot. Hr ELefr cen trodde,
att Rikets Ständers envälde i bankoväsendet vore orsaken
till kredi!bristen. Han anförde såsom ett hinder mot nä-
rivearnes förkofran vindkasten uti ekonomiska författnin-
gar, hvarmed Riksens Stauder sa ofta besvärat regerincen,
och påstod, att det vore en stor förtjenst af styrelsen, ati
den så Htet lyssnat till de omogna önskningar, som hvarje
riksdag lunttals kommit ifrån Rikets Ständer. Fiilerre
Ehrepb org sade sig ej hafva i sin motion framställt nå-
got, som vore stridande emot hans och Hr Dalmans nit
för bypoteksföreningarne; men då man ingenting syutes vil-
ja för detta intresse, och jordbruket vore i oundgäng-
ligt behof af kapitaler, så hade han velat föreslå en utväg
deriill, hvarigenom staten icke betungades mer än förut,
och näringarne erhölle sina behof till cn del fyllda. Stats-
länssystemet försvarades ännu af flere utmärkte både tc-
orciiska och praktiska män, hvaribland Friherrn blott vil-
1 nämva Ricardo, och han trodde att hvarken hau elier
Hr Dalman skulle öfverlefva detta systems dödsdom.
Grefve Cronhjelm uppträdde emot Hr Lefren. hvilken