ra en stäm och en kärna för Beväringen. Men detta för-
slag mötte ett allmänt motstånd hos det hedervärda Bon-
de-ståndet, hvartill ock kom, att kunnige militärer upply-
ste, det vår Indelta arme till fots, som utgör ungefär
22,000 man, ech hvaraf nära 2,000 numror hållas vakanta
till regementernes musikkorpsers och underbefälets aflöning,
icke är större, än att den mycket väl behöfves såsom stam
för Beväringen, isynnerhet om alla fem klasserna deraf
skulle kallas till vapenöfning Talaren trodde slutligen,
att Utskottet på grundade skäl afslagit motionen. Lektor
Bergqvist talade äfven. — Allmänna Besv.- och Ek.-Ut-
skottets betänkanden N:o .54 och 535 biföllos efter kort di-
skussion.
Hr Grefve Gustaf Löfvenhjelms motion om en författ-
nings utfärdande, hvarigenom lönen för Pastorernes Ad-
junkter bestämdes att alltid vara en i denna författning
fastställd del af pastoratets kända inkomst, fann i Prosten
Mittag en ifrig antagonist. Hv -Prosten anförde neml.:
Jag vill underlåta att uttrycka min förundran, huru mo-
tionären kunnat komma på ett sådant ämne, då han till-
bragt sin tid i främmande länder och är obekant med för-
hållandet i vårt land. I Utskottets Betänkande, som här
egentligen kan blifva föremål för pröfning, gillar jag pre-
misserna; men undrar, att man derifrån kunnat leda sig till
det besynnerliga resultat, att tillstyrka en underdånig an-
hållan, det Kongl. Maj:t täcktes anbefalla Domkapitlen,
att, på sätt i flera stift redan egt rum , vid prestmöte-
na tillvägabringa sådane regleringar af Adjunkternes lö-
nevilkor, att minimibeloppet deraf må bestämmas till
ett afpassadt förhållande efter beskaffenheten af Adjunk-
ternes göromål. Samma skäl, som Utskottet anfört för af-
slag till den t:sta puukten, nemligen det intima förhållan-
det emellan Pastorer och Adjunkter, är ock ett skäl för af-
slag till det heia. Om ock en och annan röst lätit höra
sig i vissa tiduingar, bör deraf ej slutas till ett missnöje,
så allmänt, att det skulle blifva ett föremål för Riksens
Ständer. Ej hör man i sådana mål besvära Kongl. Msjt,
minst då en sådan åtgärd ej skulle leda till ä-:damålet:
Med bibehållande af det patriarksliska förhållandet emel-
lan Pastorer och Adjunkter, emellån Konsistorier och un-
derlydande Prester, är det lätt att uppgöra denna sak till
ömsesidig belåtenhet m. m. Jag önskar och tror det vara
mera öfverensstämmande med Presters värdighet, attsådane
frågor uppgöras af dem sjelfva, och, derest det ej kan ske,
af Dom-kapitlen. Jag tror, att cm en Adjunkt får 100 Rdr
i lön och fritt vivre, är han, med betraktande af förbäl-
landet tillden ordinarie tjenstemannen, bättre belåten, än
om man på det nogaste skulle bestämma både hans lön
och hans skyldigheter, och han skulle sakna det prof af
välvilja, som nu i hvarje hederligt presthbus möter den yng-
re embetsbrodren, bidrager ofta till att lätta hans utkomst,
och alltid till att öka hans trefnad. Yrkade afstlag: bäruti
instämde Doktor Grevillius. Poktor Eliström för-
svarade samma åsigt. — Doktor Nibelius: Då ledamö-
terne af de tvenne öfrige Stånden nästan enhälligt yrkat,
att ett minimibelopp för Adjunkters löner borde fastställas,
fann talaren för sin del skäl att i denna punkt gå de öfri-
ga Ståndens önskningar till mötes, och anhöll om bifall
till betänkandet. — Doktor Björk man: Prosten Mittag
hade sökt visa det uppgjorda förslagels från Utskottet både
onödighet och overkställbarhet. Hvad onödigheten beträf-
far, .så vederlades den derigenom att nödvändisheten for-
irade någon åtgärd. Hvad åter angår overkstillbarheten,
så hade Prosten sjelf tillagt ordet nästan, som redan upp-
häfde hans påstående. Föröfrigt vore längesedan ett sådant
ninimum antaget i flera stift, deribland Linköping och
Westerås. Biskopen Doktor Thyselius förklarade sig
funnit Utskottets förslag så oskyldigt i sig sjolft, att Stån-
det gerna kan bifalla det. En längre dritven svårighet all
deri ingå skulle öka det misstroende, som visat sig hos de
öfrige Ståndens ledamöter i Utskottet, — Härmed instämde
Domprosten Holmström tillika med Doktor Bexell,
Biskop af Kullberg, Prosten P. G. Sved eclius, Dokior
Heurlin. Kyrkoherden Bergwall yttrade: alt Prosten
Mittags skäl voro så välgrundade, att han icke kan annat än
leruti ivstämma. Af samma åsigt var äfven Prosten Ahl-
fuist, Fältprosten Bjursten med Doktor Nibelius. Bi-
skop Faxe: Skrifvelsen är onödig, men visst oskyldig. —
Betänkandet bifölls. — N:o6o, i anledning af väckt fråga:
lels om rättigheten till cuskilta Teatrars anliggande, dels
ock om upphörande af de utgifter till Kongl. Teatern, som
ör representationer i landsorterna erläggas. Komminister
Dahlgren förbigick den åsigt, som en af reservanterne
ramställt, ait den dramatiska konsten, såsom fri, ej borde
nskränkas, utan hvar och en hafva rätt att öfva den, utan
nnat band än af moraliska lagar. — I stället fäste talaren
13 vid frågan i afseende på hufvudstaden, om ej, jemte den
Kongl. Teatern, denna konst der må fritt utöfvas äfven på
smärre Teatrar? Här finnes en klass, om ej förtjent att
kallas pöbel, dock nedsjuvken tillsedeslöshet; här är nu i
lor ett kroglif, der deuna klass söker sin förströelse. Då
ufvudstaden ej har några nöjen för denna klass, kunde ge-
om smärre teatrar sådane dem crbjudas; derigenom skulle
era bortdragas från kroglifvet, och tillbringa sina lediga
under, der konsten, om ock med de ofullkomligaste skugg-
ch, gaf deras böjelser och känslor en ädlare riktning. —
Fillstyrkte återremiss och önskade att äfven smärre Tea-
var i hufvudstaden må tillåtas.
Bondeståndets plenum den 2 Juni.
Samuel Andersson från Östergötlands län inlem-
ade elt skriftligt anförande, ceri han bestridde
RE
Rn.
MM MU MM———LLL TITrTb nn
