hHjelpredor. Den enda olägenhet, som med skäl kar anföras emot decimalsystemet är, att myntenheten ej kan delas 1 jemna ä:djedelar, en oligenhet, känbar genors vår vana vid acn gamla plåten eller 3:djedels Riksdalern. Kronans s:del utgör 33 3 slantar, och 3 af kronan 66 3 slantar, hvilka summor ej kunna 1 jemna peuningar liqvideras. Denna olägenhet kan likväl lätt afbjelpas, om man ville slå ett vexelmynt, utgörande seller 3 slant, elier ock, om man, för bibebållander af systemets renbet, hellre ville konventiornelt bestämma, och i afseceade på kronans räntor lagligen stadga, att vid alla liqvider betalas ej de delar, som utgöra mindre sn en halft slant, och att de, som utgöra mer än hall, räknas för en hel. Således skulle 4:dels krona komma att betalas med 33 siantar och delar med 67. En nära dylik beräknivg brukas för det värvarande i afseende på bräk af ruostycken vid, intresseräkning, och i afseende på skillingar vid tulluppbörden, hvarigenom ränstycksräkniogen här elideles utgår, till stor lättnad vid räkenskaperna och till isgen förlust hvarken för krocan eller de tralikerandie. Här må vi äfven anföra förmånerna af det nya systemet, sådant det af BankoUtskottet blifvit föreslaget. Ej den minsta deriblaud fienes uti valet af myntsorlernas benämningar: krona, penniag, slant. Dessa skilja sig ifrån hvarje i senare tider bruklig myntbenömn och förorsaka således ingen förvilielse eller sammaablandning med det gamla rakneättet, som utan all tvifvel bredvid det nya läge kommer att bibehålla sig. Vid namnen Rdr, daier, mark, m. mm. skulle ofta genom s2lömska elller ofuilständighet i skrift eller wt:yckt missförstånd uppstå, Att vilja utbyta den lätt både uttryckta och tecknade benämningen krona, emot riksdaler riksgäld eller kurant, är ett med en småaktvig envishet vilja vidhålla gamla vanor. Systemets förmäner vid räkenskapers förande och reviderande, äro allt för tydliga, att här behötva bevises. IHvad som likväl mest af allt skall, äfven hos allmogen, då den derom får begrepp, stadga detsammas anseende, är den stora vighet det meuför vd alta procentiska räkningar. Öfver hela den civiliserade verlden beräknar man vinst, förlust, räntvr, provisioner, m. m, med vissa tal för hundradet. Alt i cessa fall uti sjelfva penningeräkningen äga ett så kalladt centonalsystem måste vara af oberäsneligt varde. Äfven vid räkniog i hufvudet mäste dussinråknaren här stå efter för hvar och en som har begrepp om decimalräkningen. Ett exempel af en intressekalkyl må anföras: Man vill veta ärliga räntan efter en gifven procent å 234 kronor. Den enkla regeln är då: Multiplicera kapitalet med procenten och afskilj från produkten de två sista siffrorna, Är räntan här 6 proe., multipliceras 234 med 6, gör 1,404, och då de 2:ne sista siffrorna afskilja (14,04) ser man genast att intresset är 14 kronor och 4 slantar. Denna förkortning af aritmetiken, som gör, att hvar och en som lart sig de 4 enkla räknesätten, hvilken kunskapsgrad genom våra folkskolor snart torde kunna beredas pluraliteten af allmogen, lätt kan lösa alla aritmetiska frågor af dylik art, som gör att bonden, lika så väl som den handlande millionären kan procentiskt beräkna sina inkomster och förluster, att han för sina ränteliqvider ej behöfver främmande räknebiträde, och sparar all utgift för inköp. af intressetabeller och andra hjelpredor, är af den vigt för allmogen och dess verkliga vänner, att hvar och en, med rydligt begrepp om saken, måste med varmt nit. understödja detsamma. Vid. det föreslagna nya myntsystemet har Utskottet äfven fogat en annan fördel, uti sjelfva kopparslantarne, hvaraf 100 utgöra ett skålp:d viktualievikt, så att, då det nya vigtsystemet blifver antaget, har man uti dessa slantar en vigtsats för bästa pris. Oaktadt alla dessa förmåner, vilja vi dock icke, att detta system skall åläggas allmänheten, emot dess vilja. Vi önske derföre, att Banko-Utskottet, med bibehållande af sitt förslag, ville tillstyrka Rikets Ständer, att hos Kongl. Maj:t i underdåmghet anhålla, att detta myntsystem måtte antagas i alla fronans räkenskaper, men att frihet för öfrigt lempades åt allmänheten, att så länge den behagade, bibehålla det gamla räknesättet. — Till allmogens ledking vid Kronouppbörden borde på en sida i de små Almanachorna införas en reduktionsabell öfver myptkronmrans 100 delar. Detta föror— de allmvgen ingen By kostnad, och högst sällan