föreställer sig, att det blott :behöfdes en gnista för att tända denna elektriska eld.? — Första. orsaken till Frib. Mörners deltagande i denna sak var, att han skickades såsom kurir till Svenska Ministern i Paris, med depescher, som innefattade Reg:s befallning att söta Napoleons medverkan till Prins Christians utväljande; Likväl, som mitt sätt att tänka öfverensstämde med det Franska patiets, yttrar Förf. — så; beslöt. jag att våga allt, för att sätta detsamma i full verksamhet, och insåg, att ingenting kunde så. befrämja ett godt thronval, som att i sjelfva Paris kunna uppgöra detsamma. — Kort efter sin ankomst till Paris, hade Friherra träffat en gammal vän? hvilken Frib. fann nödigt begagna vid detta sitt föreiag, i anseende till den vänskap hvaruti han (Lap:ie) stod hos Napoleon och dennes Sekreterare 3 uti företaget nemligen att utieta hvad Frankrike ansåg ädlast och skickligast att föra en spira. Efter någon stunds öfverläggning dem emellan, då flere, såsom PonteCorvo, Macdona! d, Beauharnais sattes på förslag, utropade Lapie, alt Prinsen af Ponte Corvo borde blifva den, som utsågs till Svea Rikets Kron-Prios, men bad dock Frih. att återkomma följande morgoner, att de måtte vidare fortsätta detta vigtiga ämne. Detta samtal, som också ägde rum, stärkte Friherren ännu mer i sin föresats, och ban beskrifver derefter huru ban skaffade sig företräde hos Prinsen. Detta hade första gången ägt rum den 235 Juni, och Förf. yttrar derom följande: Genom de franska relationer, Signeul ägde, skalade han mig ett hemligt sammanträde med Prins Ponte-Corvo den 25 Juni kl. tr: ehuru Prinsen ej ankom förr än ef: ermiddagen kl. 2 och visade då mycken likgiltighet, emedan han fruktade, att allt delta blott var en spara, I synnerhet som Napoleon ej enskilt var honom tillgifven, och ehuru smickrande ban unsig att blifva vald till en krora, sä, al förstnämde orsak, samt troligen äfven ej saker om en jlycklig utgång, visade Prinsen sig at sådana orsaker ganska liknöjds och hade jag ej haft arvlednivg at vänta detta förbåliande innan sammanträde, skulle as lätt kunnat inhbilia mig 5) att Priosen var nästan IH giltig för en krona; men då han slutligen, efter en stunds förlepp, äfven ingick att ombyla reliwon, för att kunoa erhålla densamma, var fält ont förstå, huru smickrad han ansåg sig deraf, ebutu liknöjd Prinsen ty ci tes visa sig för densammas emotvaganude. Vid ännu ett annat samtal, som Förf. haft med Prinsen efter tlera örberedelser, som utförbgt beskrifvås, hade Prinsen, som då yppat förslaget för Napoleon, förklarat för Frib. att Kejsaren icke ville bland2 sig i Sverges tbroaföljareval, men at han iikväl icke skulle bkafva något emot att Prinsen ntkoredes. Vid ännu ett tredje samtal hade Prinsen förnyat samma yttrande angåcn ie Kejsarers tänkesätt, samt förklarat at han ville emottaga detta smickrande förtroende af Svenska feiket, enli Sverges grucdlag, och ombyta relig:on. nder tiden hade saken råkat blifva genom tredje nan bekant för några betydande pe: soner, och intriger emot Frih. bör ja ide, 1 anledniug deraf uppgöras; men man kan lätt förstå, yttrar Frih. — att då den allmänna rösten i Frankrike sade mig, at att Prins Ponte Corvo var det ädlaste man ägde, och jag, ehuru jag blott några gånger selt honom, äfven ägde denna tanka, så skulle ingent: ng kunna förmå mig att ett ögonblick svigta i den af mig uppgjorda plan, att få honom till Sverges KronPrins; följaktligen, långt ifrån att lyssza till några tilibud, kunde jag ej annat än hasta till fullbordeandet af nämde plan. förbigå det återstående, som innefattar Frih:s första möte med Utrikes Ministern, efter hemkomsten till Stockholm, beskrifningen på den harm som början yttrades öfver hars tilltagsenbet att på eget bevåg vilja förse nationen med tronföljare; huru denna harm sminirosom mildrades och öfvergick till bifall vid noggrauzare inhämtad kännedom om Prins Bernadottes egerskaper; huru Förf. emellertid måste resa till Upsala och der vistas i et slags förvisning, samt buru ba vat och emoitog Riksdag näst före ; Frib. må; vtcl Trolien colerti vit i n on, huru stunuom begagna Ul stora ändamål,